(Register; ingår ej i lagen)

26 kap. Om kvarstad
27 kap. Om beslag, hemlig teleavlyssning m.m.
28 Kap. Om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

26 kap. Om kvarstad

1 § Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras,
att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller
annorledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad
egendom, företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller
skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma
att på grund av brottet ådömas honom, får förordnas om kvarstad på så
mycket av hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning.

Kvarstad får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång
eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något
annat motstående intresse. Lag (1989:650).

2 § Beslut om kvarstad meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad får upptagas på yrkande av undersökningsledaren,
åklagaren eller målsäganden. Efter åtalet får rätten även självmant
upptaga fråga därom.

I anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning
får undersökningsledaren eller åklagaren yrka kvarstad endast om
anspråket anmälts hos honom. Rätten får endast på yrkande förordna
därom.

Väcks fråga om kvarstad, skall, så snart det kan ske, förhandling därom
äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar
vad som sägs i 24 kap. 17 §. Är det fara i dröjsmål, får rätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annorlunda förordnas.
Lag (1981:828).

3 § I avbidan på rättens beslut om kvarstad får undersökningsledaren
eller åklagaren taga lös egendom i förvar.

Är fara i dröjsmål, må åtgärd, som nu sagts, vidtagas även av polisman;
anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos undersökningsledaren eller
åklagaren, som har att omedelbart pröva, om egendomen skall kvarbliva i
förvar. Lag (1981:828).

4 § Har undersökningsledaren eller åklagaren tagit lös egendom i förvar
eller beslutat, att sådan egendom skall kvarbliva i förvar, skall han,
så snart det kan ske, och senast fem dagar därefter till rätten avlåta
framställning om kvarstad. Görs ej sådan framställning, skall egendomen
omedelbart återställas.

Då framställning inkommit, skall rätten, så snart ske kan, och, om
synnerligt hinder ej möter, sist å fjärde dagen därefter hålla
förhandling, som avses i 2 §. Utsättes huvudförhandling att hållas inom
en vecka, sedan framställningen inkom, må dock, om ej rätten finner
särskild förhandling böra äga rum, med förhandlingen anstå till
huvudförhandlingen.

Beslutas kvarstad, skall, om ej rätten bestämmer annat, egendomen
kvarbliva i myndighetens vård, till dess beslutet verkställts. Lag
(1981:828).

5 § Då rätten förordnar om kvarstad, skall, om ej åtal redan väckts,
rätten utsätta den tid, inom vilken åtal skall väckas. Denna får ej
bestämmas längre än som är oundgängligen erforderligt.

Finnes den utsatta tiden otillräcklig, må rätten, om framställning därom
göres före tidens utgång, medgiva förlängning av tiden. Lag (1981:828).

6 § Har ej inom tid, som avses i 5 §, åtal väckts eller till rätten
inkommit framställning om förlängning av tiden eller har för skulden
ställts säkerhet eller förekommer eljest ej längre skäl för kvarstad,
skall rätten omedelbart häva åtgärden.

Då målet avgöres, pröve rätten, om åtgärden fortfarande skall bestå.
Rätten äge ock i samband med domen förordna om åtgärd, som nu sagts. Lag
(1981:828).

7 § Bestämmelserna i 25 kap. 8 § om reseförbud gäller också beträffande
kvarstad. Lag (1981:828).

8 § I fråga om verkställandet av kvarstad finns bestämmelser i
utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om
verkställandet, om det behövs. Lag (1981:828).

27 kap. Om beslag, hemlig teleavlyssning m.m.

1 § Föremål, som skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om
brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott
förverkat, må tagas i beslag.

Vad i detta kapitel stadgas om föremål gälle ock, i den mån ej annat är
föreskrivet, om skriftlig handling.

Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär
för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag
(1989:650).

2 § Beslag må ej läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan
antagas vara sådant, att befattningshavare eller annan, som avses i 36
kap. 5 §, ej må höras som vittne därom, och handlingen innehaves av
honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller. Ej
heller må, med mindre fråga är om brott, för vilket ej är stadgat
lindrigare straff än fängelse i två år, hos den misstänkte eller honom
närstående, som avses i 36 kap. 3 §, beslag läggas å skriftligt
meddelande mellan den misstänkte och någon honom närstående eller mellan
sådana närstående inbördes. Lag (1964:166).

3 § Brev, telegram eller annan försändelse som finns hos ett
post- eller telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om det för
brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och försändelsen
hade kunnat tas i beslag hos mottagaren. Lag (1993:602).

4 § Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt
eller verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning får ta föremål som därvid påträffas i beslag.

Föremål, som i annat fall påträffas, får tas i beslag efter beslut av
undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål, får även
utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman, om det inte är
fråga om en försändelse som avses i 3 §.

Verkställs beslag av någon annan än undersökningsledaren eller
åklagaren och har denne inte beslutat beslaget, skall anmälan
skyndsamt göras hos honom, som omedelbart skall pröva om
beslaget skall bestå. Lag (1993:1408).

4 a § Om en målsägande eller någon som trätt i dennes ställe
har framställt anspråk på det beslagtagna föremålet och det är
uppenbart att han eller hon har bättre rätt till detta än den
hos vilken beslaget har gjorts, får undersökningsledaren eller
åklagaren innan åtal väckts besluta att föremålet skall lämnas
ut till honom eller henne.

En underrättelse om beslutet skall genast sändas till den hos
vilken beslaget har gjorts. Lag (2003:163).
 

5 § Rätten må förordna om beslag å föremål, som företes vid rätten
eller eljest är tillgängligt för beslag.

Fråga om beslag må av rätten upptagas på yrkande av undersökningsledaren
eller åklagaren. Efter åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden
så ock självmant upptaga fråga därom.

Väckes vid rätten fråga om beslag, skall, så snart ske kan, förhandling
därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga
delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten
omedelbart förordna om beslag att gälla, till dess annorlunda förordnas.

6 § Har ett beslag verkställts utan rättens förordnande, får
den som drabbats av beslaget begära rättens prövning av
beslaget. När en sådan begäran har kommit in, skall rätten så
snart som möjligt och, om det inte finns något synnerligt
hinder mot det, senast inom fyra dagar därefter hålla en sådan
förhandling som avses i 5 §. Om huvudförhandling sätts ut att
hållas inom en vecka sedan begäran framställdes och rätten inte
anser att det behöver hållas en särskild förhandling, får
begäran dock prövas vid huvudförhandlingen.

Har beslut fattats enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål
skall lämnas ut, får den som drabbats av beslaget begära
rättens prövning av beslutet. För denna prövning gäller vad som
sägs i första stycket. Den som har framställt anspråk på
föremålet skall underrättas om förhandlingen. Lag (2003:163).

7 § Då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt
beslag, skall, om inte åtal redan har väckts, rätten utsätta den tid,
inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte sättas längre, än vad
som är nödvändigt.

Om den tid som avses i första stycket är otillräcklig, får rätten
medge förlängning av tiden, om framställning om detta görs före
tidens utgång. Lag (1994:1412).

8 § Om det inte inom den tid som avses i 7 § har väckts åtal
eller kommit in någon begäran till rätten om förlängning av
tiden eller om det annars inte längre finns skäl för beslag,
skall beslaget omedelbart hävas.

Har beslut fattats enligt 4 a § om att ett beslagtaget föremål
skall lämnas ut, får beslaget hävas först tre veckor efter det
att en underrättelse om beslutet enligt 4 a § andra stycket har
sänts till den hos vilken beslaget har gjorts. Om denne medger
det, får dock beslaget hävas omedelbart. Detsamma gäller, om
rätten fastställer ett beslut enligt 4 a § om att föremålet
skall lämnas ut.

Beslag av föremål som någon har framställt anspråk på utan att
det har fattats beslut enligt 4 a § om att föremålet skall
lämnas ut får hävas först tre veckor efter det att en
underrättelse om att beslaget kan komma att hävas har sänts
till den som framställt anspråket. Om denne medger det, skall
dock beslaget hävas omedelbart. Av underrättelsen skall det
framgå hos vem beslaget har gjorts. Den som beslaget har gjorts
hos behöver inte underrättas i detta fall.

Ett beslag hävs av rätten eller, om beslaget inte har meddelats
eller fastställts av rätten, av undersökningsledaren eller
åklagaren. Har den som drabbats av beslaget begärt rättens
prövning av ett beslut enligt 4 a § om att ett beslagtaget
föremål skall lämnas ut, hävs beslaget av rätten.

När målet avgörs, skall rätten pröva om ett beslag fortfarande
skall bestå. Om målet avgörs genom dom, skall tredje stycket
inte tillämpas. Rätten får i samband med dom besluta om beslag.
Lag (2003:163).
 

9 § Rätten får förordna, att försändelse som får tas i beslag och som
väntas komma in till ett befordringsföretag skall, när försändelsen
kommer in, hållas kvar till dess frågan om beslag har avgjorts.
Fråga därom får tas upp endast på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren.

Ett förordnande skall meddelas att gälla viss tid, högst en månad,
från den dag då förordnandet delgavs befordringsföretaget. I
förordnandet skall det tas in en underrättelse om att meddelande
om åtgärden inte utan tillstånd av undersökningsledaren eller
åklagaren får lämnas till avsändaren, mottagaren eller någon
annan.

När en försändelse på grund av ett förordnande hållits kvar, skall
befordringsföretaget utan dröjsmål göra anmälan hos den som har
begärt förordnandet. Denne skall omedelbart pröva, om beslag
skall ske. Lag (1993:602).

10 § Beslagtaget föremål skall tas i förvar av den som verkställt
beslaget. Om det kan ske utan fara och eljest är lämpligt, får dock
föremålet lämnas kvar i innehavarens besittning. Ett föremål som lämnas
kvar i innehavarens besittning skall förseglas eller märkas som
beslagtaget, såvida det ej framstår som obehövligt.

Den från vilken beslag har skett får ej överlåta föremålet eller i strid
mot ändamålet med beslaget förfoga över föremålet på annat sätt. Ett
föremål som ej tas i förvar eller förseglas får nyttjas av innehavaren,
om ej annat beslutas.

Föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas, och noggrann tillsyn
skall hållas däröver, att det icke förbytes eller förändras eller annat
missbruk sker därmed. Lag (1981:828).

11 § Om den från vilken beslag sker, inte är närvarande vid
beslaget, skall han utan dröjsmål underrättas om det och om vad
som har skett med det beslagtagna. Om en försändelse hos ett
befordringsföretag har tagits i beslag, skall, så snart det kan ske
utan men för utredningen, mottagaren underrättas och, om
avsändaren är känd, även denne. Lag (1993:602).

11 a § Den hos vilken ett beslag görs skall underrättas om att
det kan komma att fattas ett beslut enligt 4 a §. Någon
underrättelse behövs inte, om det är uppenbart att ett sådant
beslut inte kommer att fattas. Lag (2003:163).
 

12 § Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild
handling, som tages i beslag, må icke närmare undersökas, ej heller brev
eller annan sluten handling öppnas av annan än rätten,
undersökningsledaren eller åklagaren; dock må sakkunnig eller annan, som
anlitas för utredningen angående brottet eller eljest därvid höres,
efter anvisning av myndighet, som nu sagts, granska handlingen. Äger den
som verkställer beslaget ej närmare undersöka handlingen, skall den av
honom förseglas.

Handling, varom här är fråga, skall snarast möjligt undersökas. Kan
innehållet i post- eller telegrafförsändelse i sin helhet eller till
någon del utan men för utredningen meddelas mottagaren, skall avskrift
eller utdrag av handlingen ofördröjligen tillställas honom.

13 § Över beslag skall föras protokoll, vari ändamålet med beslaget och
vad därvid förekommit angives samt beslagtaget föremål noga beskrives.

Den som drabbats av beslag äge på begäran erhålla bevis om beslaget,
innehållande även uppgift å det brott misstanken avser.

14 § Vad i 25 kap. 8 § är stadgat om reseförbud äge motsvarande
tillämpning beträffande beslag.

14 a § Kan föremål skäligen antagas vara förverkat enligt 36 kap. 3 §
brottsbalken, må det tagas i beslag. Härvid äga bestämmelserna i detta
kapitel om beslag motsvarande tillämpning. Lag (1975:403).

15 § För säkerställande av utredning om brott må byggnad eller rum
tillstängas, tillträde till visst område förbjudas, förbud meddelas mot
flyttande av visst föremål eller annan dylik åtgärd vidtagas.

Om åtgärd, som nu nämnts, gälle i tillämpliga delar vad i detta kapitel
är stadgat om beslag.

16 § har upphävts genom lag (1989:650).

17 § Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om
beslag, vare de gällande.

18 § Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden, som
befordras till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan
teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt
hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet.

Hemlig teleavlyssning får användas vid förundersökning angående

1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år eller

2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om sådan
gärning är belagd med straff. Lag (1995:1230).

19 § Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet
hämtas in om telemeddelanden som har expedierats eller
beställts till eller från en viss teleadress eller att sådana
meddelanden hindras från att nå fram.

Hemlig teleövervakning får användas vid förundersökning
angående

1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i sex månader,

2. brott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller brott
enligt 6 § första eller tredje stycket lagen (2000:1225) om
straff för smuggling, eller

3. försök, förberedelse eller stämpling till brott för vilket
inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, om
sådan gärning är belagd med straff. Lag (2000:1234).
 

20 § Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får ske endast
om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av
synnerlig vikt för utredningen. Åtgärden får endast avse en
teleadress som innehas eller annars kan antas komma att användas av
den misstänkte.

Avlyssning eller övervakning får inte avse telemeddelanden som
endast befordras inom ett telenät som med hänsyn till sin begränsade
omfattning och omständigheterna i övrigt får anses vara av mindre
betydelse från allmän kommunikationssynpunkt. Lag (1995:1230).

21 § Frågor om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
prövas av rätten på ansökan av åklagaren.

I ett beslut att tillåta hemlig teleavlyssning eller hemlig
teleövervakning skall det anges vilken teleadress och under vilken
tid tillståndet gäller. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt
och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet.

I tillstånd till avlyssning eller övervakning skall det särskilt
anges om åtgärden får verkställas utanför allmänt tillgängliga
telenät. Lag (1995:1230).

22 § Hemlig teleavlyssning får ej ske av telefonsamtal eller andra
telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Om det
framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant samtal
eller meddelande, skall avlyssningen avbrytas.

Upptagningar och uppteckningar skall, i den mån de omfattas av förbudet,
omedelbart förstöras. Lag (1989:650).

23 § Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig
teleavlyssning eller hemlig teleövervakning, skall åklagaren eller
rätten omedelbart häva beslutet. Lag (1989:650).

24 § En upptagning eller uppteckning som gjorts vid hemlig
teleavlyssning skall granskas snarast möjligt. I fråga om sådan
granskning tillämpas 12 § första stycket.

Upptagningar och uppteckningar skall, i de delar de är av betydelse från
utredningssynpunkt, bevaras till dess förundersökningen nedlagts eller
avslutats eller, om åtal väckts, målet avgjorts slutligt. De skall
därefter förstöras. Lag (1989:650).

25 § Har rätten lämnat tillstånd till hemlig teleavlyssning
eller hemlig teleövervakning, får de tekniska hjälpmedel som
behövs för avlyssningen eller övervakningen användas.

I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns
bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning som gäller för den som driver verksamhet som
avses i 6 kap. 19 § den lagen. Lag (2003:391).
 

28 Kap. Om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

1 § Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa,
må i hus, rum eller slutet förvaringsställe husrannsakan företagas för
eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till
utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om
brottet.

Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet må husrannsakan
dock företagas, allenast om brottet förövats hos honom eller den
misstänkte gripits där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att
genom rannsakningen föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas
eller annan utredning om brottet vinnas.

Ej må för husrannsakan hos den misstänkte i något fall åberopas hans
samtycke, med mindre han själv begärt åtgärden. Lag (1964:166).

2 § För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas,
hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller
underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får husrannsakan
företas hos honom, eller hos någon annan om det finns synnerlig
anledning att anta att den sökte uppehåller sig där. Detsamma gäller
i fråga om en tilltalad som söks för delgivning av stämning eller
kallelse till förhandling, om försök till delgivning har misslyckats
eller bedöms som utsiktslösa. Lag (1995:637).

2 a § För att söka efter någon som skall gripas, anhållas eller häktas
som misstänkt för brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i fyra år, eller försök till sådant brott, får
husrannsakan företas i transportmedel på viss plats, om det finns
särskild anledning att anta att den sökte kan komma att passera platsen.
Lag (1991:666).

3 § I en lokal som är tillgänglig för allmänheten får för
ändamål som avses i 1 eller 2 § husrannsakan ske också i annat
fall än som avses där.

I en lokal som brukar användas gemensamt av personer som kan
antas ägna sig åt brottslig verksamhet får för ändamål som
avses i 1 eller 2 § husrannsakan ske, om det förekommer
anledning att brott har förövats för vilket det är föreskrivet
fängelse ett år eller däröver och det finns särskild anledning
att anta att ändamålet med rannsakningen kommer att uppfyllas.
Detta gäller dock inte lokal som huvudsakligen utgör bostad.

Bestämmelsen i andra stycket gäller också utrymmen och fordon
som finns i omedelbar anslutning till lokalen och brukas av dem
som använder lokalen. Lag (1999:72).

3 a § Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger
det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte
eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650).

4 § Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i
tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.
Förordnande om husrannsakan för delgivning skall alltid meddelas av
rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning
eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden
företas, bör, om det inte är fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas
utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på
yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om
husrannsakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller på
yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häktas
enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas

till inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller
polisman enligt bestämmelser i polislagen (1984:387).
Lag (1995:637).

5 § En polisman får företa husrannsakan utan förordnande enligt 4 §,
om det är fara i dröjsmål. Detta gäller dock inte husrannsakan för
delgivning. Lag (1995:637).

6 § Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad
som är oundgängligen nödvändigt.

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas med våld. Har så
skett, skall det efter förrättningen på lämpligt sätt åter tillslutas.

Husrannsakan må ej utan särskilt skäl verkställas mellan klockan nio
eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

7 § Vid husrannsakan skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen
anmodat trovärdigt vittne närvara. Förrättningsmannen äge anlita
erforderligt biträde av sakkunnig eller annan.

Den, hos vilken husrannsakan företages, eller, om han ej är tillstädes,
hans hemmavarande husfolk skall erhålla tillfälle att övervara
förrättningen så ock att tillkalla vittne, dock utan att undersökningen
därigenom uppehålles. Har varken han eller någon av hans husfolk eller
av dem tillkallat vittne närvarit, skall han, så snart det kan ske utan
men för utredningen, underrättas om den vidtagna åtgärden.

Vid förrättningen må målsägande eller hans ombud tillåtas att närvara
för att tillhandagå med nödiga upplysningar; dock skall tillses, att
målsäganden eller ombudet icke i vidare mån än för ändamålet erfordras
vinner kännedom om förhållande, som därvid yppas.

8 § Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild
handling, som anträffas vid husrannsakan, må icke närmare undersökas, ej
heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än i 27
kap. 12 § första stycket sägs.

9 § Över husrannsakan skall föras protokoll, vari angives ändmålet med
förrättningen och vad därvid förekommit.

Den, hos vilken husrannsakan företagits, äge på begäran erhålla bevis
därom, innehållande även uppgift å det brott misstanken avser.

10 § För ändamål, som sägs i 1 eller 2 §, äge undersökningsledaren
eller åklagaren så ock polisman företaga undersökning å annat ställe än
i 1 § avses, även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

11 § Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på
vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras på den som
skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som
kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan
vara av betydelse för utredning om brottet.

Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får
kroppsvisiteras, om det finns synnerlig anledning att anta att det
därigenom kommer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller
att det annars är av betydelse för utredningen om brottet.

Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat
som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som
någon har med sig. Lag (1993:1408).

12 § Den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket
fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för ändamål som anges i
11 §.

Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens
yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och
undersökning av sådana prov. En kroppsbesiktning får inte utföras
så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada.

Den som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet upp
till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex
timmar. Lag (1993:1408).

13 § Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i
tillämpliga delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om
husrannsakan. Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och
kroppsbesiktning beslutas av polisman.

Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas
inomhus och i avskilt rum. Verkställs den av någon annan än en
läkare, skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat
trovärdigt vittne närvara. Blodprov får inte tas av någon annan än en
läkare eller legitimerad sjuksköterska. Annan mera ingående
undersökning får utföras endast av läkare.

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte
verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller
legitimerad sjuksköterska. Kroppsvisitation som enbart innebär att
föremål som en kvinna har med sig undersöks och kroppsbesiktning som
enbart innebär att blodprov eller alkoholutandningsprov tas får dock
verkställas och bevittnas av en man. Lag (1995:491).

14 § Av den som är anhållen eller häktad må fotografi och fingeravtryck
tagas; han vare ock underkastad annan dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle
ock annan, om det erfordras för vinnande av utredning om brott, varå
fängelse kan följa.

Närmare bestämmelser om åtgärd, som här avses, meddelas av regeringen.
Lag (1974:573).

15 § Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om
husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, vare de gällande.

Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå