Ändring införd: t.o.m. SFS 2002:564
 

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk
och som lämnas eller erbjuds en konsument av en näringsidkare i dennes
yrkesmässiga verksamhet.

Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om kredit som
lämnas av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en
näringsidkare som ombud för kreditgivaren.

Lagen gäller inte författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel och
inte heller lån som lämnas i pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen
(1995:1000). Lag 1995:1002).

2 § I lagen avses med

kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den ursprunglige
kreditgivarens fordran,

kontantpris: det pris till vilket en vara, tjänst eller annan nyttighet
vanligen erbjuds konsumenter mot kontant betalning,

kreditbelopp: vid betalningsanstånd den del av kontantpriset varmed
anstånd lämnas samt vid lån det lånade beloppet,

kreditkostnad: det sammanlagda beloppet av de räntor, tillägg och andra
kostnader som konsumenten skall betala för krediten,

effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräknad på
kreditbeloppet, i förekommande fall under hänsynstagande till att
delbetalningar skall göras under den löpande kredittiden,

kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden.

3 § Med kreditköp avses köp av en vara, då säljaren lämnar köparen anstånd
med någon del av betalningen eller då någon del av betalningen erläggs med
ett belopp som köparen får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare
på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.

Har avtalet betecknats som uthyrning eller betalningen betecknats som
ersättning för rätten att nyttja varan föreligger ändå ett kreditköp,
om det är avsett att konsumenten skall bli ägare till varan.

4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är
till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat
anges i lagen.

Näringsidkarens allmänna skyldigheter

5 § Näringsidkaren skall i sitt förhållande till konsumenten iaktta god
kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med
tillbörlig omsorg.

Marknadsföring och information

6 § Näringsidkare skall vid annonsering, skyltning och liknande
marknadsföring
beträffande kredit lämna information om den effektiva räntan för krediten. Om
det är fråga om kredit för förvärv av en särskild vara, tjänst eller annan
nyttighet, skall även kreditkostnaden och kontantpriset anges.

När kreditavtalet innebär en rätt för kredittagaren att fortlöpande utnyttja
ett kreditutrymme (löpande kredit) skall dels den effektiva räntan anges som
en årlig ränta beräknad på det belopp som motsvarar kreditutrymmet, dels den
effektiva räntan anges för minst ett fall där beloppet utgör endast en andel
av kreditutrymmet. Är kreditutrymmet inte bestämt i avtalet skall det därvid
anses vara 15 000 kronor.

Information enligt första eller andra stycket behöver inte lämnas, om
krediten
avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor eller om krediten skall
återbetalas inom tre månader.

7 § Innan ett kreditavtal sluts skall näringsidkare som lämnar eller
förmedlar
krediten lämna konsumenten information i de hänseenden och i den omfattning
som anges i 6 §. Informationen skall lämnas skriftligen.

8 § I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i 6 och
7 §§ eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt
gäller marknadsföringslagen (1995:450). Lag (1995:458).

Kreditavtalet

9 § Ett avtal om kredit skall ingås skriftligen. Avtalet skall
undertecknas av konsumenten eller signeras av denne med en
sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen
(2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Konsumenten skall få en kopia av avtalet.

Ett kreditavtal som inte har ingåtts skriftligen är ändå
giltigt utom i fråga om villkor som är till nackdel för
konsumenten. Vid bedömning av om ett villkor är till nackdel
för konsumenten skall en jämförelse göras med vad som gäller om
villkoret inte tillämpas.

Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för engångskrediter
när kredittiden är högst 45 dagar och hela kreditbeloppet skall
betalas på en gång. Det gäller inte heller för krediter som
avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor.
Lag (2002:564).
 

Ränta och avgifter

10 § Ränta som tas ut för krediten skall i avtalet anges som en räntesats
motsvarande räntekostnaden per år för den vid varje tid obetalda delen av
skulden.

11 § Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i avtalet.

Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträckning
som
det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader för
kredit-
givaren eller andra kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde
förutse när avtalet ingicks. Vid kredit för bostadsändamål med en sammanlagd
löptid om minst 30 år och med en ränta som är bunden under viss del av
avtals-
tiden, minst tre månader, har dock kreditgivaren, om han har gjort förbehåll
om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av avtalstiden ändra
räntan så att den motsvarar den ränta som kreditgivaren vid den tidpunkten
allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag.

Utan hinder av andra stycket får räntesatsen ändras på visst sätt i
anslutning
till ändringar i en referensränta som kreditgivaren inte har något betydande
inflytande över. Ett avtalsvillkor härom får förenas med ett undantag om att
räntesatsen under särskilda förutsättningar skall ändras mer eller mindre än
som följer av anknytningen till referensräntan. Undantaget skall bestämmas så
att det inte blir mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Det
skall uppfylla kraven i andra stycket.

Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar på
samma sätt till konsumentens förmån som till hans nackdel. Lag (1993:1214).

12 § Kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället för ränta, betala
särskild ersättning för krediten (avgift) endast om sådan ersättning avser
kostnader som kreditgivaren har för krediten och om avgiften har angetts
särskilt i avtalet. Om kostnader kan särskiljas, får avgift tas ut särskilt
för varje sådan kostnad.

I avtalet skall också anges under vilka förutsättningar kreditgivaren får
ändra de avgifter som tas ut för krediten.

Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel endast i den
utsträckning som det motiveras av ökningar av de kostnader som skall
täckas av avgifterna.

13 § Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om ränteändringar och
avgiftsändringar. Utom vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i
en referensränta skall underrättelse lämnas senast när ändringen börjar
gälla,
antingen genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom
annonsering
i dagspressen. Sker underrättelsen genom annonsering, skall meddelande om
ändringen också lämnas när nästa avisering eller kontoutdrag sänds till
konsumenten.

Vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referensränta skall
underrättelse lämnas genom ett meddelande till konsumenten senast i samband
med nästa avisering eller kontoutdrag. Lag (1993:1214).

Kontantinsats vid kreditköp

14 § Vid kreditköp skall säljaren ta ut en kontantinsats av köparen i
enlighet
med god kreditgivningssed. Kontantinsatsen skall motsvara minst 20 procent av
varans kontantpris, om inte särskilda förhållanden föranleder annat.

Som kontantinsats anses inte betalning med medel som köparen får låna av
säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse
mellan denne och säljaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte kreditköp för vilka föreskrifter
om kontantinsats har meddelats med stöd av lagen (1986:1202) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp.

15 § Om en näringsidkare för sin egen eller någon annans räkning
säljer en vara utan att iaktta vad som sägs i 14 §, skall det anses
utgöra en sådan handling som avses i 14 § marknadsföringslagen
(1995:450). Lag (1995:458).

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordringen, m. m.

16 § Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt ett kreditavtal,
får konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar som han vid
överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma gäller när kreditgivaren
har
pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.

Vid kreditköp får köparen mot kreditgivares krav på betalning framställa
samma i nvändningar på grund av köpet som han kan göra mot säljaren. Köparen
får även invända att han har erlagt betalning till säljaren eller att han har
träffat en överenskommelse med denne. Detta gäller dock inte om köparen
visste
att säljaren saknade rätt att ta emot betalningen eller ingå överenskommelsen
och inte heller om köparen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att
skaffa sig kunskap om detta.

Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot säljaren på
återbetalning
av köpeskilling, skadestånd eller annan penningprestation, svarar
kreditgivaren
lika med säljaren för att anspråket fullgörs. Kreditgivaren är dock inte
skyldig att betala mer än vad han har mottagit av köparen med anledning av
krediten.

17 § Vid kreditköp får kreditgivaren inte ta emot en av köparen ingången
växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får inte
heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köpar en utfärdat löpande
skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbindelse som är av ett
sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet
inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en borgenär som
är i god tro.

Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda
av banker.

Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till
böter.

18 § Bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 § gäller även
när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen
(1985:716) fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående köp.

Förbud mot viss avräkning

19 § Belopp som kredittagaren erlägger för avräkning på viss kreditfordran
får kreditgivaren inte först avräkna på annan fordran.

Betalning av skulden i förtid

20 § Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före
den avtalade förfallotiden.

