
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
(Register, ingår ej i lagen)
Efternamn
Byte till förälders
efternamn, m.m.
Byte till makes efternamn
Byte till andra efternamn
Ändring av efternamns genusform
Förlust av efternamn
Särskilt
skydd för egenartade efternamn
Mellannamn
Förnamn m.m.
Förfarandet
i mål och ärenden enligt denna lag
Anmälan till skattemyndigheten
Ansökan
hos patent- och registreringsverket
Förfarandet inför domstol
Särskilda bestämmelser
Internationella förhållanden
Övergångsbestämmelser
Förvärv av efternamn vid födelsen
1 § Barn till föräldrar med gemensamt efternamn förvärvar
vid födelsen
det namnet.
Har föräldrarna olika efternamn när barnet föds
och har de tidigare ett
eller flera gemensamma barn som står under deras vårdnad,
förvärvar
barnet vid födelsen det efternamn som det senast födda syskonet
bär.
Har föräldrarna olika efternamn när barnet föds
och är andra stycket
inte tillämpligt, anses barnet vid födelsen ha förvärvat
det av
föräldrarnas efternamn som anmäls till skattemyndigheten
inom tre
månader efter födelsen. Anmälan kan i stället
avse ett namn som någon av
föräldrarna senast har burit som ogift. Görs inte någon
anmälan i fall
som nu har sagts, anses barnet vid födelsen ha förvärvat
moderns
efternamn.
Fastställs inte faderskapet inom tre månader efter födelsen,
anses
barnet vid födelsen ha förvärvat moderns efternamn.
Lag (1991:493).
Förvärv av efternamn vid adoption
2 § Den som adopteras av makar med gemensamt efternamn
förvärvar genom adoptionen det namnet.
Har adoptivföräldrarna olika efternamn och har de tidigare
ett
eller flera gemensamma barn som står under deras vårdnad,
förvärvar adoptivbarnet genom adoptionen det efternamn som
adoptivföräldrarnas senast födda barn bär.
Har adoptivföräldrarna olika efternamn och är andra stycket
inte tillämpligt, förvärvar adoptivbarnet genom adoptionen
det
av adoptivföräldrarnas efternamn som dessa anmäler i
adoptionsärendet. Anmälan kan i stället avse ett namn
som någon
av adoptivföräldrarna senast har burit som ogift. Görs
inte
någon anmälan i fall som nu har sagts, förvärvar
adoptivbarnet
genom adoptionen adoptivmoderns efternamn eller, om
adoptivföräldrarna är av samma kön, det efternamn
som den äldre
av dem bär. Lag (2002:607).
3 § Den som adopteras av en person ensam förvärvar genom
adoptionen det
efternamn som denne bär. I stället för detta namn kan
den som adopteras
genom adoptionen förvärva ett efternamn som adoptivföräldern
senast har
burit som ogift, om denne anmäler detta namn i adoptionsärendet.
Om en
make adopterar den andra makens barn, medför det dock inte någon
ändring
av barnets efternamn.
4 § Domstolen kan i adoptionsärendet besluta att den som adopteras
skall
behålla det efternamn som han eller hon hade före adoptionen.
Byte till förälders efternamn, m.m.
5 § Den som vill byta ett efternamn som har förvärvats
enligt 1 § till
ett annat efternamn som bärs av någon av föräldrarna
kan göra detta
genom anmälan till skattemyndigheten. Har föräldern
förvärvat sitt namn
enligt 9 eller 10 § genom äktenskap med någon annan
än den andra
föräldern, krävs att maken i detta äktenskap samtycker
till namnbytet.
Genom anmälan till skattemyndigheten kan byte även ske till
ett
efternamn som någon av föräldrarna senast har burit
som ogift.
Den som har bytt efternamn enligt första eller andra stycket och
som vid
namnbytet var under 18 år kan genom anmälan till skattemyndigheten
byta
till ett annat namn som anges i något av dessa stycken. Lag (1991:493).
6 § Om ett barn under 18 år bär någon av föräldrarnas
namn utan att
denna förälder är vårdnadshavare, krävs för
byte av barnets efternamn
enligt 5 § att föräldern har samtyckt till namnbytet
eller att domstol
har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa.
7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ tillämpas också
då den som har
adopterats vill byta ett efternamn som har förvärvats enligt
2 eller 3 §
till ett annat efternamn som bärs av någon av adoptivföräldrarna
eller
som någon av dem senast har burit som ogift. Detsamma gäller
om den som
har adopterats har behållit sitt efternamn från tiden före
adoptionen
och vill byta det till ett efternamn som nyss har angetts.
8 § Ett barn under 18 år, som för stadigvarande vård
och fostran i ett
enskilt hem har tagits emot av någon annan än barnets föräldrar,
kan
genom anmälan till skattemyndigheten byta sitt efternamn till
ett namn
som bärs av den eller dem som har tagit emot barnet eller till
ett namn
som bärs av någon av dem, om den eller de vars namn avses
har samtyckt
till namnbytet och domstol har funnit att namnbytet är förenligt
med
barnets bästa.
Den som har bytt efternamn enligt första stycket kan genom anmälan
till
skattemyndigheten byta tillbaka till det efternamn som han eller hon
har
burit närmast före det namnbytet. Lag (1991:493).
9 § De som ingår äktenskap kan välja antingen att
ha den enes efternamn
som gemensamt efternamn eller att behålla var och en sitt efternamn
från
tiden närmast före äktenskapet.
De som ingår äktenskap skall anmäla sitt val av efternamn
till
skattemyndigheten senast i samband med vigseln. Har de valt att ha
den
enes efternamn som gemensamt efternamn förvärvar den andre
det namnet
vid vigseln.
Efternamn får antas som gemensamt efternamn endast om den vars
namn
avses lämnar sitt samtycke och namnet inte har förvärvats
genom ett
tidigare äktenskap. Lag (1991:493).
10 § En make som vid äktenskapets ingående har behållit
sitt efternamn
kan med den andra makens samtycke senare under äktenskapet genom
anmälan
till skattemyndigheten byta sitt efternamn till den andra makens
efternamn.
Den som har bytt efternamn enligt första stycket eller enligt 9
§ kan
under eller efter äktenskapet genom anmälan till skattemyndigheten
byta
till det efternamn som han eller hon senast har burit som ogift.
Byte under äktenskapet till en makes efternamn får inte avse
ett
efternamn som den maken har förvärvat genom ett tidigare
äktenskap eller
ett efternamn som maken under äktenskapet har bytt till enligt
andra
stycket eller enligt 5 eller 7 §. En make som under äktenskapet
har bytt
efternamn kan inte därefter byta till den andra makens efternamn.
Lag
(1991:493).
11 § Den som vill byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn
eller
till ett efternamn som inte kan förvärvas enligt 1--10 §§
kan göra
ansökan om tillstånd till bytet hos patent- och registreringsverket.
Den
som en gång har bytt efternamn efter en sådan ansökan
får på nytt byta
efternamn på detta sätt endast om det finns särskilda
skäl.
Avser ansökningen ett barn under 18 år, kan patent- och
registreringsverket som villkor för namnbytet uppställa att
domstol har
funnit att detta är förenligt med barnets bästa.
Med byte av efternamn enligt denna paragraf jämställs ändring
av
efternamns stavning.
12 § Som nybildat efternamn får inte godkännas
1. namn som till bildning, uttal eller stavning har en sådan språklig
form att det inte är lämpligt som efternamn här i landet,
2. namn som är i bruk som förnamn, om det inte finns särskilda
skäl att
namnet ändå skall få bäras som ett nybildat efternamn,
3. dubbelnamn,
4. namn som kan uppfattas som en benämning på järnvägsstationer,
postkontor eller liknande och därför kan medföra olägenhet
eller i
övrigt kan vilseleda allmänheten,
5. namn som kan väcka anstöt, eller
6. namn som kan antas leda till obehag för den som bär det.
13 § Som efternamn, vare sig det är nybildat eller ej, får
inte
godkännas namn som lätt kan förväxlas med
1. ett efternamn som någon annan enligt lag bär eller har rätt att bära,
2. ett allmänt känt efternamn som har burits av en utdöd släkt,
3. ett allmänt känt utländskt efternamn,
4. någon annans konstnärsnamn eller ett likartat namn som
är allmänt
känt,
5. en beteckning för en stiftelse, en ideell förening eller
någon
liknande sammanslutning,
6. någon annans här i riket skyddade firma eller varumärke
eller ett
annat kännetecken som har inarbetats för någon annan
i en
näringsverksamhet här i riket, eller
7. en titel på någon annans skyddade litterära eller
konstnärliga verk,
om titeln är egenartad, eller ett särskilt skapat namn som
förekommer i
ett sådant verk och vars utnyttjande skulle innebära en
kränkning av
någon annans upphovsrätt till verket.
Har någon efter ansökan förvärvat ett nybildat
efternamn, utgör vad som
sägs i första stycket 1 inte hinder för föräldrar,
syskon eller
syskonbarn att med förvärvarens samtycke erhålla det
namnet efter
ansökan hos patent- och registreringsverket. Har det förra
förvärvet
gjorts av flera, fordras samtycke av dem alla.
14 § Utan hinder av 12 eller 13 § kan, om det finns särskilda
skäl, byte
ske till ett efternamn som är bildat av faders eller moders förnamn
med
tillägg av ändelsen son eller dotter eller till ett efternamn
som
sökanden har burit tidigare utan att ha förlorat det enligt
16--19 §§.
I övrigt kan byte till ett efternamn ske utan hinder av 12 eller
13 §
endast om det finns synnerliga skäl.
Ändring av efternamns genusform
15 § Ändring av ett utländskt efternamns genusform anses
inte som byte
till annat efternamn. Sådan ändring sker genom anmälan
till
skattemyndigheten. Lag (1991:493).
16 § Fastställs det att en man inte är far till ett barn
som på grund av
faderskapet har förvärvat mannens efternamn eller ett efternamn
som
mannen har burit, förlorar barnet det efternamnet. I stället
förvärvar
barnet moderns efternamn vid tiden för barnets födelse. Barnet
anses då
ha förvärvat det namnet enligt 1 §.
Finns det synnerliga skäl, får domstol tillåta att
barnet behåller sitt
efternamn. Sådant tillstånd meddelas, om frågan angående
faderskapet
prövas av domstol, i samband med domen. I annat fall prövas
namnfrågan
efter särskild ansökan, som skall ha kommit in till domstolen
inom en
månad efter fastställelsen.
17 § Har någon genom anmälan till skattemyndigheten
förvärvat ett
efternamn som han eller hon inte har rätt till och är det
inte fråga om
fall som avses i 16 §, skall domstol på talan av den vars
namn sålunda
har förvärvats besluta att namnet förloras, om inte
synnerliga skäl
talar för att namnet får behållas. Den som på
detta sätt förlorar sitt
namn återfår det efternamn han eller hon hade före
anmälningen.
18 § Har någon efter ansökan hos patent- och registreringsverket
bytt
till ett efternamn som han eller hon inte har burit tidigare och uppstår
olägenhet för någon annan till följd av sådan
risk för förväxling som
anges i 13 § första stycket, skall domstol på talan
av den andre besluta
att den som har erhållit namnet förlorar detta, om inte
synnerliga skäl
talar för att han eller hon får behålla det. Den som
på detta sätt
förlorar sitt namn återfår det efternamn han eller
hon hade före
ansökningen.
19 § Förlorar någon sitt efternamn enligt 16--18 §§
skall domstolen, om
talan förs om detta, besluta att också den som genom denne
har förvärvat
eller i övrigt har rätt att bära namnet förlorar
namnet eller rätten att
bära det, om inte synnerliga skäl talar mot detta. Detsamma
gäller om
någon som borde ha förlorat sitt efternamn enligt 16--18
§§ har avlidit.
Förlorar någon sitt efternamn enligt första stycket,
skall domstolen med
tillämpning av 1--10 §§ fastställa det namn som
förvärvas i stället för
det som förloras.
Särskilt skydd för egenartade efternamn
20 § Har någon förvärvat ett egenartat efternamn,
får ett namn som lätt
kan förväxlas med detta användas av någon annan
endast om han eller hon
enligt denna lag kan åberopa rätt till namnet eller om han
eller hon
eller släkten av ålder eller annars enligt ortens sed har
burit det som
tillnamn.
Ingen får obehörigen, till nackdel för den som har förvärvat
ett
egenartat efternamn, i näringsverksamhet använda en firma,
ett varumärke
eller ett annat kännetecken som lätt kan förväxlas
med namnet. Med firma
likställs beteckning för stiftelse, ideell förening
eller därmed
jämförlig sammanslutning.
Ett efternamn skall anses som egenartat, om det är ägnat att
utmärka
tillhörigheten till en viss släkt.
21 § Har ett konstnärsnamn eller ett liknande namn blivit
allmänt känt
och har någon annan en äldre rätt till ett egenartat
efternamn med
vilket konstnärsnamnet lätt kan förväxlas, måste
den andre inom rimlig
tid inskrida mot användandet. Annars får konstnärsnamnet
användas utan
hinder av vad som föreskrivs i 20 §.
Första stycket tillämpas även i fall då ett kännetecken
av det slag som
anges i 20 § andra stycket har inarbetats och någon annan
har en äldre
rätt till ett egenartat efternamn med vilket kännetecknet
lätt kan
förväxlas.
I de fall som avses i första eller andra stycket kan domstol efter
vad
som är skäligt föreskriva att konstnärsnamnet eller
kännetecknet får
användas endast på ett särskilt sätt.
22 § Talan om fastställelse huruvida en rätt till ett
egenartat
efternamn består eller ej eller huruvida ett förfarande
utgör intrång i
en sådan rätt eller ej får prövas av domstol,
när det råder ovisshet om
förhållandet och ovissheten är till nackdel för
den som har väckt talan.
23 § Den som gör intrång i någon annans rätt
till ett egenartat
efternamn är skyldig att ersätta den andres skada, om han
eller hon har
insett eller borde ha insett att förfarandet var till nackdel
för denne.
Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått
skall hänsyn tas även
till lidande och övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk
betydelse.
24 § En make som har förvärvat den andra makens efternamn
får bära ett
tidigare efternamn som mellannamn.
Har makar olika efternamn får en av dem, med den andres samtycke,
bära
den andres efternamn som mellannamn, om inte detta har förvärvats
på
grund av ett tidigare äktenskap. Rätten för en make
att med den andra
makens samtycke börja bära dennes efternamn som mellannamn
gäller även
sedan äktenskapet har upplösts. En efterlevande make får
utan samtycke
börja bära ett sådant mellannamn.
25 § Har barn förvärvat ett efternamn som bärs av
enbart den ena av
föräldrarna får barnet bära den andra förälderns
efternamn som
mellannamn.
Om en förälder förvärvar ett nytt efternamn genom
äktenskap med någon
annan än den andra föräldern krävs att maken i
detta äktenskap samtycker
till att barnet bär detta namn som mellannamn.
26 § Den som har adopterats av makar med gemensamt efternamn och
som har
förvärvat det namnet får som mellannamn bära sitt
efternamn från tiden
före adoptionen. Har adoptivföräldrarna olika efternamn
och har
adoptivbarnet förvärvat ett efternamn som en av dem bär,
får
adoptivbarnet som mellannamn bära den andra adoptivförälderns
efternamn
eller sitt efternamn från tiden före adoptionen.
Om den som adopterats har behållit sitt tidigare efternamn, får
han
eller hon som mellannamn bära ett efternamn som bärs av
adoptivföräldrarna eller en av dem.
Om en adoptivförälder förvärvar ett nytt efternamn
genom äktenskap med
någon annan än den andra adoptivföräldern, krävs
att maken i detta
äktenskap samtycker till att den som har adopterats bär detta
namn som
mellannamn.
27 § Den som har adopterats av en person ensam och som har förvärvat
adoptivförälderns efternamn får som mellannamn bära
sitt namn från tiden
före adoptionen.
Om den som adopterats har behållit sitt tidigare efternamn, får
han
eller hon som mellannamn bära adoptivförälderns efternamn.
Om adoptivföräldern förvärvar ett nytt efternamn
genom äktenskap, krävs
att maken i detta äktenskap samtycker till att den som har adopterats
bär detta namn som mellannamn.
28 § Har ett barn under 18 år för stadigvarande vård
och fostran i ett
enskilt hem tagits emot av några andra än barnets föräldrar
och har
barnet bytt sitt efternamn till ett efternamn som bärs av enbart
den ena
av dem som har tagit emot barnet, får barnet med samtycke av
den andre
av dem som har tagit emot barnet bära dennes efternamn som mellannamn.
29 § Bestämmelserna i 24--28 §§ medför inte
rätt att samtidigt bära mer
än ett mellannamn. Mellannamnet skall alltid bäras närmast
framför
efternamnet.
Den som vill bära ett mellannamn skall anmäla detta namn till
skattemyndigheten. Vill han eller hon inte längre bära mellannamnet
skall anmälan härom göras till skattemyndigheten. Lag
(1991:493).
30 § Varje barn skall ges ett eller flera förnamn, som inom
tre månader
från födelsen skall anmälas till skattemyndigheten.
Lag (1991:493).
31 § Den som enligt 30 § har förvärvat ett enda
förnamn kan genom
anmälan till skattemyndigheten förvärva ytterligare
ett eller flera
förnamn.
Den som enligt 30 § har förvärvat flera förnamn
kan genom anmälan till
skattemyndigheten byta ut, stryka eller lägga till ett eller flera
förnamn. Ett av de förnamn som har förvärvats enligt
30 § skall dock
alltid behållas.
Anmälan enligt denna paragraf får göras endast en gång. Lag (1991:493).
32 § Ändring av ordningsföljden mellan två eller
flera förnamn kan göras
genom anmälan till skattemyndigheten. Genom en sådan anmälan
får även
stavningen ändras, om inte namnets uttal ändras genom detta.
Lag
(1991:493)
33 § Tillägg, ändring eller strykning av förnamn
kan i andra fall än som
avses i 30--32 §§ ske efter ansökan hos patent- och
registreringsverket,
om det finns särskilda skäl.
34 § Som förnamn får inte godkännas namn som kan
väcka anstöt eller kan
antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn
som av
någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt
som förnamn.
Förnamn som anmäls till skattemyndigheten enligt 30 eller
31 § förvärvas
genom anmälningen, om det inte finns något hinder enligt
första stycket
mot att namnet godkänns. Lag (1991:493).
35 § Den som invid ett förnamn vill bära ett gårdsnamn,
som han eller
hon har anknytning till genom släktskap eller äktenskap och
som enligt
gammal sedvänja är i bruk som tillnamn, kan anmäla gårdsnamnet
till
skattemyndigheten. Vill han eller hon inte längre använda
gårdsnamnet,
kan anmälan härom göras till pastorsämbetet. Lag
(1991:493).
Förfarandet i mål och ärenden enligt denna lag
Anmälan till skattemyndigheten
36 § Anmälan till skattemyndigheten prövas i den region
där den som
anmälningen avser är eller senast har varit folkbokförd.
Har denne
aldrig varit folkbokförd i landet prövas anmälningen
av den
skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet
som
regeringen förordnar.
Anmälningen till skattemyndigheten skall göras skriftligen.
Som anmälan till skattemyndighet anses anmälan som
1. görs till valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa,
2. vid vigsel görs om efternamn till vigselförrättaren
och vid dop inom
svenska kyrkan görs om förnamn till dopförrättaren.
Lag (1998:235).
37 § Beslut av skattemyndigheten får överklagas hos
allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Riksskatteverket får från skattemyndigheten ta över
uppgiften
att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt.
Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Lag (1997:992).
38 § har upphävts genom lag (1991:493).
Ansökan hos patent- och registreringsverket
39 § Ansökningar hos patent- och registreringsverket skall
göras
skriftligen. De skall innehålla uppgift om sökandens postadress
och om
skälen för ansökningen. Till ansökningen skall
fogas ett personbevis.
Sökanden skall betala ansökningsavgift. Regeringen bestämmer
avgiftens
storlek. Lag (1991:493).
40 § Har sökanden inte iakttagit vad som är föreskrivet
om en ansökan
eller finner patent- och registreringsverket annars att det föreligger
hinder för att bifalla ansökningen, skall verket förelägga
sökanden att
yttra sig eller göra rättelse samt erinra att ansökningen
annars kan
avskrivas.
Finner verket även efter det att sökanden har yttrat sig att
ansökningen
inte kan bifallas, skall ansökningen avslås, om det inte
finns anledning
att förelägga sökanden på nytt.
Föreläggande enligt denna paragraf skall delges sökanden.
41 § Är i fall som avses i 11 § ansökningshandlingarna
fullständiga och
finns det inte något hinder för bifall till ansökningen,
skall
ansökningen kungöras av patent- och registreringsverket i
Post- och
Inrikes Tidningar, om verket inte finner att ett sådant kungörande
skulle sakna betydelse.
När kungörande har skett skall den som vill framställa
någon invändning
mot ansökningen göra detta skriftligen inom en månad
från
kungörelsedagen. Sedan denna tid har gått ut, skall verket
avgöra
ärendet.
42 § Ett slutligt beslut av patent- och registreringsverket får
överklagas av sökanden, om beslutet har gått emot honom
eller henne.
Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning
har
framställts, får överklagas av den som har gjort invändningen.
Återkallar denne sin talan får invändningen ändå
prövas, om det finns
särskilda skäl.
Beslut som avses i första stycket får överklagas till
patentbesvärsrätten genom besvär.
43 § Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får
överklagas till
regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas
bestämmelserna i 35--37 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens
beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla
uppgift om att
särskilt tillstånd krävs för prövning av
besvär till regeringsrätten och
om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
44 § Har en ansökan om namn bifallits, skall patent- och
registreringsverket utfärda namnbevis till sökanden sedan
beslutet har
vunnit laga kraft.
45 § En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt
6, 8 eller 11 §
är förenligt med barnets bästa prövas av den domstol
som tar upp
frågor om vårdnaden om barnet.
I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan
ske,
höra den vars efternamn barnet bär, om denne inte är
vårdnadshavare.
Domstolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.
Socialnämnden skall, om det inte är olämpligt, söka
klarlägga
barnets inställning och redovisa den för rätten.
I ärenden enligt första stycket får domstolen förordna
att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad. Lag (1995:1243).
46 § Särskild ansökan enligt 16 § andra stycket
prövas av den domstol
som tar upp frågor om vårdnaden om barnet eller, om barnet
inte står
under någons vårdnad, av domstolen i den ort där barnet
har sitt
hemvist. Finns det inte någon sådan behörig domstol
prövas ansökningen
av Stockholms tingsrätt.
I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan
ske, höra
den vars efternamn barnet avses få. Är barnet under 18 år
skall
domstolen även höra modern, om hon inte är vårdnadshavare,
samt inhämta
yttrande från socialnämnden.
47 § Sådan talan i tvister om efternamn som får föras
i särskild
rättegång väcks vid domstolen i den ort där den
mot vilken talan förs
skall svara i tvistemål i allmänhet. Finns det inte någon
sådan behörig
domstol får talan väckas vid Stockholms tingsrätt.
Talan som avses i 18 § får inte väckas senare än
fem år efter det att
patent- och registreringsverkets beslut med anledning av en ansökan
har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller talan enligt 19 § mot
någon som genom
anmälan till skattemyndigheten har förvärvat ett efternamn
som någon
annan har erhållit efter ansökan hos patent- och registreringsverket.
Lag (1991:493).
48 § För den som är under 18 år görs anmälan
eller ansökan i mål
eller ärenden enligt denna lag av barnets vårdnadshavare.
Har barnet
fyllt 12 år får sådan anmälan eller ansökan
göras utan barnets
samtycke endast om barnet är varaktigt förhindrat att lämna
samtycke
på grund av en psykisk störning eller på grund av
något annat
liknande förhållande.
Vid bedömningen av om ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 §
är
förenligt med barnets bästa skall rätten, även
när barnets samtycke
inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av
barnets
ålder och mognad. Lag (1995:1243).
49 § Samtycke som avses i denna lag skall lämnas skriftligen.
Har i ett
ärende som avses i 6 eller 8 § samtycke lämnats hos
domstolen, behövs
inte nytt samtycke när anmälan görs till skattemyndigheten.
Lag
(1991:493).
50 § Denna lag tillämpas inte på svenska medborgare
som har hemvist i
Danmark, Finland eller Norge. Lag (1985:372).
51 § Lagen tillämpas på danska, finska och norska medborgare
som har
hemvist i Sverige.
Andra utländska medborgare som har hemvist i Sverige får
med tillämpning
av denna lag förvärva, ändra eller behålla namn
genom anmälan till
skattemyndigheten eller efter ansökan hos patent- och
registreringsverket. I fråga om efternamn som har förvärvats
på detta
sätt tillämpas 16--23 §§. Utländska medborgare
som har hemvist i Sverige
får också bära mellannamn enligt denna lag efter anmälan
till
skattemyndigheten.
När utländska medborgare adopteras här i landet enligt
svensk lag
tillämpas alltid 2--4 §§. Lag (1991:493).
52 § Lagen tillämpas på statslösa personer som
har hemvist i Sverige
eller, om de inte har hemvist i något land, har sin vistelseort
här.
Lag (1982:1134).
1982:670
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Beträffande
svenska
medborgare som har hemvist i Finland träder dock 50 § i kraft
först den
dag regeringen bestämmer. Lag (1982:1134).
2. Genom den nya lagen upphävs namnlagen (1963:521). Förekommer
i lag
eller annan författning hänvisning till föreskrifter
som har ersatts av
bestämmelser i den nya lagen, tillämpas i stället de
nya bestämmelserna.
Lag (1982:1134).
3. Om inte annat sägs i det följande, tillämpas den nya
lagen även i
fall då anmälan eller ansökan har gjorts före
ikraftträdandet men då
ännu inte har slutligt prövats. Lag (1982:1134).
4. Förnamn och släktnamn som har förvärvats enligt
den gamla lagen anses
som förnamn respektive efternamn som har förvärvats
enligt den
bestämmelse i den nya lagen som gäller för motsvarande
fall.
Tilläggsnamn som avses i den gamla lagen anses som mellannamn
enligt den
nya lagen. Lag (1982:1134).
5. Om en kvinna, som enligt bestämmelser före den gamla lagen
bär sitt
eget och en makes efternamn i förening, ingår nytt äktenskap,
anses
namnen vid tillämpning av den nya lagen som ett efternamn vilket
har
förvärvats på grund av ett tidigare äktenskap.
Lag (1982:1134).
6. Bestämmelsen i 13 § 7 tillämpas inte i fall då
en ansökan har kommit
in till patent- och registreringsverket före den nya lagens
ikraftträdande. Lag (1982:1134).
7. I fråga om verkan av dom, genom vilken fastställs att
en man inte är
far till ett barn, tillämpas den gamla lagen i fall då dom
i första
instans har meddelats före den nya lagens ikraftträdande.
Lag
(1982:1134).
8. Bestämmelsen i 48 § om samtycke av barn över 12 år
tillämpas inte i
fall då en anmälan eller ansökan har gjorts före
den nya lagens
ikraftträdande. Lag (1982:1134).
9. Har kvinnan i ett äktenskap före ikraftträdandet förvärvat
mannens
efternamn eller vid äktenskapets ingående före ikraftträdandet
behållit
ett annat efternamn än det namn som hon har burit som ogift och
har
makarna inte därefter bytt efternamn, får de som gemensamt
efternamn
anta det namn som hustrun senast har burit som ogift. Förvärvet
av det
gemensamma namnet görs genom att makarna gemensamt anmäler
namnbytet
till skattemyndigheten. Ett sådant förvärv skall anses
ha skett med stöd
av 9 § i den nya lagen. Lag (1988:261).
1988:261
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
2. Den som före utgången av juni 1988 har lagt till, bytt
eller strukit
förnamn med stöd av 31 § får ytterligare en gång
ansöka om tillägg, byte
eller strykning av förnamn enligt 31 § andra stycket i dess
nya lydelse.
1991:493
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Namnärende hos pastorsämbetet eller riksskatteverket som
inte
har avgjorts före ikraftträdandet skall prövas av
skattemyndigheten.
3. I fråga om överklagande av beslut av pastorsämbetet
som har
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1997:992
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas
inte
i de fall där det första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos Regeringsrätten
från
och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra det
allmännas talan.
- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - -
- - - - - - - -
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå