Rättshjälp

Om du är berättigad till rättshjälp betalar staten dina kostnader för det ombud som Du anlitar i ett rättsligt ärende. I första hand skall om möjligt kostnaderna dock täckas av rättsskyddsförsäkring. Om Du förlorar en process och blir tvungen att svara för motpartens rättegångskostnader svarar inte rättshjälpen för dessa kostnader. Rättshjälp kan endast beviljas för vissa typer av ärenden. Är Du berättigad till rättshjälp måste Du i regel själv svara för en viss del av kostnaden.Hur mycket Du själv måste svara för är beroende av b l a dina inkomster.

De viktigaste bestämmelserna om rättshälp återfinnes i rättshjälpslagen. Ytterligare bestämmelser finns i Rättshjälpsförordningen samt i anvisningar utgivna av Domstolsverket.
Nedan återges Rättshjälpslagen.

Rättshjälpslag (1996:1619)
Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:273

(Register; ingår ej i lagen)
Inledande bestämmelser
Rådgivning
Allmänna förutsättningar för rättshjälp
Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar
Begränsningar i rätten till rättshjälp
Rättshjälp till näringsidkare
Övergång av rättshjälp till dödsbo
Förmåner som ingår vid rättshjälp
Rättshjälp till offer för sexualbrott utomlands
Rättshjälpsavgift
Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde
Ersättning till rättshjälpsbiträde
Motparts ersättningsskyldighet
Medparts ersättningsskyldighet
Upphörande av rättshjälp
Återbetalning av rättshjälpskostnader
Ekonomiskt underlag
Beslut i rättshjälpsfrågor
Överklagande m.m.
Rättshjälpsnämnden
Övergångsbestämmelser
 
 

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning.

2 § Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om
förutsättningarna i 6-8 §§ är uppfyllda.

För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 §
har lämnats i angelägenheten i minst en timme, om inte sådan
rådgivning är uppenbart obehövlig eller det finns något annat
särskilt skäl.

I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till
rättsskyddsförsäkringar. I 10-13 §§ finns bestämmelser om när
rättshjälp inte får beviljas och när det krävs särskilda skäl för
rättshjälp. I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om rättshjälp
till offer för sexualbrott när angelägenheten skall behandlas
utomlands.

3 § Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan
skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Rådgivning

4 § Rådgivning enligt denna lag lämnas i en rättslig
angelägenhet av en advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå i sammanlagt högst två timmar. Rådgivning kan också
lämnas av någon annan som kan förordnas som rättshjälpsbiträde
enligt 26 §.

Rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar
rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning får sätta ned
avgiften till hälften om den rättssökandes ekonomiska
förhållanden ger anledning till det.

Är den rättssökande underårig får avgiften sättas ned till
noll, om sökandens ekonomiska förhållanden ger anledning till
det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och
nedsättning av rådgivningsavgift. Lag (1999:63).

5 § Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig
ersättning av allmänna medel för de kostnader för tolk och
översättning som rådgivningen kan ha krävt. Om rådgivning har
skett mot nedsatt avgift enligt 4 § andra och tredje styckena,
kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av allmänna
medel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare bestämmelser om ersättning enligt första
stycket. Lag (2000:273).
 

Allmänna förutsättningar för rättshjälp

6 § Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska
underlag enligt 38 § inte överstiger 260 000 kr.

Rättshjälp får även beviljas ett dödsbo om det finns synnerliga
skäl. I 14 § finns bestämmelser om övergång av rättshjälp till
dödsbo. Lag (1999:63).

7 § Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt
biträde utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på
annat sätt.

Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom
offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga.

8 § Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till
angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och
omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till
kostnaderna.

Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar

9 § Rättshjälp får inte beviljas, om den rättssökande har en
rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som
omfattar angelägenheten.

Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket men med
hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och
personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, får
rättshjälp beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn
till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande.

Begränsningar i rätten till rättshjälp

10 § Rättshjälp får inte beviljas

1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente
eller gåvohandling,

2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,

3. i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen (1994:334),

4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken,

5. i ärenden om fastighetsdeklaration,

6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering,

7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen
(1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

8. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander
av bodelning,

9. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig
angelägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund
har avgjorts,

10. i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt
trafikskadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd som skall
betalas från en ansvarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en
sådan angelägenhet om ett mål eller ärende har inletts vid domstol
eller enbart rör annan skada än personskada.

Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har
överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett
för att åstadkomma en fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp.

11 § Rättshjälp får beviljas endast när det finns särskilda skäl i
en angelägenhet som

1. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor,

2. rör underhåll till barn,

3. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter,

4. i tingsrätt skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap.
3 d § rättegångsbalken,

5. skall behandlas utomlands, utom i fall som avses i 21 §.

12 § Den som inte är svensk medborgare och som varken är eller
tidigare har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om
angelägenheten skall behandlas i Sverige och det finns särskilda
skäl. I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp
beviljas endast om den rättssökande är bosatt i Sverige.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att
medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara
medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med
svensk medborgare i fråga om rättshjälp.

Rättshjälp till näringsidkare

13 § Rättshjälp får inte beviljas den som är eller har varit
näringsidkare i en angelägenhet som har uppkommit i
näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till
verksamhetens art och begränsade omfattning, hans eller hennes
ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av
ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig eller har ett
bestämmande inflytande över en juridisk person som bedriver sådan
verksamhet.

Övergång av rättshjälp till dödsbo

14 § Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till
dödsboet, om dödsboet begär detta och det med hänsyn till
angelägenhetens art och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är skäligt att
staten fortsätter att bidra till kostnaderna.

Förmåner som ingår vid rättshjälp

15 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för
rättshjälpsbiträde. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar
ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat beslutas
enligt 34 §.

16 § När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för
bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen.
Om annat inte följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd
av lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.

17 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för
utredning, som är skäligen påkallad för att ta tillvara den
rättssökandes rätt, till en kostnad om högst 10 000 kr. Utredning i
en angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet betalas dock inte om den kan erhållas genom den
domstol eller myndighet som skall pröva angelägenheten.

Den som har medverkat vid en utredning har rätt till ersättning
enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

18 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för
medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Medlaren har rätt till skälig ersättning för det arbete, den
tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt.

Medlaren får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av
parterna. Har detta skett är förbehållet utan verkan och medlaren
skall till parterna betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot.

19 § Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala
ansökningsavgift eller expeditionsavgift enligt förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift
i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen
(1992:191).

Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett
verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver
inte betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om
avgifter vid kronofogdemyndigheterna.

Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader
för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.

20 § Den som har beviljats rättshjälp behöver inte ställa säkerhet
för att få till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt
rättegångsbalken eller konkurslagen (1987:672) i den angelägenhet som
rättshjälpen avser. Om den rättssökande inte kan betala för den skada
som tillfogas motparten, svarar staten gentemot den skadelidande för
denna skada.

Första stycket tillämpas också i fråga om verkställighet enligt 3
kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om rättshjälp beviljats i
verkställighetsmålet.

Särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott
utomlands

21 § I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp
beviljas om saken gäller ett brott mot den rättssökande som motsvarar
brott enligt 6 kap. brottsbalken och den rättssökande har behov av
någon av de förmåner som anges i 22 §.

I fråga om en angelägenhet som avses i första stycket gäller inte
2 § andra stycket och 9 §.

22 § När rättshjälp har beviljats enligt 21 § betalar staten
kostnaderna för biträde och sådan bevisning och utredning som varit
nödvändig för att ta till vara den rättssökandes rätt samt
kostnaderna för resa och uppehälle för den rättssökande eller hans
eller hennes ställföreträdare och för vårdare eller annan som måste
anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet
i den främmande staten. Detta gäller dock endast i den mån
kostnaderna inte täcks genom någon försäkring eller ersätts av
domstol eller annan myndighet i den främmande staten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket.

Rättshjälpsavgift

23 § Den som har beviljats rättshjälp skall betala en
rättshjälpsavgift som bestäms med hänsyn till kostnaderna för
rättshjälpsbiträdet och den rättssökandes ekonomiska underlag
enligt 38 §.

Rättshjälpsavgiften, som aldrig får överstiga kostnaderna för
rättshjälpsbiträdet, utgör

1. två procent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte
överstiger 50 000 kr,

2. fem procent av kostnaderna, dock minst 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger 50 000 men inte 100 000 kr,

3. tio procent av kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger 100 000 men inte 120 000 kr,

4. tjugo procent av kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger 120 000 men inte 150 000 kr,

5. trettio procent av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger 150 000 men inte 200 000 kr,

6. fyrtio procent av kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det
ekonomiska underlaget överstiger 200 000 kr.

Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den
lägsta avgift som anges i andra stycket 2-6.

Är den rättssökande underårig får det beslutas att någon
rättshjälpsavgift inte skall betalas, om sökandens ekonomiska
förhållanden ger anledning till det.

Avgiften för dödsbo som beviljas rättshjälp bestäms efter vad
som är skäligt med hänsyn till dödsboets och dödsbodelägarnas
ekonomiska förhållanden. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo
beräknas rättshjälpsavgiften med ledning av den avlidnes
ekonomiska underlag. Lag (2000:273).

24 § Procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgiften
fastställs när rättshjälp beviljas.

Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt
innan rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske efter
vad som är skäligt. I fall som avses i 23 § fjärde stycket får
jämkning ske till noll och i övriga fall till annan procentsats
som anges i 23 § andra stycket. Jämkning får också ske om en
väsentlig felbedömning har gjorts när procentsatsen tidigare
bestämdes eller om oriktiga uppgifter har legat till grund för
beslutet.

Jämkning till en lägre procentsats eller till noll kan endast
avse avgift som ännu inte har betalats. Lag (1999:63).

25 § Rättshjälpsavgiften skall fortlöpande betalas till
rättshjälpsbiträdet allteftersom kostnader uppstår.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften.

Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde

26 § Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande
jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget.
Har den rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig, skall
denne förordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller
det i övrigt finns särskilda skäl mot det. Ett biträde får entledigas
om det finns skäl till det. Byte av biträde får ske efter särskilt
tillstånd och bara om det finns särskilda skäl. Om byte av biträde
har skett en gång, får nytt byte ske endast om det finns synnerliga
skäl.

Ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte medför en
beaktansvärd ökning av kostnaderna. I övrigt får substitution endast
ske efter särskilt tillstånd.

Ersättning till rättshjälpsbiträde

27 § Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för
arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen
för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är
rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med
tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer.
Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen om den skicklighet
och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra
omständigheter av betydelse ger anledning till det. Ersättning till
rättshjälpsbiträde får inte avse kostnader för anlitande av tekniskt
biträde.

Ersättning för arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit
av mindre omfattning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte enligt
26 § andra stycket gäller motsvarande i fråga om det nya biträdets
rätt till ersättning för arbete som utförts före beslutet om byte.

Om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett
kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande. Om biträdet missbrukat sin behörighet att besluta om
utredning enligt 17 § eller om substitution enligt 26 § eller om det
annars finns särskilda skäl, får ersättningen sättas ned.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall
samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för
tidsspillan.

28 § Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med
att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller
när rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt.

Har ett biträde inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom
förlorat rätten att få ersättningen fastställd av domstolen, får
Rättshjälpsmyndigheten fastställa ersättningen under förutsättning
att biträdet inte kände till att angelägenheten var anhängig vid
domstolen eller att underlåtenheten beror på något annat ursäktligt
misstag. Den del av ersättningen som överstiger rättshjälpsavgiften
skall då stanna på staten.

29 § Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot
ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 27 §. Har detta
skett är förbehållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen
betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot för mycket.

Motparts ersättningsskyldighet

30 § Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång
eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om
rådgivningsavgift och kostnader för motparts rättshjälpsbiträde.
Ränta skall dock inte betalas.

Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till
den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rådgivnings-
och rättshjälpsavgifter. Återstoden skall betalas till staten. Om den
ersättningsskyldige har ålagts att ersätta endast en del av
rättshjälpskostnaderna, skall ersättningen betalas till den
rättssökande och till staten med motsvarande fördelning.

Medparts ersättningsskyldighet

31 § Har i ett mål eller ärende vid domstol en kostnad för biträde
som är gemensamt för flera medparter ersatts som en
rättshjälpskostnad, skall var och en av de medparter som inte har
rättshjälp betala den del av kostnaden som hänför sig till medparten.
Fördelningen skall göras efter huvudtalet, om inte omständigheterna
föranleder annat.

Vid tillämpningen av första stycket skall avdrag göras för den del
av kostnaderna som en motpart eller någon annan har ålagts att betala
med stöd av 30 §.

Om summan av rättshjälpsavgiften och vad medparterna förpliktas
betala enligt första stycket överstiger ersättningen till biträdet,
skall medparterna betala det överskjutande beloppet till den som har
rättshjälp och återstoden till staten.

Upphörande av rättshjälp

32 § Rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 25 §,

2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp
inte skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat
oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg
rättshjälpsavgift, 4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden har
ändrats så att han eller hon inte längre är berättigad till
rättshjälp,

5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat
rättshjälpsbiträde förordnas,

6. det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse,
tvisteföremålets värde samt omständigheterna i övrigt inte längre är
rimligt att staten bidrar till den rättssökandes kostnader.

33 § Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant
fall som avses i 10 § 9, får det beslutas att rättshjälpen skall
upphöra. Detta gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt att
rättshjälpen upphör.

34 § Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt
till ersättning för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte
beslutas enligt andra stycket.

Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som
biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100
timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om
rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som
förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta.

I de fall Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § beslutar i
rättshjälpsfrågor gäller bestämmelserna i andra stycket i stället
myndigheten.

Återbetalning av rättshjälpskostnader

35 § Om rättshjälpen upphör på någon av de grunder som anges i 32 §,
skall den rättssökande i skälig omfattning återbetala kostnaderna för
rättshjälpen till staten.

Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de
kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte
återbetalas till staten.

36 § Om ett beslut att bevilja rättshjälp upphävs efter
överklagande, skall den som haft rättshjälp själv betala kostnaden
för rättshjälpen. Om det finns särskilda skäl, får dock förordnas att
kostnaden inte skall återbetalas till staten eller att den endast
delvis skall återbetalas till staten.

37 § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har
orsakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han eller hon ersätta
staten för dessa kostnader oavsett hur ansvaret för
rättshjälpskostnaderna i övrigt skall fördelas. Motsvarande gäller
den rättssökandes ställföreträdare.

Ekonomiskt underlag

38 § Med ekonomiskt underlag avses i denna lag den
rättssökandes beräknade årsinkomst sedan hänsyn tagits till
underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och
skuldsättning enligt andra stycket.

Bidrar den rättssökande till underhållet av barn skall den
beräknade årsinkomsten minskas med 15 000 kr för varje barn,
dock högst 75 000 kr. Är den rättssökandes betalningsförmåga
väsentligen ökad eller nedsatt på grund av förmögenhetsinnehav
eller skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall
den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp
läggs till eller dras ifrån.

Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall
beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1999:63).

Beslut i rättshjälpsfrågor

39 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten
pågår vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I
annat fall beslutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna.
Rättshjälpsmyndigheten beslutar också till vem ersättning enligt 30 §
andra stycket och 31 § tredje stycket skall betalas.

Vad som sägs om domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och
hyresnämnd.

Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 §
första stycket skall utföras.

40 § Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den
rättssökandes rättshjälpsavgift när ersättningen till
rättshjälpsbiträdet har fastställts.

Ersättningen till biträdet skall utbetalas efter avdrag för den
slutligt fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet har tagit emot
en högre avgift från den rättssökande än den som slutligt fastställs,
skall biträdet återbetala det överskjutande beloppet till den
rättssökande.

41 § I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller
ärende i vilket en part har rättshjälp skall det bestämmas vilka
belopp som motparter, medparter och den rättssökande eller dennes
ställföreträdare skall betala enligt 30 § första stycket och 31 §
första stycket. Beslut om återbetalningsskyldighet enligt 37 §
meddelas i samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller
ärende i vilket part har rättshjälp eller i samband med rättshjälpens
upphörande. Om beslutet meddelas av någon annan än domstol eller
Rättshjälpsmyndigheten, skall betalningsskyldigheten bestämmas till
att avse kostnaderna i deras helhet eller viss kvotdel utan att ett
bestämt belopp anges.

När en borgenär har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som rör
försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas
senast i samband med att utdelningen fastställs.

42 § Beslut om till vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra
stycket och 31 § tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift och
avräkning med biträde enligt 40 § får fattas av
Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk databehandling av uppgifter i
ett av myndigheten fört register över rättshjälpskostnader.

Beslut enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket får
verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

Överklagande m.m.

43 § I fråga om överklagande av domstols beslut enligt denna lag
tillämpas, utom i fall som avses i andra stycket, vad som i allmänhet
gäller om överklaganden av beslut av domstolen.

Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående
ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten
eller kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det
finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54
kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första
stycket 1 förvaltningsprocesslagen (1971:291).

44 § Beslut av rättshjälpsbiträde i fråga om utredning enligt 17 §
första stycket får inte överklagas.

Rättshjälpsmyndighetens beslut enligt 30 § andra stycket, 31 §
tredje stycket och 40 § andra stycket får inte överklagas. Övriga
beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till
Rättshjälpsnämnden.

Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas.

45 § Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part
och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en
part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga
beslutet senare än två månader från dagen för beslutet.
Domstolsverket får överklaga ett beslut även till förmån för en
enskild part.

46 § Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall
upphöra enligt 32-34 §§.

47 § Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om
ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till
stöd för sitt yrkande endast om det finns särskilda skäl för det.

Rättshjälpsnämnden

48 § Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara
eller ha varit ordinarie domare, två ledamöter som skall vara
advokater samt två övriga ledamöter. Alla ledamöter skall vara
svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid.
För ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får
regeringen utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om
ordförande och ledamöter tillämpas också på ersättare.

49 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och minst två
andra ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot.

Vid avgörande av ett ärende som är av principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter
delta.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när
ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin
mening först.

Övergångsbestämmelser

1996:1619

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen
(1972:429) skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande om

allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller
rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats före den 1 december
1997, eller

ansökan om sådan rättshjälp har lämnats in till domstol,
Rättshjälpsmyndigheten eller annan myndighet som kan besluta om
rättshjälp före den 1 december 1997.

2000:273

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Den nya bestämmelsen
i 5 § första stycket tillämpas på beslut om nedsättning av
rådgivningsavgift som meddelats från och med den 1 april 1999.

- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - - - - - - - - - -
 

Tvist rättegång
Rättsskydd
Hemsida innehållsförteckning
Hemsidan
Jag har frågor om rättsskydd och rättshjälp
 

Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldéns Advokatbyrå
Internettelefon Webphone