21 § Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om han har
gjort förbehåll om detta i avtalet samt någon av följande omständigheter
föreligger:

1. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett
belopp som överstiger tio procent av kreditfordringen.

2. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett
belopp som överstiger fem procent av kreditfordringen och dröjsmålet avser
två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter.

3. Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalning.

4. Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats.

5. Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom
eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.

Om säkerhet som ställts för krediten utgörs av förbehåll om återtaganderätt,
har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av försämrad säkerhet
endast om konsumenten uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat
att
säkerheten avsevärt försämrats.

När fråga är om kredit för bostadsändamål och räntan för krediten är bunden
för
hela eller en del av avtalstiden, dock minst tre månader, har kreditgivaren,
om han har gjort förbehåll om det i avtalet och synnerliga skäl föreligger,
rätt att utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena få
betalning
i förtid på den dag då den tid för vilken räntan är bunden löper ut.

22 § Vill kreditgivaren få betalt i förtid enligt 21 § första stycket 1--3
eller tredje stycket gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat
från den tidpunkt då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägningen i
rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga adress eller
uppsägningen utan en sådan åtgärd kommer konsumenten till handa.

Har kreditgivaren krävt betalning i förtid enligt 21 § första stycket 1--3,
är konsumenten ändå inte skyldig att betala i förtid, om han före utgången av
uppsägningstiden betalar vad som förfallit jämte dröjsmålsränta. Detsamma
gäller om konsumenten vid uppsägning enligt 21 § första stycket 4 eller 5
eller
andra stycket genast efter uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid
ställer godtagbar säkerhet för fordringen.

Har konsumenten tidigare med stöd av bestämmelserna i andra stycket befriats
från skyldigheten att betala skulden i förtid, gäller inte bestämmelserna i
det stycket.

23 § Utan hinder av vad som sägs i 21 § första stycket 4 får kreditgivaren
åberopa andra lagbestämmelser om rätt till betalning i förtid på grund av att
en säkerhet som ställts för krediten har försämrats. Bestämmelserna i 21 §
hindrar vidare inte att banker eller andra kreditgivare gör gällande
strängare
förbehåll om betalning i förtid, om de har en skyldighet att göra sådana
förbehåll enligt någon annan författning.

24 § Vid förtidsbetalning enligt 20--23 §§ skall följande iakttas när
kreditgivarens fordran beräknas:

1. Konsumenten skall betala ränta och andra kostnader för krediten
för tiden fram till förtidsbetalningen men inte för tiden därefter.
Vid beräkningen skall tillämpas grunder som står i
överensstämmelse med god kreditgivningssed.

2. Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersättning för att
skulden betalas i förtid. Är räntan för en kredit bunden för hela
eller en del av avtalstiden har dock kreditgivaren, om han gjort
förbehåll om det, rätt att för återstående del av den tiden ta ut
ränteskillnadsersättning av kredittagaren. Om krediten är avsedd
för bostadsändamål, får ersättningen högst motsvara skillnaden
mellan å ena sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan,
ökad med en procentenhet, på statsobligationer med en förfallotid
som motsvarar återstående räntebindningstid för krediten eller, om
den tid för vilken ränteskillnadsersättning skall betalas är kortare
än ett år, på statsskuldväxlar med en löptid som motsvarar
återstående räntebindningstid för krediten. Är krediten inte avsedd
för bostadsändamål, får ersättningen motsvara skillnaden mellan å
ena sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan på nya
krediter av motsvarande slag. Har för en kredit med bunden ränta
lämnats statlig kreditgaranti och utgår avgift för garantin gäller vad
som nu föreskrivits om ränteskillnadsersättning beträffande den del
av räntan som inte motsvaras av kreditgarantiavgiften.

3. Om vid kreditköp förtidsbetalning sker på annan tid än en
förfallodag som har bestämts i avtalet, skall den anses ha skett den
första förfallodagen efter betalningen. Detsamma gäller när en
konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen
(1985:716) har fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående köp.

Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta en vara enligt 25 §,
tillämpas 27 och 28 §§ vid den uppgörelse som då skall ske mellan
parterna. Lag (1994:843).

