Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:352
(Register, ingår ej i lagen)
Allmänna bestämmelser
Om registrering av varumärke
Om registrerings upphörande
Om överlåtelse,
licens och pantsättning
Ansvar och ersättningsskyldighet
m.m.
Övergångsbestämmelser
1 § Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt
till ett
varumärke såsom särskilt kännetecken för
varor som tillhandahålls i
en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges
grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver,
siffror
och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja varor som tillhandahålls
i en
näringsverksamhet från sådana som tillhandahålls
i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets
för-ordning
(EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsva-rumärken.
Lag (1995:1277).
2 § Även utan registrering förvärvas ensamrätt
till ett
varumärke, då märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till
andra särskilda
varukännetecken som används i en näringsverksamhet.
Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i landet inom
en
betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt
som
beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet.
Lag (1994:1510).
3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning
att det är i
överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken
för sina varor,
använda
-- sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller
-- uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål,
värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande
eller
andra egenskaper hos varorna.
Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras
släktnamn,
adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken.
Lag
(1992:1686).
4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§
innebär, att
annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda
ett
därmed förväxlingsbart kännetecken för sina
varor, vare sig på
varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling
eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig
användning.
Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålls
eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller
utomlands eller också hit införs. Är i fall som avses
i 2 §
kännetecknet inte inarbetat i hela landet, gäller rätten
endast
inom det område där kännetecknet är inarbetat.
Som otillåten användning enligt första stycket anses,
att någon
vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande,
som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken
på
sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls
kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne
medgett
kännetecknets användning. Lag (2000:352).
4 a § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§
hindrar
inte att någon annan än innehavaren använder kännetecknet
för
varor som innehavaren, eller någon med innehavarens samtycke,
under kännetecknet fört ut på marknaden inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket gäller dock inte när varornas skick har
förändrats eller försämrats sedan de förts
ut på marknaden
eller när det finns någon annan skälig grund för
innehavaren
att motsätta sig användningen. Lag (2000:352).
5 § Ensamrätt till varukännetecken innefattar icke sådan
del av
kännetecknet, som huvudsakligen tjänar att göra varan
eller dess
förpackning mera ändamålsenlig eller eljest att fylla
annan uppgift än
att vara kännetecken.
6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna
lag endast om de
avser varor av samma eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån
för ett kännetecken som
är väl ansett här i landet, om användningen av
ett annat liknande
kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle
vara till
förfång för det väl ansedda kännetecknets
särskiljningsförmåga eller
anseende. Lag (1992:1686).
7 § Vid avgörande av tvist om rätt till varukännetecken,
vilka äro
förväxlingsbara, skall företräde givas den som
kan åberopa tidigaste
rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 8 eller
9 § sägs.
8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende
på de varor
för vilka det har använts, bestå vid sidan av en äldre
rätt till ett
förväxlingsbart kännetecken, om registreringen sökts
i god tro och
innehavaren av den äldre rätten under fem år i följd
har varit medveten
om och funnit sig i användning här i landet av det registrerade
varumärket. Lag (1992:1686).
9 § Har kännetecken inarbetats, må rätt därtill
bestå vid sidan av äldre
rätt till förväxlingsbart kännetecken, såframt
innehavaren av den äldre
rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av
det yngre
kännetecknet.
10 § I fall som avses i 8 eller 9 § må efter vad som
finnes skäligt
föreskrivas, att något av kännetecknen eller båda
må användas endast på
särskilt sätt, såsom i visst utförande, med tillfogande
av en
ortsangivelse eller med annat förtydligande.
11 § Författare, utgivare och förläggare av lexikon,
handbok eller annan
liknande tryckt skrift äro skyldiga att, på begäran
av den som innehar
registrerat varumärke, tillse, att varumärket ej återgives
i skriften
utan att det framgår, att fråga är om dylikt märke.
Försummar någon vad honom åligger enligt första
stycket, är han skyldig
medverka till att beriktigande offentliggöres på det sätt
och i den
omfattning som finnes skäligt samt bekosta dylikt beriktigande.
12 § Varumärke registreras i varumärkesregistret, som
föres för hela
riket av patent- och registreringsverket.
13 § Ett varumärke får registreras endast om det har
särskiljningsförmåga. Ett märke som uteslutande
eller med endast
mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet,
mängd,
användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för
dess
framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga.
Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga
skall
hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till
den omfattning
och den tid märket varit i bruk.
Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande
består av en form som följer av varans art eller en form
som krävs
för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger
varan ett
betydande värde. Lag (1994:1510).
14 § Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig
eller
internationell beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt
lag eller författning inte får obehörigen brukas som
varumärke, eller
också något som lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning
eller
allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något,
som är ägnat att
uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller
porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan
länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat
att uppfattas som titel
på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk,
där titeln är
egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt
eller
konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild
eller
mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller
en firma som
någon annan använder i en näringsverksamhet, med någon
annans
varumärke som är registrerat efter tidigare ansökan
eller med någon
annans varukännetecken som är inarbetat då ansökan
om registrering
görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken
som vid
tiden för ansökan används av någon annan samt
ansökan gjorts med
vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke
innan det andra
kännetecknet togs i bruk;
8) om märket är förväxlingsbart med ett varumärke
som omfattas av en
internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige
och i
fråga om vilket den dag som avses i 55 § andra stycket ligger
före
tiden för ansökningen; eller
9) om märket är förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke
som
innehas av någon annan och är registrerat efter en tidigare
ansökan.
Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke
som är
registrerat efter en senare ansökan, föreligger hinder mot
registrering, om innehavaren av gemenskapsvarumärket kan för
detta
märkes del göra anspråk på ett äldre varumärkes
företräde enligt
rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det äldre
varumärket är
registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även
om det äldre
varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.
I fall som avses i första stycket 9 och andra stycket kan, även
om
märkena inte avser varor av samma eller liknande slag,
förväxlingsbarhet åberopas till förmån för
ett gemenskapsvarumärke
som är väl ansett i gemenskapen, om användningen av
ett annat
liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av
eller skulle vara
till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
I fall som avses i första stycket 4--9 samt andra och tredje styckena
får registrering ske, om den vars rätt är i fråga
medger det och det
inte i övrigt finns hinder enligt första stycket. Lag (1996:135).
15 § Ensamrätt, som vinnes genom registrering av varumärke,
innefattar
icke sådan beståndsdel av märket, som ej ensam för
sig kan registreras.
Innehåller märke dylik beståndsdel och finnes särskild
anledning att
antaga, att märkets registrering kan föranleda ovisshet om
ensamrättens
omfattning, må vid registreringen denna beståndsdel uttryckligen
undantagas från skyddet.
Visas senare att märkesdel, som undantagits från skydd, blivit
registrerbar, må ny registrering ske av märkesdelen eller
ock av hela
märket utan dylikt undantag.
16 § Varumärke registreras i en eller flera klasser av varor.
Indelningen i klasser fastställes av patent- och registreringsverket.
17 § Den som vill låta registrera ett varumärke skall
ge in en
skriftlig ansökan om detta till registreringsmyndigheten. Ansökan
skall innehålla uppgift om sökandens namn eller firma samt
uppgift
om de varor för vilka märket är avsett och de klasser
varorna
tillhör; dessutom skall märket tydligt anges. Lag (1994:1510).
18 § Söker någon registrering av varumärke, som
han första gången använt
för vara förevisad på internationell utställning,
inom sex månader efter
den dag då varan först utställdes, skall ansökningen,
under de närmare
villkor regeringen föreskriver, i förhållande till
andra ansökningar
eller med hänsyn till skedd användning av andra kännetecken
anses gjord
nämnda dag. Lag (1977:732).
19 § Har sökanden icke iakttagit vad om ansökan är
föreskrivet eller
finner registreringsmyndigheten eljest hinder föreligga för
bifall till
ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom
viss tid avgiva yttrande
eller vidtaga rättelse, vid äventyr att ansökningen
avskrives.
Finner registreringsmyndigheten även efter det yttrande avgivits
hinder
för bifall föreligga, skall ansökningen avslås,
där ej anledning
förekommer att giva sökanden nytt föreläggande.
20 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och
finns det inte
något hinder för registrering, skall varumärket tas
in i registret och
en kungörelse om detta utfärdas.
Den som vill framställa invändning mot registreringen skall
göra
detta skriftligen till registreringsmyndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
Registreringsmyndigheten skall underrätta innehavaren av
varumärket om invändningen och ge denne tillfälle att
yttra sig.
Återkallas invändningen får invändningsförfarandet
ändå fullföljas,
om det finns särskilda skäl. Lag (1994:1510).
21 § Registreringsmyndigheten skall efter invändning upphäva
registreringen, om det finns något hinder mot denna. Finns det
hinder endast för en del av de varor som varumärket har
registrerats för, skall myndigheten i stället upphäva
registreringen
enbart för dessa varor, om varumärkeshavaren begär det.
Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det
inte
finns något hinder mot registreringen.
När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har
vunnit
laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att
registreringen helt eller delvis upphävs, skall en anteckning
om
detta göras i registret. Lag (1994:1510).
22 § Registrering gäller från dagen för ansökningens
ingivande till dess
tio år förflutit från registreringsdagen.
Registrering förnyas på innehavarens ansökan, varje
gång för tio år från
utgången av föregående registreringsperiod.
23 § En ansökan om förnyelse görs skriftligen hos
registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast
sex månader
efter registreringsperiodens utgång.
Avser ansökan enbart förnyelse av registreringen, skall inbetalning
av
förnyelseavgiften till registreringsmyndigheten anses utgöra
en ansökan
om förnyelse.
På handläggningen av en ansökan om förnyelse skall
vad som föreskrivs i
19 § ha motsvarande tillämpning. Lag (1992:1686).
24 § På ansökan av innehavare av registrerat varumärke
må i registret
göras sådana oväsentliga ändringar i märket,
som ej påverka
helhetsintrycket därav.
25 § Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag
och
föreligger alltjämt skälet mot registrering, får
registreringen hävas i
den ordning som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket
ändå får
bestå enligt 8 eller 9 §. Är ett registrerat varumärke
förväxlingsbart
med någon annans varumärke, får dock registreringen
av det
förstnämnda varumärket inte hävas på denna
grund, om det andra
varumärket inte uppfyller kraven på användning enligt
25 a §.
Registreringen får också hävas, om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskiljningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning, eller
4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas även vid utebliven användning
av
varumärket framgår av 25 a §. Lag (1994:1510).
25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom
fem år
efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt
bruk av
varumärket här i landet för de varor som det registrerats
för eller har
sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd
får
registreringen hävas, om det inte finns giltiga skäl till
att varumärket
inte använts.
Med sådant bruk som avses i första stycket likställs
1) att varumärket används i en annan form än den registrerade
formen, om
avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets
egenartade
karaktär, och
2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller
deras emballage
endast för exportändamål.
Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs
vid
tillämpningen av denna lag att varumärket används av
någon annan med
rättighetshavarens samtycke.
Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har
använts under
tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan
om hävning av
registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas
efter
femårsperiodens utgång och inom tre månader före
ansökan om hävning
skall emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna
för att
påbörja eller återuppta användningen vidtogs
efter det att
rättighetshavaren fått kännedom om att en ansökan
om hävning kunde komma
att göras. Lag (1992:1686).
25 b § Om det finns grund för hävning av en registrering
endast för en
del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall
registreringen hävas bara för dessa varor. Lag (1992:1686).
26 § Var och en som lider förfång av registreringen
får föra talan vid
domstol mot märkeshavaren om att registreringen skall hävas.
Talan som
grundas på en bestämmelse i 13 §, 14 § 1)--3),
25 § andra stycket, 25 a
§ eller 25 b § får också föras av den myndighet
som regeringen bestämmer
samt av en sammanslutning av berörda näringsidkare.
Angående domstols behörighet i mål om registrerings
hävande skall utöver
vad i övrigt är föreskrivet gälla, att Stockholms
tingsrätt är behörig,
om märkeshavaren inte har hemvist i Sverige. Lag (1992:1686).
27 § Sedan beslut om registrerings hävande vunnit laga kraft,
skall
märket avföras ur registret.
Vad i första stycket sägs skall jämväl gälla
om registreringen ej
förnyas eller om märkets innehavare begär dess avförande
ur registret.
Särskilda bestämmelser om registrering av utländska varumärken
28 § Söker någon, som icke driver näring i Sverige,
registrering av
varumärke, skall han visa att märket är för honom
i hemlandet
registrerat för de varor ansökningen här i riket avser.
Under förutsättning av ömsesidighet äger regeringen
föreskriva, att
beträffande viss främmande stat vad i första stycket
stadgas icke skall
äga tillämpning. Lag (1977:732).
29 § Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet
förordna, att
varumärke som är registrerat i främmande stat må,
med de förbehåll som
angivas i förordnandet, kunna registreras i Sverige så som
det är
registrerat i den främmande staten. Beträffande varumärke,
som eljest
icke kunnat registreras här, skall sådan registrering icke
gälla i
vidare mån eller för längre tid än i den främmande
staten. Lag
(1977:732).
30 § Regeringen äger förordna, att, där varumärke
tidigare anmälts till
registrering utom riket, ansökan om registrering här i riket
skall,
under de villkor som i förordnandet angivas, i förhållande
till andra
ansökningar eller med hänsyn till skedd användning av
andra kännetecken
anses gjord samtidigt med anmälningen utom riket. Lag (1977:732).
31 § Innehavare av registrerat varumärke, vilken icke har
hemvist i
Sverige, skall hava ett här bosatt ombud, som äger företräda
honom i
allt som rör märket. Anteckning härom skall göras
i varumärkesregistret.
Finnes icke behörigt ombud antecknat, skall registreringsmyndigheten
under innehavarens sist uppgivna adress förelägga honom att
inom viss
tid vidtaga rättelse, vid äventyr att märket avföres
ur registret.
Om överlåtelse, licens och pantsättning
32 § Överlåtes rörelse, till vilken hör varumärke
eller kännetecken som
avses i 2 § andra stycket, innefattas detta i överlåtelsen,
där ej annat
avtalats.
33 § Har registrerat varumärke överlåtits, skall
på begäran anteckning
därom göras i varumärkesregistret. Sådan anteckning
må dock ej ske, där
överlåtelsen skett utan samband med överlåtelse
av den rörelse till
vilken varumärket hör samt dess användning av den nye
innehavaren
uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten.
I mål och ärenden angående varumärke skall den
anses som innehavare av
märket, vilken senast blivit införd i registret i sådan
egenskap.
34 § Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan
rätt att
använda varumärket (licens) för en del eller alla de
varor som
varumärket är registrerat för samt för hela eller
en del av landet.
Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.
Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter
som är
knutna till varumärket gentemot en licenstagare som överträder
en
bestämmelse i licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid,
den form under vilken varumärket får användas, arten
av de varor för
vilka licensen är utfärdad, det geografiska område
inom vilket
varumärket får användas eller kvaliteten på de
av licenstagaren
tillverkade varorna.
Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret.
Sådan
anteckning får dock inte göras, om licenstagarens användning
av
varumärket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten.
Om det
visas att licensen har upphört att gälla, skall anteckningen
tas bort
ur registret.
Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta
sin rätt
vidare.
Rätten till ett kännetecken enligt 2 § första eller
andra stycket
får inte tas i mät. Om innehavarens egendom avträds
till konkurs,
ingår dock rätten i konkursboet. Lag (1995:1277).
34 a § Rätten till ett registrerat varumärke eller till
en ansökan
om registrering av ett varumärke kan pantsättas enligt bestämmelserna
i 34 b 34 j §§. Lag (1995:1277).
34 b § Panträtt i egendom som avses i 34 a § uppkommer
genom
registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen.
Ansökan om registrering görs hos registreringsmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har övergått till någon
annan, skall det
på begäran antecknas i varumärkesregistret eller i
registreringsmyndighetens diarium.
Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den
upplåtelse
företräde för vilken ansökan om registrering först
kom in till
registreringsmyndigheten, om inte något annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser,
har de
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de
har ägt rum, om
inte något annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga
eller kan
det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika
rätt.
Lag (1995:1277).
34 c § Ansökan om registrering enligt 34 b § görs
av den som har
rätten till varumärket eller varumärkesansökan
eller av den till
vilken panträtten har upplåtits. Sökanden skall styrka
upplåtarens
rätt till varumärket eller varumärkesansökan.
Den som i varumärkesregistret anges som innehavare av ett
registrerat varumärke skall anses ha rätt till märket,
om inte annat
framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning
av en
varumärkesansökan, skall den som i registreringsmyndighetens
diarium
har registrerats som sökande anses ha rätt till varumärkesansökan,
om
inte något annat framgår i ärendet.
Ansökan får inte bifallas om upplåtaren, när ansökan
om registrering
görs, inte är behörig att förfoga över den
pantförskrivna egendomen
på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring,
kvarstad eller någon annan anledning. Lag (1995:1277).
34 d § Ett avtal om pantsättning kan registreras när
varumärket har
registrerats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan,
när
ansökan har registrerats i registreringsmyndighetens diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten till det registrerade
varumärket
som pantobjekt. Lag (1995:1277).
34 e § Även om en panträtt har registrerats, gäller
panträtt i den
pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon
som
var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga
över den och om
avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt.
Lag (1995:1277).
34 f § Panträtten är förfallen, om rätten till
varumärket eller
varu-märkesansökan på grund av bestämmelserna
i denna lag inte vidare
skall gälla. Lag (1995:1277).
34 g § Registreringen av en panträtt skall avföras, om
panträtten
genom en dom som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig
eller
om panträtten har förfallit eller annars har upphört
att gälla.
Lag (1995:1277).
34 h § Pantsättning gäller från tiden för
ansökan om registrering
enligt 34 b § mot den som senare förvärvar äganderätt
eller annan
rätt till egendomen.
Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits
före
ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1995:1277).
34 i § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning
eller
i konkurs gäller också för panträtt i rätten
till ett varumärke eller
en varumärkesansökan. När ansökan om registrering
enligt 34 b §
kommer in till registreringsmyndigheten medför det samma
rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak
i besittning.
Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt
varumärkesansökan vid utmätning eller i konkurs, består
sådana
licensavtal som avses i 34 h § andra stycket. Lag (1995:1277).
34 j § Pantborgenären får sälja panten och ta ut
sin fordran ur
köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat
gäldenären
och andra kända sakägare om försäljningen och dessa
har fått skäligt
rådrum att bevaka sin rätt.
Vid en försäljning enligt denna paragraf består sådana
licensavtal
som avses i 34 h § andra stycket. Lag (1995:1277).
Om förbud mot användning av vilseledande varukännetecken
35 § Om varukännetecken, efter överlåtelse eller
sedan licens därtill
upplåtits, är vilseledande i den nye innehavarens eller
licenstagarens
hand, äger domstol i den omfattning som finnes påkallat
vid vite
förbjuda honom att använda kännetecknet.
Sådant förbud må ock eljest meddelas, där varukännetecken
är
vilseledande eller innehavare av varukännetecken eller annan med
hans
medgivande använder kännetecknet på sådant sätt,
att allmänheten
vilseledes.
Talan enligt denna paragraf må föras av myndighet som regeringen
bestämmer, så ock av envar som lider förfång
av kännetecknets användning
ävensom av sammanslutning av berörda näringsidkare.
Lag (1977:732).
36 § I samband med utdömande av vite äger rätten
efter vad som finnes
skäligt förordna, att varukännetecken som i strid mot
förbud enligt 35 §
anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling
eller dylikt
skall utplånas eller så ändras, att det icke längre
är vilseledande. Kan
sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas,
att den märkta egendomen
skall förstöras eller på visst sätt ändras.
Egendom som avses i första stycket må i avbidan på
förordnande som där
sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål
i allmänhet
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
37 § Gör någon intrång i rätten till ett
varukännetecken enligt
4--10 §§ (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen
eller av grov
oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse
i högst två år.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a §
får inte dömas
till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott enligt
första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses
i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän
synpunkt. Lag (1994:232).
37 a § På yrkande av den som innehar ett varukännetecken
enligt 1-3 §§
eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja
varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den
som gör
varumärkesintrång att fortsätta intrånget.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång
förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden
genom att
fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten
till
varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.
Innan
ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk
för skada.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen
befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten
gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas
av domstolen, om
den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud
som har meddelats
enligt andra stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje
stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
vad som
föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande
av beslut enligt 15
kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt
om förbudet. I
samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
Lag (1996:845).
38 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
varumärkesintrång skall betala skälig ersättning
för utnyttjandet av
varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare
skada som
intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens
storlek
skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse
av att
varumärkesintrång inte begås och till övriga
omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång
skall
betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet,
om och i
den mån det är skäligt. Lag (1994:232).
39 § Grundas talan om varumärkesintrång på registrering
enligt denna
lag, skall såvitt angår tid före registreringsdagen
37 § icke äga
tillämpning. För tid innan ansökan om registrering kungjorts
enligt 20 §
skall icke heller 38 § äga tillämpning, där ej
intrånget skett
uppsåtligen.
40 § Talan om ersättning enligt 38 § må endast
avse skada under de fem
senaste åren innan talan väcktes. För skada, varom
talan ej förts inom
tid som nu sagts, skall rätten till ersättning vara förlorad.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må, där
anspråk grundas på
registrering enligt denna lag, talan föras om intrång som
skett före
registreringsdagen, därest talan väckes inom ett år
från nämnda dag.
41 § På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång
får
domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande
av fortsatt
intrång besluta att varukännetecken som olovligen förekommer
på
varor, förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller
liknande
skall utplånas eller ändras. Kan en sådan åtgärd
inte ske utan att
egendomen på vilken kännetecknet förekommer förstörs
eller på
visst sätt ändras får domstolen besluta om detta. I
ett sådant fall
får domstolen också, på yrkande, besluta att egendomen
skall mot
lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.
På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen
efter vad som
är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång
besluta att föremål,
vars användande skulle innebära varumärkesintrång,
skall förstöras
eller ändras på visst sätt.
Sådan egendom som avses i första och andra styckena får
tas i
beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 §
har begåtts.
I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om
beslag i brottmål
i allmänhet.
Bestämmelserna i första--tredje styckena tillämpas också
i fråga om
försök och förberedelse enligt 37 § andra stycket.
Lag (1994:232).
41 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort
ett
intrång, får domstolen för att bevisning skall kunna
säkras om
intrånget besluta att en undersökning får göras
hos denne för
att söka efter föremål eller handlingar som kan antas
ha
betydelse för utredning om intrånget (intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet
eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas
av den eller
för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas
också i
fråga om försök och förberedelse enligt 37 §
andra stycket.
Lag (1998:1455).
41 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av
den
domstol där rättegång som rör intrånget
pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol
vad som är
bestämt om tvistemål som rör intrång. Vad som
sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet
i
fråga om tvist som skall tas upp i annan ordning än inför
domstol skall dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp
endast på yrkande
av den som innehar ett varukännetecken enligt 1-3 §§
eller den
som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecknet.
Om rättegång inte är inledd, skall yrkandet framställas
skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas skall motparten ha
fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela
ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett
dröjsmål skulle medföra risk för att föremål
eller handlingar
som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan,
förstörs eller förvanskas.
I övrigt skall en fråga om intrångsundersökning
som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på
samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (1998:1455).
41 c § Ett beslut om intrångsundersökning får
meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för
den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att
ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från
det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen
i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken
om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1455).
41 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra
villkor
för verkställandet. Lag (1998:1455).
41 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller
omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad
från
beslutet, förfaller det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt
inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits
vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart
gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller
om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1455).
41 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs
av
kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 16 kap. 10 §,
17
kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens
motpart
skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet
om
intrångsundersökning har tillkommit efter
motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier
och
göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål
som den får
söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior
av och
göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka
efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig
handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (1998:1455).
41 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall
verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden
annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud
för
sökanden är närvarande vid undersökningen för
att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten
se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning
än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom
om
förhållanden som kommer fram. Lag (1998:1455).
41 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1455).
42 § Om en registrering av ett varumärke har upphävts
genom
ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får
domstolen inte döma till påföljd eller besluta om annan
åtgärd
enligt 37-41 a §§.
I mål om sådant intrång skall domstolen, på
yrkande av den mot
vilken talan förs, förklara målet vilande i avvaktan
på att
frågan om registreringens hävande slutligen avgörs.
Är talan
härom inte väckt, skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken
sådan
talan skall väckas. Lag (1998:1455).
43 § Vill en licenstagare väcka talan om intrång i rätten
till
varukännetecknet, skall han underrätta kännetecknets
innehavare om
detta. Annars tas talan inte upp till prövning.
Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning
av
intrång i den pantsatta egendomen. Lag (1995:1277).
44 § Talan om fastställelse, huruvida rätt till varukännetecken
består
eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång
i sådan rätt
eller ej, må av domstol upptagas till prövning, där
ovisshet råder om
förhållandet och denna länder käranden till förfång.
I mål härom skall vad i 43 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
45 § Dom i mål om varumärkesintrång eller i mål,
som avses i 26, 35
eller 44 §, skall genom domstolens försorg i avskrift sändas
till
Patent- och registreringsverket.
Om kungörande, besvär m.m.
46 § Förutom i fall som avses i 20 och 21 §§ skall
kungörande ske av
registrerings förnyelse enligt 22 §, av ändring i registrerat
märke
enligt 24 §, av registrerings avförande enligt 27 och 31
§§ samt av
anteckning i registret om överlåtelse enligt 33 § eller
om licens enligt
34 §.
47 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får
överklagas
av sökanden, om det har gått honom emot. Ett slutligt beslut
med
anledning av en invändning mot registrering får överklagas
av
varumärkeshavaren och invändaren, om det har gått den
som vill klaga
emot. Om invändaren återkallar sin talan får denna
ändå prövas, om
det finns särskilda skäl.
Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten
inom
två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas
till
Regeringsrätten inom två månader från beslutets
dag. Vid ett
överklagande till Regeringsrätten tillämpas bestämmelserna
i 35 37 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Patentbesvärsrättens
beslut
skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd
för
prövning i Regeringsrätten och om de grunder på vilka
ett sådant
tillstånd meddelas. Lag (1995:1277).
48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får
meddela närmare föreskrifter om vad sökande i registreringsärenden
skall iaktta, om kungörande som sägs i 20, 21 och 46 §§,
om
förfarandet i övrigt i dessa ärenden, om förfarandet
vid överklagande
enligt 47 § samt om varumärkesregistrets förande.
Vid ansökan om registrering av varumärken, om förnyelse,
om ändring
i registrerat varumärke enligt 24 §, om registrering av pantsättning
eller om anteckning i registret om överlåtelse eller licens
skall
betalas avgift med belopp som regeringen bestämmer. För förnyelse
skall bestämmas högre avgift, om ansökan ges in efter
registreringsperiodens utgång. Lag (1995:1277).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
49 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock må
dessförinnan
bestämmelser meddelas av regeringen samt av Patent- och
registreringsverket enligt vad i lagen är för vissa fall
stadgat.
Om internationell varumärkesregistrering
50 § Med en internationell varumärkesregistrering avses en
registrering av ett varumärke som är gjord av den internationella
byrån hos Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten
enligt protokollet den 27 juni 1989 till överenskommelsen om den
internationella registreringen av varumärken den 14 april 1891.
Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i Sverige
i
ärenden om internationell varumärkesregistrering.
Lag (1996:135).
51 § Om någon som i Sverige innehar eller har ansökt
om en
varumärkesregistrering och antingen är svensk medborgare,
har
hemvist i Sverige eller driver rörelse här i landet vill
få en
internationell varumärkesregi strering, skall han ge in en ansökan
om detta till varumärkesmyndigheten.
Har en ansökan om en internationell registrering getts in till
varumärkesmyndigheten enligt första stycket, skall även
en senare
begäran om att den internationella registreringen skall gälla
i
ytterligare länder ges in till varumärkesmyndigheten, om
sökanden
eller innehavaren har hemvist i Sverige. Lag (1996:135).
52 § Ansökan skall vara skriftlig samt vara avfattad på
engelska
språket och innehålla de uppgifter som föreskrivs
av regeringen
eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1996:135).
53 § Varumärkesmyndigheten skall kontrollera om uppgifterna
i
ansökan om den internationella varumärkesregistreringen stämmer
överens med uppgifterna i den varumärkesregistrering som
sökanden har eller har ansökt om i Sverige.
Om uppgifterna inte stämmer överens, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid rätta uppgifterna i ansökan om den internationella
registreringen. Gör han inte det, skall denna ansökan avskrivas.
Om det finns en sådan överensstämmelse som avses i första
stycket,
skall varumärkesmyndigheten sända ett intyg om detta till
den
internationella byrån tillsammans med ansökan inom en månad
från den dag då ansökan kom in till myndigheten eller,
om ett
föreläggande enligt andra stycket har meddelats, inom en
månad
från det tiden för föreläggandet gick ut. Lag
(1996:135).
54 § Om varumärkesmyndigheten får en underrättelse
från den
internationella byrån med begäran från någon
som inte avses i 51 §
att en internationell varumärkesregistrering skall gälla
i Sverige,
skall myndigheten pröva om det finns något hinder mot detta.
Sådant hinder finns, om det varumärke som den internationella
registreringen avser inte uppfyller förutsättningarna enligt
13 § eller
om något hinder mot en nationell registrering skulle ha funnits
enligt 14 §. Lag (1996:135).
55 § Om det finns något hinder enligt 54 § andra stycket,
skall
varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen för
den
underrättelse som avses i 54 § första stycket ge den
internationella
byrån ett besked om att den internationella
varumärkesregistreringen inte kan gälla i Sverige samt ange
skälen
för detta.
Om det inte finns något hinder enligt 54 § andra stycket,
skall
underrättelsen från den internationella byrån kungöras.
I
kungörelsen skall anges den dag som den internationella byrån
har
angett för den internationella registreringen.
Den som vill framställa invändning mot att den internationella
registreringen blir gällande i Sverige skall göra detta skriftligen
till
varumärkesmyndigheten inom två månader från
kungörelsedagen.
Lag (1996:135).
56 § Varumärkesmyndigheten skall efter utgången av den
i 55 §
tredje stycket angivna tiden besluta att den internationella
varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige, om det inte
finns
något hinder mot detta. Sedan beslutet har vunnit laga kraft
skall
varumärket tas in i registret och en kungörelse om detta
utfärdas.
Om det finns något hinder mot att den internationella
varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige, skall
varumärkesmyndigheten besluta att den internationella
registreringen inte skall gälla här i landet. Beslutet skall
innehålla
de skäl som har bestämt utgången. Har varumärkesmyndigheten
inte tidigare lämnat ett besked enligt 55 § första stycket,
skall
beslutet översändas till den internationella byrån
inom 18 månader
från dagen för den underrättelse som avses i 54 §
första stycket
eller, om den i 55 § tredje stycket angivna tiden löper ut
senare,
inom en månad efter det att den tiden har löpt ut. I sistnämnda
fall
skall varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen
för den
underrättelse som avses i 54 § första stycket lämna
ett meddelande
till den internationella byrån om att ett beslut som nyss sagts
kan
komma att översändas senare. När beslutet att den internationella
varumärkesregistreringen inte skall gälla i Sverige har vunnit
laga
kraft, skall det kungöras. Lag (1996:135).
57 § Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering
skall gälla i Sverige har verkan från den dag som den internationella
byrån har angett för den internationella registreringen.
I fråga om
en sådan registrering skall 1 § tredje stycket, 3 11, 25
27 och 32 45
§§ tillämpas. Vad som där sägs om registrering
skall i stället avse
beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla
i
Sverige.
Vad som sägs om varumärkesansökan i 34 a 34 j §§
skall tillämpas
även beträffande begäran enligt 54 § första
stycket att en
internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige.
Lag (1996:135).
58 § Om ett varumärke som är registrerat i Sverige blir
omfattat
även av en internationell varumärkesregistrering som gäller
här i
landet, skall den internationella registreringen, utan att
inskränkning sker i de rättigheter som kan ha förvärvats
på grund
av registreringen här i landet, träda i stället för
den svenska, om
innehavaren är densamme och samtliga de varor som omfattas av
registreringen här i landet också omfattas av den internationella
registreringen.
Uppgift om ett förhållande som avses i första stycket
skall på
begäran av innehavaren antecknas i varumärkesregistret och
kungöras. Lag (1996:135).
59 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller
i
Sverige helt eller delvis upphör, skall dess giltighet här
i landet
upphöra i motsvarande utsträckning. En anteckning om detta
skall
göras i varumärkesregistret och kungöras. Lag (1996:135).
60 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller
i
Sverige upphör inom fem år från den dag som avses
i 55 § andra
stycket på grund av att den nationella registreringen eller ansökan
om den inte längre kan utgöra grund för en internationell
varumärkesregistrering och varumärkets innehavare därefter
ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, skall
denna
ansökan anses gjord den dag som avses i 55 § andra stycket,
under
förutsättning att
1. ansökan görs inom tre månader från den dag
då den
internationella registreringen upphörde,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades
av
den internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering
som ställs i
denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.
Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som
avses
i första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och
kungöras.
Lag (1996:135).
61 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller
i
Sverige upphör på grund av att någon som i förhållande
till det
protokoll som avses i 50 § är en avtalsslutande part har
sagt upp sin
anslutning till protokollet och varumärkets innehavare därefter
ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, skall
denna
ansökan anses gjord den dag som avses i 55 § andra stycket,
under
förutsättning att
1. ansökan görs inom två år från den dag
då uppsägningen fick
verkan,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades
av
den internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering
som ställs i
denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.
Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som
avses
i första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och
kungöras.
Lag (1996:135).
62 § Förnyelse av registreringsperiod, avförande enligt
57 och 27 §§
av beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla
i
Sverige samt anteckning om överlåtelse eller upplåtelse
av rätt till
internationell varumärkesregistrering skall kungöras.
Lag (1996:135).
63 § Ett slutligt beslut av varumärkesmyndigheten i ett ärende
om
internationell varumärkesregistrering får överklagas
av den som
har ansökt om en sådan registrering och av den som har begärt
att
en sådan registrering skall gälla här i landet, om
beslutet har gått
den som vill klaga emot.
Ett beslut som innebär att en internationell registrering skall
gälla
här i landet trots att en invändning har gjorts får
överklagas av
invändaren. Återkallar han sin talan får invändningen
ändå prövas,
om det finns särskilda skäl.
I fråga om överklaganden enligt första och andra styckena
skall 47 §
andra och tredje styckena tillämpas. Lag (1996:135).
64 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får
meddela närmare föreskrifter om kungörande som sägs
i 55, 56 och
58--62 §§ samt om förfarandet i övrigt i ärenden
om internationell
varumärkesregistrering.
Vid ansökan om en internationell varumärkesregistrering, vid
prövning om en sådan registrering skall gälla i Sverige
samt vid
begäran om en anteckning i registret av en överlåtelse
eller en licens
liksom om ett förhållande som avses i 58, 60 eller 61 §
skall betalas
avgift med belopp som regeringen bestämmer. Lag (1996:135).
Om gemenskapsvarumärken
65 § Den som ger in en ansökan om registrering av ett
gemenskaps-varumärke till registreringsmyndigheten för vidare
befordran enligt artikel 25.2 i rådets förordning om
gemenskapsvarumärken skall betala en avgift med belopp som regeringen
bestämmer. Detsamma gäller den som begär omvandling
av ett
gemenskapsvarumärke eller av en ansökan om ett gemenskapsvarumärke
till en ansökan om registrering av ett varumärke samt den
som begär
ett intyg enligt artikel 89.3 i rådets förordning. Lag (1995:1277).
66 § Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 37 § om ansvar för varumärkesintrång.
I övrigt
gäller 37 a-41 h §§, i den mån inte något
annat följer av
rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Härvid
skall vad som
sägs om varumärkesintrång gälla intrång
i gemenskapsvarumärke.
Lag (1998:1455).
67 § Stockholms tingsrätt är domstol i mål som
avses i 66 § och i
artikel 92 i rådets förordning om gemenskapsvarumärken.
Lag (1995:1277).
1986:234
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten
har
meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter
fortfarande
tillämpas.
1986:1149
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift
vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller
äldre föreskrifter.
1992:1686
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats
och
varukännetecken som inarbetats före denna lags ikraftträdande.
3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts
enligt 20 §
före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras
enligt
lagen i dess äldre lydelse.
1994:232
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den gäller inte
i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.
1994:1510
Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första
stycket 8 och 9,
tredje och fjärde stycket samt 50 - 64 §§ den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna
får
sättas i kraft vid olika tidpunkter. Om en ansökan om registrering
av
ett varumärke har kungjorts före den 1 januari 1995, skall
den
behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.
Lag (1996:471).
Ikraftträdande
1996:135
Regeringen föreskriver att 14 § första stycket 8) och
50-64 §§
varumärkeslagen (1960:644) i paragrafernas lydelse enligt lagen
(1994:1510) om ändring i nämnda lag skall träda i kraft
den
1 april 1996.
- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - -
- - - - - - - -
HemsidanHemsidan
huvudregister
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå