Närmare om rättegångskostnader
Närmare om rättegångskostnader
Innehåll
Bestämmelser om rättegångskostnader i tvistemål
finns i rättegångsbalken 18:e kapitlet. För tvistemål
som rör sådant förhållande som endast kan fastställas
genom dom gäller speciella regler liksom för vissa andra mål.
I 18:e kapitlet finns i 8a § särskilda bestämmelser för
sk midre tvistemål, vilket i princip är mål där det
som yrkas uppenbarligen inte överstiger ett halvt basbelopp.
Innehållsföreteckning
Vad som avses med rättegångskostnader(8§)
Begränsad ersättning i mindre tvistemål(8a§)
Fördelning av rättegångskostnader(1-7
§§)
Flera parter i rättegången(9-12 §§)
Ersättning utgått ur allmänna medel(13
§)
Beslut om rättegånskostnader(14 §)
Rättegångskostnader
i högre instans (15 §)
1§ Part, som tappar målet, skall ersätta
motparten hans rättegångskostnader, om ej annat är stadgat.
2§ Angår målet rättsförhållande, som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom, må förordnas, att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
3§ Finnes den vinnande parten hava inlett rättegång,
utan att motparten givit anledningdärtill, eller har den vinnande
parten eljest uppsåtligen eller genom försummelse föranlett
onödig rättegång, skall han ersätta motparten hans
rättegångskostnader eller ock, om omständigheterna föranleder
därtill,vardera parten bära sin kostnad.
- Var den omständighet, varav utgången berodde, icke före
rättegången känd för den tappande parten och hade
han ej heller bort äga kännedom därom, må förordnas,
att vardera parten skall bära sin kostnad.
3a§ Har den vinnande parten inlett rättegången genom stämning trots att saken lika gärna hade kunnat avgöras i mål enligt lagen(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, är hans rätt till ersättning för kostnader begränsad till vad han kunnat få i ett sådant mål.
4§ Äeo i samma mål flera yrkanden och vinna parterna
ömsom, skall vardera parten bära sin kostnad eller jämkad
ersättning ttilläggas endera eller ock, såvitt kostnadeeeeeerna
för olika delar av målet kunna särskiljas, ersättningsskyldigheten
därefter bestämmas. Är vad parten tappat av allenast ringa
betydelse, må han dock erhålla full ersättning för
sina kostnader.
-Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om parts
yrkande bifalles allenast till en del.
5§ Avvisas parts talan, anses parten som tappande.
-Avskrives mål på grund av att part återkallat sin
talan eller uteblivit, skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad,
om ej särskilda omständigheter föranleda, att ersättningsskyldigheten
bestämmes annorledes.
-Förlikas parterna, skall vardera parten bära sin kostnad,
om ej annat avtalats.
6§ Har part genom att utebliva från rätten eller ej iakttaga föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet ekker försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för motparten, vare han skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras.
7§ Skall part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och finnes ställföreterädare för parten eller partens ombud eller biträde hava genom åtgärd, som avses i 3§ första stycket, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 6§ vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.
8§ Ersättning för rättegångskostnad
skall fullt ut motsvara kostnaden för rättegångens förberedande
och talans utförande jämye arvode till mbud eller biträde,
såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande
av partens rätt. Rsättning skall ock utgå för partens
arbete och tidsspillan i anledning av rättegången. Såsom
åtgärd för rättegångens förberedande anses
förhandling för biläggande av tvistefråga som har
omedelbar betydelse för partens talan
- Ersättning för rättegångskostnad skall även
innefatta ränta enligt 6§ räntelagen(1975:635) från
dagen då målet avgörs till dess betalning sker.
8a § I mål där 1 kap. 3 d § första
stycket tillämpas gäller
följande i stället för bestämmelserna i 8 §.
Ersättning för rättegångskostnad får inte
avse annat än kostnad
för
1. rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle
för
varje instans och med belopp som motsvarar högst den ersättning
som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen
(1996:1619)
under en timme,
2. ansökningsavgift,
3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare
i samband
med sammanträde eller, om personlig inställelse inte
föreskrivits, resa och uppehälle för ombud,
4. vittnesbevisning,
5. översättning av handling.
Om en part har handlat så att 3 eller 6 § är tillämplig,
får
dock ersättning till motparten avse dennes samtliga kostnader
enligt 8 §.
Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen
påkallad för tillvaratagande av partens rätt.
Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt
bestämmelser som regeringen meddelar.
Har målet till en början handlagts i annan ordning än
som
gäller för mål som avses i denna paragraf, utgår
ersättning för
kostnad som avser den tidigare handläggningen enligt de
kostnadsregler som gäller för denna.
Har ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning
överlämnats till tingsrätt får, om målet
därefter avgörs genom
tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig
kostnad
för högst en rättegångsskrift eller inställelse
vid högst ett
sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning
lämnas,
om inte särskilda skäl föranleder annan bedömning,
med belopp
som motsvarar högst hälften av den ersättning som betalas
för
rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under
en timme.
Lag (2000:172).
.
9§ Skall rättegångskostnad ersättas
av flera medparter, svare de en för alla och alla för en. I den
mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår
allenast någon av parterna, eller ock part orsakat kostnad genom
vårdslöshet eller fösummelse, som avses i 6§, skall
dock denna kostnad gäldas av den parten ensam.
- Är någon enligt 7§ skyldig att jämte part ersätta
kostnad, svare de en för båda och båda för en.
10§ Har någon enligt 13 kap. 7§ övertagit kärandens
talan, svare han och käranden, en för båda och båda
för en, för den rättegångskostnad, som uppkommit före
övertagandet; för kostnad, som uppkommit därefter, svare
han ensam.
- Den som inträtt i svarandens ställe svarar ensam för
rättegångskostnaden.
11§ Skola två eller flera, en för alla och alla för
en, svara för rättegångskostnad, äge rätten,
på yrkande av någon av dem, med hänsyn till omständigheterna
pröva, huru kkostnaden mellan dem skall födelas eller om någon
av dem skall vidkännas hela kostnaden.
12§ I fråga om skyldighet för intervenient, som icke
äger ställning av part i rättegången, att ersätta
rättegångskostnad och hans rätt till ersättning för
sådan kostnad skall vad i dettta kapitel stadgas om part äga
motsvarande tillämpning; dock svare intervenienten allenast för
den särskilda kostnad, som orsakats av interventiopnen. Ej må
den part, å vilkens sida intervenienten deltagit, förpöiktas
att ersätta kostnad, som nu nämnts.
13§ Skall kostnaden för bevisning eller
annan åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna
medel eller utgivas av parterna en för båda och båda för
en, gälle i fråga om skyldigheten att återgälda sådan
kostnad vad i detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola
parterna bära var sin rättegångskostnad, må förordnas,
att kostnaden skall fördelas med hälfen å vardera. Har
av allmäna medel utgått kostnad för parts hämtande
till rätten, skall kostnaden återgäldas av parten.
- Om skyldighet att ersätta statsverket kostnad i anledning av
att part åtnjutit rättshjälp är särskilt stadgat.
14§ En part, som vill ha ersättning för
rättegångskostnad, skall framställa sitt yrkande innan
handläggningen avslutats. Han skall därvid uppge vari kostnaden
består. Om han inte har framställt sitt yrkande inom den angivna
tiden, får han därefter inte föra talan om kostnad som
har uppkommit vid samma rätt. En part får dock, även om
han inte framställt något yrkande, erhålla ränta
som avses i 8§ andra stycket samt ersättning för ett exemplar
av rättens dom eller slutliga beslut.
- Rätten skall självmant pröva frågor om tillämningen
av bestämmelserna i 1-10 samt 12 och 13§§, om inte sådan
prövning är obehövlig på grund av särskilda omständigheter.
Beslut i sådan kostnadsfråga som avses i detta kapitel meddelas
när rätten avgör målet. Ingår i ersättning
för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde,
sskall arvodets belopp anges.
15§ Fullföljs mål från lägre
rätt , skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad
i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången
därstädes.
- Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga,
som dit fullfööljs särskilt, äge vad i detta kapitelstadgas
om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.
- Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden
i den högre rätten prövas i samband med målet efter
dess återupptagande.
16§ I mål där en myndighet för talan på det
allmännas vägnar utan att talan avser tillvaratagande av statens
eller någon annan enskilda rätt tillämpas i fråga
om rättegångskostnader bestämmelserna i 31 kap., om annat
inte är föreskrivet.
Innehållsförteckning
31 kap. Om rättegångskostnad (i brottmål)
Återbetalningsskyldighet för den dömde
Den tilltalade frikänns
Målsägares återbetalningsskyldighet
Tilltalad målsägare eller försvarare har
förorsakat onödiga kostnader
Ställföreträdares ansvar
Flera tilltalade
Förundesökning nedlagd
Beslut
Överklagade mål
Endast målsägande fört talan
1 § Döms den tilltalade för brottet i ett mål där åklagaren för talan, skall den tilltalade ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalats av allmänna medel för hans inställelse vid rätten under förundersökningen, för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i ersättning till försvarare. Han skall också ersätta staten för kostnaden att hämta honom till rätten.
Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans ombud eller försvarare som utsetts av honom.
Den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera av dessa kostnader än vad som skulle ha utgått i grundavgift och tilläggsavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). Har han haft offentlig försvarare i målet, skall grundavgiften minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift till försvararen.
Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl härtill föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.
Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte åläggas. Lag (1993:10).
2 § Frikänns den tilltalade i mål, där åklagaren för talan, eller avvisas eller avskrivs åtal som är väckt av åklagaren, kan rätten besluta att den tilltalade skall få ersättning av allmänna medel för sina kostnader för försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429), för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt för expeditionsavgifter, om kostnaderna skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta till vara sin rätt.
Den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför rätten. Sådan ersättning utgår enligt vad som gäller för en tilltalad som har rättshjälp.
Döms den tilltalade för brottet, kan han få ersättning av allmänna medel för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren. Lag (1990:443).
3 § Har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föranlett allmänt åtal, får han i den omfattning som är skälig förpliktas att ersätta staten kostnad, som avses i 1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts den tilltalade. Lag (1990:443).
4 § Om den tilltalade i ett mål, där
åklagaren för talan,
genom att utebli från rätten eller inte följa ett föreläggande,
som rätten meddelat, eller genom påståenden eller
invändningar,
som han insett eller bort inse sakna fog, eller på annat sätt
genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader
för
staten, är han skyldig att ersätta sådana kostnader
oavsett hur
ansvaret för rättegångskostnaderna i övrigt skall
fördelas.
Om målsäganden eller en offentlig försvarare genom vårdslöshet
eller försummelse vållat kostnader för staten eller
den
tilltalade, är han skyldig att ersätta dessa kostnader.
I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något
vite
inte har satts ut. Lag (2000:564).
.
5 § Skall enskild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som avses i 3 §, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 § , vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden. Lag (1990:443).
6 § Dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga samband med varandra, eller skola flera målsägande ersätta rättegångskostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 4 §, skall dock denna kostnad gäldas av honom ensam.
Är någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en. Lag (1990:443).
7 § Skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara för rättegångskostnad, äge rätten på yrkande av någon av dem med hänsyn till omständigheterna pröva, huru kostnaden mellan dem skall fördelas eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.
8 § Vad i 2-7 §§ är stadgat skall, då förundersökning nedlagts eller åtal eljest ej följt å förundersökningen, äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad under förundersökningen; skyldighet att ersätta sådan kostnad må ej åläggas statsverket, med mindre förundersökningen inletts utan skäl eller eljest synnerlig anledning förekommer därtill.
Har målsäganden enligt 20 kap. 9 § övertagit av åklagaren nedlagt åtal, gälle beträffande kostnad före övertagandet vad i 1-7 §§ är stadgat.
9 § Vill åklagaren, att den tilltalade skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad, eller vill den tilltalade erhålla ersättning för sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt. Rätten pröve självmant, huruvida kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel, skall återgäldas av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Då rätten avgör målet, meddele rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden.
Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vill den misstänkte kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å det allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansökan därom göras hos rätten. Lag (1972:430).
10 § Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes. Högre rätts dom skall anses som fällande, allenast då den tilltalade dömes till påföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill lägre rätt dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes hava begått brottet eller av honom fullföljd talan ej föranleder ändring i lägre rätts dom. Stadgandet i 3 § skall avse det fall, att målsäganden utan skäl föranlett att talan fullföljts av åklagaren.
Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.
Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. Lag (1990:443).
11 § Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.
I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta staten kostnad för offentlig försvarare och för annan rättshjälp åt honom själv tillämpas dock 1 § andra och tredje styckena detta kapitel.
I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§ , vad i 18 kap. 12 § är stadgat. Lag (1990:443).
12 § Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser
om kostnad i rättegång, vare de gällande.
Allmänt
om rättegångskostnader
Tvist/rättegång-
Privatpersoner-
Företagare-
Hemsidan
innehåll
Hemsidan
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldéns Advokatbyrå
Internettelefon Webphone