Återtaganderätt vid kreditköp

25 § Med förbehåll om återtaganderätt avses ett avtalsvillkor som ger kredit-
givaren möjlighet att återta varan, om köparen inte fullgör sin del av
kreditköpsavtalet.

Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under
förutsättning

1. att säljaren har gjort förbehållet i samband med köpet för att trygga
sin rätt till betalning, samt

2. att den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 21 och 22 §§ skall
fullgöra sin skyldighet att betala i förtid.

Om vid betalningsdröjsmål köparen, innan varan återtas, betalar vad som
förfallit till betalning jämte dröjsmålsränta och kostnader enligt de
grunder som anges i 27 § tredje--femte styckena, får kreditgivaren inte
återta varan på grund av dröjsmålet. Grundas återtaganderätten på att
säkerhet för krediten har försämrats eller att köparen undandrar sig att
betala sin skuld, får kreditgivaren inte återta varan om köparen innan
varan återtas ställer godtagbar säkerhet för fordringen.

26 § Använder näringsidkare förbehåll om återtagande vid försäljning av en
vara som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på
grund av förhållandena på marknaden inte är lämpad som kreditsäkerhet,
kan näringsidkaren förbjudas att framdeles i liknande fall använda sådana
förbehåll. I fråga om förbud gäller i övrigt bestämmelserna i lagen
(1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1995:1002).

Uppgörelse när en vara återtas

27 § Om kreditgivaren vill utnyttja en rätt att återta varan, skall
avräkning göras mellan honom och köparen.

Vid avräkningen skall köparen tillgodoräknas varans värde vid återtagandet.
Värdet beräknas efter vad kreditgivaren kan antas få ut genom att på lämpligt
sätt sälja varan.

Kreditgivaren får tillgodoräkna sig den obetalda delen av kreditfordringen
efter avräkning enligt 24 § samt i förekommande fall dröjsmålsränta, dock
inte enligt högre räntesats än som anges i 6 § räntelagen ( 1975:635).

Kreditgivaren får dessutom tillgodoräkna sig ersättning för följande
kostnader
för återtagande av varan, nämligen utsökningsavgift, skälig kostnad för
transport av varan samt utgift för inställelse vid förrättning för
återtagande,
om kreditgivaren har behövt inställa sig för att tillvarata sin rätt. När
ersättning bestäms för utgift för inställelse tillämpas bestämmelserna om
beräknande av ersättning av allmänna medel till vittne.

I mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren, enligt vad
regeringen
närmare föreskriver, tillgodoräkna sig även skälig ersättning för eget arbete
med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde.

28 § Om köparen vid avräkningen tillgodoräknas ett större belopp än kredit-
givaren, får varan återtas endast om kreditgivaren betalar mellanskillnaden
till köparen eller, när varan värderats av kronofogdemyndigheten, nedsätter
mellanskillnaden hos myndigheten.

Har kreditgivaren för att kunna återta varan varit tvungen att betala en
skuld
som köparen har, får kreditgivaren när första stycket tillämpas avräkna sådan
betalning mot mellanskillnad till köparens förmån. Detsamma gäller om kredit-
givaren för att varan efter återtagande skall kunna användas på avsett sätt
har varit tvungen att betala en sådan skuld.

Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen, får kreditgivaren
inte kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i annat fall än då varan har
minskat väsentligt i värde genom att köparen vanvårdat varan.

Återlösande av en vara som återtagits

29 § Köparen får inom fjorton dagar återlösa en vara som har återtagits.
Vill köparen återlösa varan, skall han betala kreditgivaren varans värde
vid återtagandet samt den restskuld som kan finnas enligt avräkningen.

Handräckning för återtagande av vara, m.m.

30 § Kreditgivaren får hos kronofogdemyndigheten söka handräckning för att
återta varan under förutsättning att parterna har upprättat och skrivit under
en handling om kreditköpet. Handlingen skall innehålla ett förbehåll om åter-
taganderätt samt uppgifter om kontantpriset, kreditbeloppet, kreditkostnaden,
kredittiden, kreditfordringen och de tidpunkter när betalning skall erläggas.

En ansökan om handräckning skall göras skriftligen. I ansökningen skall anges
hur stor del av kreditfordringen som är obetald. Om kreditgivaren gör anspråk
på dröjsmålsränta, skall i ansökningen också uppges vad kreditgivaren fordrar
i den delen. Vid ansökningen skall fogas en styrkt kopia av den handling som
anges i första stycket.

31 § Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart att de förutsätt-
ningar för återtagande som anges i 25 § andra och tredje styckena
föreligger.

Om ett förbehåll om återtaganderätt har använts i strid mot förbud enligt
26 §, får handräckning inte beviljas.

Handräckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen har förpliktats
att lämna tillbaka en vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt,
får inte beviljas beträffande sådana varor som enligt 5 kap. 1--3 §§
utsökningsbalken skall undantas från utmätning.

32 § I fråga om handräckning och verkställighet av dom, som anges i
31 § tredje stycket, tillämpas i övrigt 12 § andra och tredje
styckena samt 15--18 §§ lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m. fl., varvid hänvisningen i 16 § tredje stycket till
10 § första stycket skall avse 28 § första stycket denna lag.
Lag (1995:1004).

Förbud mot utmätning

33 § En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt får inte
utmätas för en fordran som grundar sig på kreditköpet.

Betalningsansvar vid förlust av kontokort, m. m.

34 § Ett avtalsvillkor som innebär att en kontohavare skall vara betalnings-
skyldig för ett belopp som har påförts kontot genom att ett kontokort har
använts av någon obehörig person får göras gällande endast om kontohavaren
eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontokortet
har

1. lämnat ifrån sig kortet till någon annan,

2. genom grov oaktsamhet förlorat kortet, eller

3. på något annat sätt förlorat besittningen av kortet och inte snarast
efter upptäckten anmält förlusten hos kreditgivaren.

Om ett belopp har påförts kontot på det sätt som sägs i första stycket
efter det att kreditgivaren har mottagit en anmälan om att kontohavaren
eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontokortet
inte längre har detta i sin besittning, är kontohavaren betalningsskyldig för
beloppet endast om han har förfarit svikligt.

Tillsyn

35 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets
tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under
tillsyn av finansinspektionen eller verksamhet hos exekutiv myndighet.

Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller
olägenhet än som är nödvändigt.

36 § För tillsynen har konsumentverket eller den som verket förordnar
rätt att företa inspektion hos näringsidkare som bedriver varuförsäljning
eller som i sin yrkesmässiga verksamhet lämnar, förmedlar eller övertar
kredit
som avses i denna lag och att ta del av samtliga handlingar som behövs för
tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om verksamheten som
begärs för tillsynen.

Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar upplysningar
i ett sådant fall som avses i första stycket, får konsumentverket förelägga
näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet.

37 § Om konsumentverket enligt 36 § andra stycket har förelagt en
näringsidkare
att tillhandahålla en handling, får beslutet överklagas hos kammarrätten.
Andra
beslut av konsumentverket enligt 36 § får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

1992:830

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då konsumentkreditlagen
(1977:981) skall upphöra att gälla.

2. Äldre föreskrifter gäller dock, med de undantag som anges i det
följande, i fråga om kreditavtal som har ingåtts före den nya lagens
ikraftträdande.

3. Har kreditgivaren förvärvat sin fordran mot konsumenten genom
överlåtelse eller pantsättning efter ikraftträdandet, gäller 16 § i den
nya lagen även om kreditavtalet ingicks före ikraftträdandet.

4. När handräckning begärs för återtagande av en vara som har förvärvats
innan den nya lagen trätt i kraft, gäller den äldre lagens föreskrifter
om förutsättningarna för handräckning.

1993:214

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

1993:1214

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller
dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

1994:843

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller
dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

1995:311

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om ansökningar om handräckning som gjorts före
ikraftträdandet. I fråga om beslut som meddelats av
kronofogdemyndighet gäller dock äldre föreskrifter endast om beslutet
meddelats före ikraftträdandet.
- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - - - - - - - - - -

Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå