(Register över lagens innehåll;ingår ej i lagen)
1 kap. Inledande bestämmelser
2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.
Bevisning om obestånd
Konkurshinder
Säkerhetsåtgärder
Åtgärder vid konkursbeslut
3 kap. Verkningar av konkurs
Gäldenärens förlust av sin rådighet
Egendom som ingår i ett konkursbo
Utmätning vid konkurs
Rättegång vid konkurs m.m
4 kap. Återvinning till konkursbo
Inledande bestämmelser
Förutsättningar för återvinning
Verkan av återvinning
Talan om återvinning m. m
5 kap. Fordringar i konkurs
Fordringar som kan göras gällande
Fordringar med solidariskt betalningsansvar
Vissa fordringar som är beroende av villkor
Beräkning av ränta på fordringar
under konkurs m. m.
Värdering av vissa fordringar
Kvittning i konkurs
6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.
Förbud mot näringsverksamhet under
konkurs
Upplysnings- och närvaroplikt under
konkurs
Bouppteckningsed
Tvångsmedel m.m.
Kostnaden för hämtning eller häktning
betalas av staten
Ersättning för inställelse
7 kap. Förvaltning och tillsyn
Förvaltare
Entledigande av förvaltare m. m
Rådgivare och förlikningsman
Förvaltarens allmänna åligganden
m. m
Förvaltarens medelsförvaltning
m.m.
Redovisning av medel till tredje man
Tillsynen över förvaltningen
Granskningsman
8 kap. Försäljning av egendom
Inledande bestämmelser
Försäljning av fast
egendom
Försäljning av lös
egendom
Kungörande av auktion i vissa
fall
Indrivning av fordringar
9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet
Bevakning
Anmärkning
Tvist angående en bevakad fordran
Efterbevakning
10 kap. Avskrivning av konkurs
11 kap. Utdelning
Inledande bestämmelser
Utdelningsförfarandet
Förskottsbetalning
Efterutdelning
12 kap. Ackord i konkurs m.m.
Frivillig uppgörelse
Ackordsförslag m. m.
Borgenärsmajoritet
vid ackord m. m.
Fastställelse av ackord
Verkan av ackord
Tillsyn över ackord
Förverkande av
ackord
13 kap. Förvaltarens slutredovisning
Avgivande av slutredovisningen
Granskning av
slutredovisningen
Klander av slutredovisningen
14 kap. Konkurskostnader
Allmänna bestämmelser
Förvaltarens arvode
Förvaltarens ersättning
för kostnader
Övriga konkurskostnader
15 kap. Information om beslut och åtgärder
under konkurs
Formen för kungörande
Formen för kallelser
och underrättelser m.m
Register över konkurser
16 kap. Bestämmelser om handläggning och
överklagande m.m.
Handläggning av konkursärenden
17 kap. Skadestånd och straff
Skadestånd
Straff m.m
Övergångsbestämmelser
1 § Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer
i ett sammanhang
tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar
för betalning av sina
fordringar. Under konkurs omhändertas tillgångarna för
borgenärernas
räkning av konkursboet.
2 § En gäldenär som är på obestånd skall
efter egen eller en borgenärs
ansökan försättas i konkurs, om inte annat är föreskrivet.
Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan
rätteligen betala
sina skulder och att denna oförmåga inte är endast
tillfällig.
3 § Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.
4 § Ett konkursbo som är på obestånd kan försättas
i konkurs. Vad som är
föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana
fall gälla
konkursboet.
5 § Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen
av
denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller
i egendomen och
inte grundas på utmätning.
Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös
egendom
tillämpas också i fråga om borgenär med rätt
att hålla kvar lös
egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt).
Lag (1994:481).
6 § Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse
som avviker
från denna lag, gäller den bestämmelsen.
Angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges
bestämmelser i det
följande.
2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.
1 § Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt
där gäldenären
bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet
i allmänhet.
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad
av sökanden
eller sökandens ombud.
Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör
rätten behörig,
om de inte är kända.
En ansökan skall avvisas, om det inte av den framgår vilken
tingsrätt som
är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande
att avhjälpa
bristen.
2 § Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som
inte är behörig,
skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till
den tingsrätt som
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden.
Ansökan skall
anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra
tingsrätten.
3 § Görs ansökningen av gäldenären, bör
till
ansökningshandlingen bifogas en av gäldenären underskriven
förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift
om
varje borgenärs namn och postadress samt om det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att
boet skall
försättas i konkurs, skall till ansökningshandlingen
fogas en
bestyrkt kopia av bouppteckningen efter den döde och, om
bouppteckningen har registrerats, bevis om detta. Har inte
bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares
namn
och postadress lämnas. Lag (2001:97).
4 § Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid
ansökningen lämna
uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på
vilka han
grundar yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga
de
handlingar som han vill åberopa. Ansökningshandlingen och
de handlingar
som har bifogats denna skall ges in i två exemplar.
5 § En ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses
i 3 eller 4
§ eller i övrigt är så bristfällig att den
inte kan läggas till grund för
prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande
att avhjälpa
bristen.
6 § Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller
av
kronofogdemyndighet med stöd av lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning, skall detta
godtas som
stöd för behörighet att begära gäldenären
i konkurs, även om
avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller dock
inte,
om en domstol har förordnat att avgörandet inte får
verkställas.
En fordran som har fastställts genom en giltig skiljedom skall
också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt
3 kap. 15
eller 17 § utsökningsbalken och en domstol inte efter talan
mot
skiljedomen har bestämt annat.
I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall
borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären
i
konkurs. Lag (1999:125).
7 § En uppgift av gäldenären att han är insolvent
skall godtas, om
det inte finns särskilda skäl att inte göra det.
8 § Om inte annat visas, anses en gäldenär vara insolvent,
när det
vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken inom de
senaste sex
månaderna före konkursansökningen har framgått
att han saknat tillgångar
till full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller,
om
gäldenären har förklarat sig ställa in sina betalningar.
9 § En gäldenär, som är eller senare än ett
år före
konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078), skall om inte annat visas anses
insolvent, om
1. gäldenären har uppmanats av en borgenär att betala
klar och
förfallen skuld men underlåtit att göra detta inom
en vecka och
2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre
veckor
därefter och skulden då ännu inte är betald.
Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att
en
konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären.
Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske
endast om det finns anledning att anta att gäldenären har
avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Första och andra styckena gäller inte sådana juridiska
personer
som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen och som inte driver
näringsverksamhet. Lag (1999:1095).
10 § En borgenär har inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs, om
1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig
säkerhet i
egendom som tillhör gäldenären,
2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens
fordran och
konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens
ställande,
3. borgenärens fordran inte är förfallen till betalning
och betryggande
säkerhet erbjuds av tredje man.
Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses
även
borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.
10 a § /Upphör att gälla U:2004-01-01/
Om företagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1996:764)
om
företagsrekonstruktion, skall en borgenärs ansökan om
konkurs, i fall
gäldenären begär det, förklaras vilande i avvaktan
på att
företagsrekonstruktionen upphör.
Finns det särskilda skäl att befara att gäldenären
vidtar eller
underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom
sätter borgenärens
rätt i fara, får dock rätten besluta att försätta
gäldenären i
konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas skall rekonstruktören
beredas tillfälle att yttra sig. Lag (1996:775).
10 a § /Träder i kraft I:2004-01-01/
Om företagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1996:764)
om företagsrekonstruktion, skall en borgenärs ansökan
om
konkurs, i fall gäldenären begär det, förklaras
vilande i
avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör.
Finns det särskilda skäl att anta att borgenärens rätt
allvarligt äventyras, får dock rätten besluta att försätta
gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas
skall
rekonstruktören beredas tillfälle att yttra sig.
Lag (2003:538).
11 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan
och kan
det med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom,
får rätten, om
det finns särskild anledning, förordna om kvarstad på
gäldenärens egendom
i avvaktan på att ansökningen prövas.
I fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas
vad som gäller om kvarstad
för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken,
om inte något
annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen
i 16 kap.
15 § andra stycket utsökningsbalken.
Rätten får medge undantag från beviljad kvarstad.
12 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan
och kan
det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands
undandrar
sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt
denna lag gäller
i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning
till det, förbjuda
gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen
prövas. Om
ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed
eller senare
gäldenären åläggas att lämna ifrån
sig sitt pass till den
kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Om gäldenären
inte har något
pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas.
Gäldenären får
häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud.
Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första
stycket även på den
styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator
som har
avgått eller entledigats senare än ett år före
den dag då
konkursansökningen kom in till tingsrätten.
Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som
avses i denna paragraf tillämpas
bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken,
om inte något
annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd
kan inte hindras av att
säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd
hävas av
denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.
13 § Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11
eller 12 § tas upp på begäran
av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan
skall gäldenären
ges tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske.
Rätten får hålla förhandling för prövning
av fråga om säkerhetsåtgärd.
Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären
kallas. Kallelserna
bör delges.
Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6
kap. 10 § tredje stycket
och 11 §.
Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären
att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.
Prövning av konkursansökan m. m.
14 § Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten
genast pröva
ansökningen.
Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om
1. det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av
någon annan
anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om
gäldenärens
insolvens eller
2. ansökningen avser ett dödsbo som inte står under
förvaltning av
boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.
Förhandlingen skall hållas inom två veckor från
det att ansökningen kom
in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får
den hållas senare, dock
senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären
kallas. I fall
som avses i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare
som inte har
biträtt ansökningen kallas. Ansökningen kan prövas
slutligt även om
gäldenären uteblir från förhandlingen. I kallelsen
skall han upplysas om
detta.
En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras
vilande, om
det görs en framställning om att dödsboets egendom skall
avträdas till
förvaltning av boutredningsman. Om dödsboets egendom avträds
till
förvaltning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.
15 § En kallelse som avses i 14 § tredje stycket skall delges.
Kallelsen
får delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast
om det finns
anledning att anta att gäldenären har avvikit eller på
annat sätt håller
sig undan. Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen
får ske
även när gäldenären vistas på känd ort
utomlands, om delgivning annars
inte kan ske här i landet och rätten med hänsyn till
omständigheterna
finner att det inte är skäligt att kräva att delgivningen
verkställs
utomlands.
16 § Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten
sätta ut en
förhandling för prövning av ansökningen.
Förhandlingen skall hållas inom två veckor från
det att ansökningen kom
in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får
den hållas senare, dock
senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas.
Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna
påföljden
av att part uteblir.
I kallelsen till gäldenären skall denne föreläggas
att svara på
konkursansökningen vid förhandlingen. I kallelsen skall även
anges att
gäldenären inte behöver inställa sig, om han före
förhandlingen
skriftligen medger ansökningen och rätten inte särskilt
underrättar honom
om att förhandlingen ändå skall hållas.
17 § I fråga om kallelser enligt 16 § tillämpas
15 §. Gäldenären skall
samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.
Om delgivning med gäldenären sker enligt 15 § delgivningslagen
(1970:428), får rätten förordna att gäldenärens
egendom sätts under
särskild vård. Kostnaden för vården skall betalas
av borgenären.
18 § Om gäldenären före förhandlingen medger
en borgenärs konkursansökan,
skall rätten genast pröva ansökningen.
Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller
av någon annan
anledning finner att det finns särskilda skäl mot antagandet
att
gäldenären är insolvent, skall konkursansökningen
dock prövas vid
förhandlingen. Rätten skall genast underrätta gäldenären
om detta.
Behöver frågan om att försätta gäldenären
i konkurs inte prövas vid
förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären
genast underrättas
om detta.
19 § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall
ärendet avskrivas, om
inte gäldenären medger ansökningen.
Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären
uteblir från
förhandlingen.
20 § En förhandling där frågan om att försätta
gäldenären i konkurs skall
prövas får skjutas upp på en parts begäran när
det finns särskilda
omständigheter. Uppskov får dock inte utan synnerliga skäl
meddelas, om
sökanden motsätter sig det. Endast om det är nödvändigt
får uppskovet
göras längre än fyra veckor.
21 § Om flera konkursansökningar mot samme gäldenär
är anhängiga
samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom
in först, skall
det vad gäller frågor som är beroende av tiden för
konkursansökan anses
som om konkursbeslutet har grundats på den ansökan som kom
in först.
22 § En konkursansökan får inte återkallas sedan
beslut om konkurs har
meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt
om konkursen eller medgett
en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt
upphäva beslutet, om
gäldenären efter att ha överklagat visar att han är
solvent.
23 § I fråga om rätt till ersättning för kostnader
vid prövning av en
borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken
i tillämpliga
delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall dock inte tillämpas.
Borgenären
får utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra
gällande fordran
på ersättning för sådana kostnader i den ordning
som gäller för andra
fordringar.
Åtgärder vid konkursbeslut m. m.
24 § När ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten
1. genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket
gäldenären
skall avlägga bouppteckningsed (edgångssammanträde),
2. snarast utse förvaltare,
3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten
och den borgenär
som har gjort konkursansökningen till edgångssammanträdet.
Konkursbeslutet skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas
övriga
borgenärer till edgångssammanträdet.
Kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.
25 § Om högre rätt upphäver ett beslut om konkurs,
skall tingsrätten
genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i
boet skall
återställas till gäldenären i den mån den
inte behövs för betalning av
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig.
Överflyttning av en konkurs
26 § Om det sedan ett beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga
skäl för att handlägga konkursen på någon
annan ort, kan rätten efter
samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma
att konkursen skall
handläggas av den senare domstolen.
Gäldenärens förlust av sin rådighet
1 § Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären
inte råda
över egendom som hör till konkursboet. Han får inte
heller åta sig sådana
förbindelser som kan göras gällande i konkursen.
2 § En rättshandling mellan gäldenären och någon
annan som företas senast
dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd
i Post- och
Inrikes Tidningar skall utan hinder av vad som sägs i 1 §
gälla, om det
inte visas att den andre kände till beslutet eller att det förekom
omständigheter som gav honom skälig anledning att anta att
gäldenären var
försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annat förfogande
över egendom som
på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet
utan oskäligt
uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter
den andre vad han har
utgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.
Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter
den tidpunkt som anges
i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det
av
omständigheterna framgår att han var i god tro. En uppsägning
eller annan
liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären
efter sagda
tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår
att den andre
var i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen
blir
ogiltig mot konkursboet.
Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens
överlåtelse
eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller
vissa andra
jämförbara värdehandlingar.
Egendom som ingår i ett konkursbo
3 § Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något
annat följer av 2 §,
all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet
meddelades eller
tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den
kan utmätas.
Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras
boet genom
återvinning enligt 4 kap.
4 § För att ta i anspråk gäldenärens lön
och därmed jämställda
förmåner som överstiger förbehållsbeloppet
får förvaltaren för
konkursboets räkning hos kronofogdemyndigheten begära utmätning
enligt 7 kap. utsökningsbalken.
Att utmätning av lön som pågår vid konkursens
början kan fortsätta
för konkursboets räkning följer av 7 kap. 19 §
andra stycket
utsökningsbalken. Lag (1995:308).
5 § Gäldenären har rätt att av konkursboet få
ut sådan egendom som enligt
5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsökningsbalken undantas från
utmätning.
I stället för 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken gäller
att, om någon annan
utväg till försörjning saknas, nödvändigt
underhåll får betalas av
konkursboet till gäldenären och hans familj eller annan
underhållsberättigad under en månad från den
dag då beslutet om konkurs
meddelades eller, om det finns synnerliga skäl för det, under
längre tid.
I ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån
som avses i första
stycket den dödes efterlevande familj. I stället för
andra stycket gäller
18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.
6 § Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller
annan i frågor
som avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten
på ansökan
av förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en
underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta yttranden
i den
omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut
gäller
omedelbart, även om det överklagas. Beslutet skall efter
ansökan ändras,
om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden
motiverar det.
Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första
stycket
får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet.
I fråga om ett
sådant överklagande tillämpas bestämmelserna i
utsökningsbalken om
överklagande av beslut om utmätning av lön. Lag (1995:793).
7 § Sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som
hör till
konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären,
om inte något
annat följer av 7 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken.
En
utmätning som sker i strid mot detta är utan verkan.
Utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt
för viss
fordran gäller, utmätas för fordringen. Lag (1996:132).
8 § Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut
om konkurs meddelats,
skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen,
om inte något
annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden
inte
hade panträtt och om den förmånsrätt som han har
vunnit genom utmätningen
skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningsbalken
skulle ha
betalts till utmätningssökanden eller annan borgenär
som inte hade
panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.
Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren
uppskjutas, om det
behövs för att borgenärers rätt skall kunna tas
till vara eller om det
finns några andra synnerliga skäl för det. Uppskov
får begäras även av en
borgenär vars rätt kan bero därav. Om en auktion är
utsatt, skall
konkursboet betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.
Hade utmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt
som han
har vunnit genom utmätningen gå åter, skall även
utmätningen gå åter om
förvaltaren begär det innan egendomen har blivit såld.
9 § Pågår en rättegång mellan gäldenären
och någon annan om sådan egendom
som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens
talan. Om
boet, trots att det har underrättats om rättegången,
inte övertar
gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra
konkursboet.
Egendomen får inte så länge konkursen pågår
utmätas för en fordran som
kan göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar
gäldenärens talan,
tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för
rättegångskostnad
vad som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken
överlåtelse har
ägt rum enligt 13 kap. 7 § samma balk.
Förs talan mot gäldenären angående en fordran som
kan göras gällande i
konkursen, får konkursboet inträda i rättegången
vid sidan av gäldenären.
Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i
de fall som avses i
första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet
meddelande
om rättegången. I mål om betalningsföreläggande
eller handräckning gäller
vad som nu sagts om domstolen i stället kronofogdemyndigheten.
Lag
(1991:857).
10 § Anser förvaltaren att ett förlikningsanbud angående
en osäker eller
tvistig tillgång bör antas, får gäldenären
själv med skyldighet att lämna
redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer
säkerhet för
vad som bjuds genom förlikningen.
4 kap. Återvinning till konkursbo
Inledande bestämmelser
1 § /Upphör att gälla U:2004-01-01/
Återvinning till konkursbo får på begäran av
boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. Återvinning får dock inte
ske av
1. betalning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072)
om
förmånsberättigade skattefordringar m. m., om fordringen
var förfallen
till betalning,
2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag
enligt äktenskaps-
eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet
till betalning och
den underhållsberättigade inte har gynnats på ett
otillbörligt sätt.
1 § /Träder i kraft I:2004-01-01/
Återvinning till konkursbo får på begäran av
boet ske i
enlighet med vad som anges i detta kapitel.
Återvinning får dock inte ske av
1. betalning av
a) skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 eller 1 b §
skattebetalningslagen (1997:483),
b) skatt enligt fordonsskattelagen (1988:327),
c) tull och
d) ränta på belopp som avses i a-c,
om beloppet var förfallet till betalning,
2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag
enligt
äktenskaps- eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet
var
förfallet till betalning och den underhållsberättigade
inte har
gynnats på ett otillbörligt sätt. Lag (2003:538).
2 § Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens
försättande i konkurs kom in till tingsrätten.
Har beslut meddelats om företagsrekonstruktion enligt lagen
(1996:764) om företagsrekonstruktion avses med fristdag i stället
dagen för ansökan om företagsrekonstruktion, såvida
konkursansökningen har gjorts under företagsrekonstruktionen
eller
inom tre veckor från det att rätten beslutat att
företagsrekonstruktionen skall upphöra.
Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334)
gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan,
såvida
konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att frågan om
skuldsanering avgjordes.
Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman
avses
med fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida
boutredningsman
har förordnats senare än tre månader före den
dag som annars skulle
anses som fristdag. Lag (1996:775).
3 § Som närstående till gäldenären anses den
som är gift med gäldenären
eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande
led till
gäldenären eller är besvågrad med honom i rätt
upp- eller nedstigande led
eller så att den ene är gift med den andres syskon samt
den som på annat
sätt står gäldenären personligen särskilt
nära.
Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk
person anses
vidare
1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller
den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller
därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,
2. den som inte ensam men tillsammans med en närstående till
honom har
sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen
som sägs
under 1,
3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande
inflytande över
verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,
4. den som är närstående till någon som enligt 1--3 är närstående.
4 § Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum
förrän lagfart har
sökts.
Förutsättningar för återvinning
5 § En rättshandling, varigenom på ett otillbörligt
sätt en viss borgenär
har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom
har undandragits
borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter,
om gäldenären var
eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan
omständighet,
blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt
till
gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde
rättshandlingen
otillbörlig.
Närstående till gäldenären skall anses ha sådan
kännedom som anges i
första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken
hade eller
borde ha haft sådan kännedom.
Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före
fristdagen, går den åter
endast när den har gällt någon närstående
till gäldenären.
6 § En gåva går åter, om den har fullbordats
senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men
senare än ett år
eller, när den har skett till någon som är närstående
till gäldenären,
tre år före fristdagen går åter, om det inte
visas att gäldenären efter
gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans
skulder.
Första stycket gäller även köp, byte eller annat
avtal, om det med hänsyn
till missförhållandet mellan utfästelserna på
ömse sidor är uppenbart,
att avtalet delvis har egenskap av gåva.
Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande
till
gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna
från återvinning enligt
denna paragraf.
7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes
dödsbo, vid
vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd
mån eller avstått
från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på
hans lott, går
i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit
in till rätten
senare än tre år före fristdagen och det inte visas
att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade
hans
skulder.
Vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären
har avstått
från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på
hans lott
gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad
eller bohag
och övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna
i 11 kap. 8 §
äktenskapsbalken.
8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett
senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg
vad som kunde anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens
lönsamhet och
omständigheterna i övrigt, går åter till belopp
motsvarande överskottet.
Har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år
eller, när den
skett till någon som är närstående till gäldenären,
tre år före
fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det
inte visas att
gäldenären efter betalningen hade kvar utmätningsbar
egendom som
uppenbart motsvarade hans skulder.
9 § Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har
skett senare än
sex månader före fristdagen och som har medfört att
stiftelsen fått
överskott på kapitalet, går åter till belopp
motsvarande överskottet. Har
överföringen skett dessförinnan men senare än ett
år eller, när åtgärden
väsentligen har gynnat gäldenären eller närstående
till honom, tre år
före fristdagen, går den åter i motsvarande mån,
om det inte visas att
gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar
egendom som
uppenbart motsvarade hans skulder.
Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som
sägs i första
stycket går åter, om överföringen har skett senare
än tre månader före
fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären
eller
närstående till honom, går den också åter,
om åtgärden har skett
dessförinnan men senare än två år före fristdagen
och det inte visas att
gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.
Överföring av medel till personalstiftelse går åter,
om överföringen har
skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen
skett
dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden
väsentligen har
gynnat gäldenären eller närstående till honom,
tre år före fristdagen,
går den åter, om det inte visas att gäldenären
efter överföringen hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.
Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier
m. m. finns det
föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
10 § Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader
före
fristdagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel,
i
förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat
gäldenärens ekonomiska
ställning, går åter, om den inte med hänsyn till
omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon
som är närstående
till gäldenären dessförinnan men senare än två
år före fristdagen, går
den åter, om det inte visas att gäldenären varken var
eller genom
åtgärden blev insolvent.
Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning
tillämpas också
när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller
16 § inte
hade varit berättigad att kvitta i konkursen.
11 § Betalning för en växel eller en check går
åter i de fall som avses i
10 § endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat
vägra att
göra det utan att förlora växel- eller checkrätt
mot någon annan hos
vilken han kunde erhålla täckning.
Om återvinning av en betalning är utesluten till följd
av vad som sägs i
första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten
om
betalningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning under samma
förutsättningar som hade gällt för återvinning,
om betalningen hade skett
till honom som borgenär.
12 § Säkerhet som gäldenären har överlämnat
senare än tre
månader före fristdagen och som inte var betingad vid skuldens
tillkomst eller inte har överlämnats utan dröjsmål
efter
skuldens tillkomst går åter, om inte säkerställandet
med hänsyn
till omständigheterna ändå kan anses som ordinärt.
Har
säkerheten överlämnats till någon som är
närstående till
gäldenären dessförinnan men senare än två
år före fristdagen,
går den åter under angivna förutsättningar, om
det inte visas
att gäldenären varken var eller genom åtgärden
blev insolvent.
Med överlämnande av säkerhet jämställs annan
åtgärd av
gäldenären eller borgenären som är avsedd att trygga
borgenärens rätt.
När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål
som sägs
i första stycket anses föreligga om ansökan har gjorts
senare
än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter
två veckor
från skuldens tillkomst. Lag (2002:266).
13 § Förmånsrätt eller betalning som en borgenär
har vunnit
genom utmätning går åter, om förmånsrätten
har inträtt senare än
tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett
till förmån för
någon som är närstående till gäldenären,
går förmånsrätten eller
betalningen också åter om förmånsrätten
har inträtt dessförinnan
men senare än två år före fristdagen och det
inte visas att
gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om förmånsrätten
har
inträtt vid utbyte mot egendom som har utmätts tidigare än
tre
månader före fristdagen eller, i fall som avses i första
stycket andra
meningen, två år före fristdagen. Lag (1994:481).
14 § Vid återvinning skall den egendom som gäldenären
har utgett
återbäras till konkursboet.
Den som har lämnat gäldenären något vederlag för
egendomen har rätt att
återfå vad han har utgett. Detta gäller dock inte
ett sådant vederlag som
inte har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget
hade eller
borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var
att undanhålla
borgenärerna detta.
Finns den egendom som skall återbäras enligt första
eller andra stycket
inte i behåll, skall ersättning för dess värde
utges. Är återbäring av
viss egendom förenad med särskild olägenhet för
den förpliktade, kan det
medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.
15 § Den som är skyldig att återbära egendom skall
även utge den
avkastning som belöper på tiden efter det att återvinning
påkallades.
Utgörs egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning
utges för
egendomens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen
(1975:635) till och
med den dag då skyldighet att återbära beloppet eller
utge ersättningen
inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Skall någon återbära egendom vid återvinning
enligt 5 §, kan han
förklaras skyldig att utge även avkastning som belöper
på tiden från det
att han mottog egendomen till dess att återvinning påkallades.
Ränta för
sådan tid beräknas enligt 5 § räntelagen.
Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad på
egendom som
återbärs har rätt till ersättning för denna,
om det inte finns särskilda
skäl mot det.
Återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall
inteckningshandlingen återställas eller, om den behövs
som bevis för
fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning
av inteckningen. Kan
det inte ske, skall ersättning utges.
16 § Har tredje man ställt egendom som säkerhet för
en förpliktelse av
gäldenären och återfått säkerheten sedan
gäldenären har fullgjort
förpliktelsen, är den som har återställt säkerheten
inte skyldig att vid
återvinning återbära mer än vad som överstiger
säkerhetens värde, om han
inte kan återfå denna och inte heller, när han återställde
säkerheten,
kände till eller borde ha känt till gäldenärens
insolvens.
Tredje man är skyldig att till borgenären eller, om konkursboet
begär
det, direkt till boet på nytt utge säkerheten eller ersätta
dess värde
under samma förutsättningar som skulle ha gällt för
återvinning av
fullgörelsen, om den i stället hade skett till honom.
Första och andra styckena tillämpas också när tredje
man har ingått
borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären
har fullgjort
förpliktelsen.
17 § Skyldighet för någon annan än konkursboet
att enligt 14, 15 eller
16 § utge egendom eller ersättning, återställa
eller tillhandahålla en
inteckningshandling eller på nytt ställa säkerhet eller
borgen kan
jämkas, om det finns synnerliga skäl.
18 § Om egendom som kan återvinnas har överlåtits
till annan, har
konkursboet samma rätt till återvinning mot denne, om han
kände till
eller borde ha känt till de omständigheter som grundar denna
rätt.
19 § Förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domstol,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband
med
utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om
betalnings- eller förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång
framställs mot konkursboet.
Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte
heller ingår
förlikning i saken, får en borgenär påkalla återvinning
genom att
väcka talan vid allmän domstol.
För återgång av förmånsrätt som har
vunnits genom utmätning
behövs inte någon särskild åtgärd. Lag (1994:481).
20 § Talan vid allmän domstol om återvinning får
väckas inom ett år från
dagen för konkursbeslutet. Talan får även väckas
inom sex månader från
det att anledning därtill blev känd för konkursboet.
Har gäldenären
avhänt sig fast egendom eller är det fråga om återgång
av en bodelning,
får talan även väckas inom sex månader från
den dag då lagfart söktes
eller bodelningshandlingen gavs in till rätten.
En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden
men har rätt att
få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden
täcks av vad som har
kommit boet till godo genom rättegången.
21 § Den som med anledning av återvinning får en fordran
i konkursen
behöver inte bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum,
är han vid
återbäring till boet berättigad att avräkna vad
som borde ha tillkommit
honom som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag, om fordringen
då
hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas
för vad
som kan återstå av en sådan fordran.
Fordringar som kan göras gällande
1 § I konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan
konkursbeslutet meddelades göras gällande, om inte något
annat
följer av 3 kap. 2 § eller bestämmelser i annan lag.
En fordran får göras gällande i konkurs även om
den är beroende
av villkor eller inte är förfallen till betalning.
Lag (2000:504).
2 § I konkurs får inte fordran på lön, arvode
eller pension göras
gällande i den mån fordringen uppenbart överstiger
vad som kan anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens
lönsamhet och
omständigheterna i övrigt.
Den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående
till gäldenären får
inte göra gällande sådan fordran i vidare mån
än som kan anses skäligt
med hänsyn till vad som angetts i första stycket och inte
i något fall
för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen
kom in till
tingsrätten.
3 § En fordran på pension får i konkurs inte göras
gällande till den del
den betalas av en pensionsstiftelse.
Fordringar med solidariskt betalningsansvar
4 § Har flera utfäst eller på något annat sätt
ådragit sig solidariskt
betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning
för
borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig
gäldenärs
konkurs beräknas på fordringens belopp utan avdrag för
avbetalning som en
medgäldenär har gjort,
1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan
fördelning av en insolvent medgäldenärs bo,
2. om den har skett senare än tre månader före den i
4 kap. 2 § angivna
fristdagen eller
3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för
medgäldenären att
söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).
Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran
och äger
återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.
Om utdelningen överstiger borgenärens återstående
fordran, skall
överskottet fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas
inbördes
ansvarighet för fordringen.
Hur utdelning för en fordran hos ett handelsbolag beräknas
i en
bolagsmans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 § lagen
(1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.
5 § När avbetalning har skett på en fordran för
vilken flera är
solidariskt ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 §
skall
beräknas på ett högre belopp än den återstående
fordringen, skall
utdelningen beräknas gemensamt för borgenären och en
medgäldenär som har
en regressfordran. Borgenären har företräde till betalning
framför
medgäldenären. Om flera medgäldenärer har rätt
till betalning av det som
återstår sedan borgenären har fått sitt, skall
överskottet fördelas
mellan dem enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes
ansvarighet
för fordringen.
Första stycket gäller i tillämpliga delar även när
en medgäldenär gör
gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan
komma att
betala utöver vad som bör belöpa på honom.
6 § Om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären
har
ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran
som en solidariskt
ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens
rätt att
utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen
har
beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.
Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären
har en fordran hos
medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.
7 § Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt
skulden senare än
tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen,
skall utdelning för
den regressfordran som han därigenom har fått beräknas
på samma belopp
som skulle ha tillämpats i fråga om utdelning till borgenären
om skulden
inte hade betalts. Har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär
en
regressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock
utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad
som följer av
gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.
8 § Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts
i konkurs och om den
konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts
i konkurs, har
den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt
4 § tredje
stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens
konkurs.
9 § Vad som sägs i 4--8 §§ om solidariskt betalningsansvar
tillämpas
också i de fall där borgenären har fått pant
eller annan säkerhet i
tredje mans egendom.
Vissa fordringar som är beroende av villkor
10 § Är en fordran beroende av ett villkor som innebär
att borgenären
inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet
inträffar, skall utdelning för fordringen inte beräknas
i ett
utdelningsförslag, om det saknas anledning att anta att villkoret
kommer
att uppfyllas.
Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m. m.
11 § För en fordran som är förenad med förmånsrätt
och som löper med
ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget
upprättas
eller, om medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.
Om en fordran som är förenad med förmånsrätt
men som inte löper med ränta
hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning
eller av
ansökan om betalningsföreläggande, skall ränta
för den beräknas enligt 5
§ räntelagen (1975:635) från dagen för konkursbeslutet,
om fordringen då
var förfallen till betalning och annars från den senare
dag då fordringen
förfaller till betalning. Räntan skall beräknas till
dag som avses i
första stycket.
För fordringar utan förmånsrätt beräknas från
dagen för konkursbeslutet
ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till
betalning av mer än
beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt,
i förekommande
fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan
bestäms med
tillämpning av första och andra styckena. Lag (1991:857).
12 § För en fordran som inte löper med ränta före
förfallodagen skall
utdelning beräknas endast på det belopp som efter fem procents
årlig
ränta utgör fordringens värde nedan angiven dag, om
fordringen då inte
var förfallen, nämligen
1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt,
den dag då
utdelningsförslaget upprättas,
2. om fordringen inte är förenad med förmånsrätt
och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslutet.
Betalas medel ut i förskott till borgenären för en fordran
som avses i
första stycket 1 och var fordringen då inte förfallen,
skall utdelningen
i stället beräknas efter fordringens värde på
betalningsdagen.
13 § En fordran avseende en förmån som inte utgår
i pengar skall vid
utdelning uppskattas till skäligt belopp.
En fordran på pension som inte är förfallen till betalning
den dag då
utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas till det belopp
som
motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen
sker med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande
av
pensionsutfästelse m. m. En fordran på ränta eller
annan förmån som skall
utgå under någons livstid och som inte är förfallen
till betalning den
dag då utdelningsförslaget upprättades skall uppskattas
med ledning av 3
§ angivna lag.
En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs
som gäller
den dag då utdelningsförslaget upprättas. Betalas medel
ut i förskott
till borgenären, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.
14 § Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord
återigen blir
försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär
vars
fordran har satts ned genom ackordet rätt till utdelning för
fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag för vad han redan
har
uppburit. Han får dock inte uppbära mer än vad han
har rätt till
enligt ackordet.
Första stycket tillämpas också när gäldenären
har fått ackord enligt
lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Lag (1996:1056).
15 § En fordran hos gäldenären som får göras
gällande i konkursen kan av
borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären
hade mot
honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock inte
om kvittning
var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffenhet.
Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären
har rätt
att få ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet
inträffar, skall
borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars
hade haft rätt
att kvitta. Om han före den dag då utdelningsförslaget
upprättas visar
att villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt att återfå
motsvarande belopp i den mån det inte överstiger vad han
har att fordra.
Finns det anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas senare,
skall ett för borgenären beräknat belopp avsättas
när utdelningsförslaget
upprättas.
16 § En fordran mot gäldenären som har förvärvats
genom en överlåtelse
från tredje man senare än tre månader före den
i 4 kap. 2 § angivna
fristdagen får inte användas till kvittning mot en fordran
som gäldenären
hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma
gäller om en fordran
mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådan
överlåtelse och
borgenären då hade skälig anledning att anta att gäldenären
var
insolvent.
En borgenär som har satt sig i skuld till gäldenären
under sådana
omständigheter att det är att jämställa med en
betalning med annat än
sedvanliga betalningsmedel får inte kvitta i den mån en
sådan betalning
hade kunnat bli föremål för återvinning.
17 § En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman
eller någon
annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat
(regressfordran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§
ha förvärvats
när hans förpliktelse grundades.
Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver
en borgenär
som har rätt att kvitta inte bevaka sin fordran i den mån
den täcks av
gäldenärens fordran. När kvittning inte får ske,
får borgenären trots det
på sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som
utdelning i
konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt
tid.
Överlåter boet en fordran så att en borgenär därigenom
förlorar rätten
till kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.
/Rubriken träder i kraft I:2004-01-01/
Ett konkursbos ansvar för lönefordringar
18 § /Träder ikraft I:2004-01-01/
Om en arbetstagare fortsätter att fullgöra sina åtaganden
enligt anställningsavtalet, ansvarar konkursboet för
arbetstagarens fordran på lön eller annan ersättning
för arbete
som belöper på tid efter en månad från konkursbeslutet.
Lag (2003:538).
6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.
Förbud mot näringsverksamhet under konkurs
1 § En gäldenär som är en fysisk person får
inte under
konkursen driva näringsverksamhet som medför
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078).
Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses
i 2 kap.
1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6
kap. 1 §
eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1
§, 3
kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen
omfattas dock inte av förbudet. Inte heller omfattas
jordbruksverksamhet.
Om näringsförbud efter särskild prövning finns det
bestämmelser
i lagen (1986:436) om näringsförbud. Lag (1999:1095).
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
2 § Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten,
förvaltare och
granskningsmän de upplysningar av betydelse för konkursutredningen
som de begär. Upplysningsskyldigheten omfattar även egendom,
som inte
ingår i boet på grund av att den finns utomlands.
Gäldenären skall på begäran av förvaltaren
närvara vid
bouppteckningsförrättningen. Är gäldenären
en juridisk person och
finns det flera ställföreträdare, gäller denna
skyldighet dock inte
för en sådan ställföreträdare vars närvaro
förvaltaren anser sakna
betydelse för boutredningen.
Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning
av
ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han
inte har laga förfall
eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären
uteblir från ett
sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma
på
sammanträdet handläggs. Lag (1995:793).
3 § Gäldenären skall inför rätten avlägga
bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen
som han
anser behövs och med ed betyga att bouppteckningens uppgifter
om
tillgångar, skulder och räkenskapsmaterial med gjorda tillägg
eller
ändringar är riktiga och att det inte enligt hans vetskap
har
oriktigt utelämnats eller tagits upp någon tillgång
eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare,
behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan
ställföreträdare
vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
Lag (1995:793).
4 § Bouppteckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanträde.
Edgångssammanträdet skall hållas tidigast en och senast
två månader efter
konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare,
om det är
nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och
beskaffenhet. Om
gäldenären är förhindrad av laga förfall att
avlägga eden vid
edgångssammanträdet eller om bouppteckningen då ännu
inte har kommit in
till rätten, skall rätten så snart förfallet upphör
eller bouppteckningen
kommer in genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra
edgången.
Edgångssammanträdet skall trots det hållas på
utsatt tid.
När det finns anledning till det får rätten besluta
att gäldenären skall
avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären
sjuk får eden
avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras
före
edgångssammanträdet.
5 § När det åligger en förmyndare att avlägga
bouppteckningsed är
även den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att
på yrkande
av förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta
gäller dock inte
om det finns sådana särskilda omständigheter att anledning
till
edgången saknas.
Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande
av förvaltaren eller
en borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift
i
bouppteckningen, om det kan antas att sådan edgång är
av betydelse
för boutredningen. Detta gäller inte den som avses i 36 kap.
5 §
rättegångsbalken såvitt gäller uppgift beträffande
vilken han inte
får höras som vittne, såvida han inte är närstående
till gäldenären.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts,
skall rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den
som avses
med yrkandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet
framställts av
en borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den
som avses
med yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det
lämpligen
kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer.
I fråga
om edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.
Lag (1995:793).
6 § Gäldenären får inte efter det att konkursbeslutet
har meddelats och
innan han har avlagt bouppteckningsed bege sig utomlands utan rättens
medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl att befara
att
gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet
som föreskrivs
i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands.
Byter
gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren
var han vistas.
Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter
ett förbud att
resa utomlands, får gäldenären åläggas att
lämna ifrån sig sitt pass till
tillsynsmyndigheten. Om gäldenären inte har något pass,
får förbud att
utfärda pass för honom meddelas.
Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att
lämna den ort där
han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna
lag, får
förbud meddelas honom att lämna orten.
7 § Ett beslut om reseförbud eller om åläggande
för gäldenären att lämna
ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass
meddelas av rätten
på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.
När det inte längre
finns skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart
hävas.
Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna
paragraf, skall
rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten
tillfälle att
yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan
betydelse.
Rätten får också hålla förhandling i frågan.
Till en sådan förhandling
skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och gäldenären
kallas. Kallelsen
till gäldenären bör delges.
Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären
att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.
8 § Har gäldenären med anledning av ett beslut enligt
2 kap. 12 § lämnat
ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslutet
pröva
om gäldenären skall återfå passet. Om det finns
skäl att befara att
gäldenären åsidosätter ett förbud att bege
sig utomlands, har han inte
rätt att återfå passet. En motsvarande omprövning
skall ske, om förbud
att utfärda pass har meddelats.
9 § Om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad
som åligger honom enligt
2, 3, 5 eller 6 § eller överträder ett reseförbud
enligt 6 §, kan han
efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas.
Detsamma gäller om
det finns skäl att befara att gäldenären kommer att
undandra sig en
skyldighet eller överträda ett förbud som här har
angetts.
Om någon annan än gäldenären undandrar sig att
fullgöra edgång som har
förelagts honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna
föreläggas
vite, hämtas eller häktas.
Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får
ske endast
om det finns synnerliga skäl till det. Har gäldenären
överträtt ett
reseförbud enligt 6 §, skall han dock häktas om det
inte är uppenbart att
det är onödigt.
Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.
10 § Frågor om åtgärder enligt 9 § eller
om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av förvaltaren
eller tillsynsmyndigheten.
Innan rätten beslutar i en fråga som avses i denna paragraf,
skall rätten
ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten
tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det
inte är utan
betydelse.
Begärs någon häktad, skall rätten på yrkande
förordna biträde åt honom,
om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. Biträdet
har rätt till
ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg.
Rätten kan
ålägga den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom
förlorande part
helt eller delvis ersätta statens kostnader för biträdet.
Ogillas
häktningsyrkandet och beror detta på att sökanden inte
har haft
godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta
statens kostnader
för biträdet.
11 §* Rätten får hålla förhandling för
att pröva en fråga som avses i 10
§. Har häktning begärts, skall förhandling hållas,
om det inte är fara i
dröjsmål.
Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren
och, om
möjligt, den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes
kallelse
skall delges. Han får hämtas till förhandlingen, om
det finns skäl till
det. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antas att
han har
avvikit eller på annat sätt håller sig undan, hindrar
hans utevaro inte
att yrkandet prövas.
Har rätten beslutat om häktning av någon som inte var
närvarande vid
rätten, skall, så snart beslutet har verkställts, anmälan
om detta göras
hos rätten. När en sådan anmälan har gjorts, skall
förhandling i
häktningsfrågan hållas snarast och senast fyra dagar
efter det att
häktningsbeslutet verkställdes.
Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla
förhandling för att
pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall
vara häktad. Finns
det inte längre skäl för häktning, skall rätten
omedelbart förordna att
den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas
häktad längre
tid än tre månader.
12 § Om någon är häktad med stöd av 2 kap.
12 §, skall rätten i samband
med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad.
Föreligger skäl till häktning enligt 9 §, skall
häktningen bestå. Vid
tillämpning av 11 § fjärde stycket inräknas även
tid under vilken
gäldenären hållits häktad med stöd av 2 kap.
12 §.
13 § Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas
2 § första stycket,
6--8 §§ samt 9 § första, tredje och fjärde
styckena även på en
styrelseledamot, en verkställande direktör, en bolagsman
och en
likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett
år före den dag
då konkursansökningen kom in till tingsrätten.
14 § Om gäldenären är i behov av det, är han
berättigad till skälig
ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom
landet, när han
till följd av bestämmelserna i 2--5 §§ inställer
sig hos rätten eller
någon annanstans. Vad som har sagts nu gäller även
för en sådan person
som avses i 13 §.
Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon
annan än den
som avses i 13 §, är han berättigad till skälig
ersättning av boet för
inställelse enligt 5 § tredje eller fjärde stycket.
Beslut om ersättning meddelas av rätten.
7 kap. Förvaltning och tillsyn
Förvaltare
1 § En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet
som
uppdraget kräver samt även i övrigt vara lämplig
för uppdraget.
Den som är anställd vid en domstol får inte vara förvaltare.
Den som står i ett sådant förhållande till gäldenären,
en borgenär eller
någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet
för hans opartiskhet i
konkursen får inte vara förvaltare. Detsamma gäller
om det i övrigt finns
någon omständighet som medför att förtroendet
för hans opartiskhet kan
rubbas.
Förvaltaren skall omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten
om
omständigheter som kan medföra jäv för honom. Lag
(1988:1371).
2 § Förvaltare utses av rätten.
Rätten bestämmer också antalet förvaltare. Flera
än en förvaltare får
utses om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet
är
behövligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad
av flera.
Om en förvaltare är jävig men det med hänsyn till
förhållandena i
konkursen är olämpligt att entlediga honom, får rätten
utse någon annan
att sköta förvaltningen i den del förvaltaren är
jävig.
Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare
utses för
varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka
grunder
delningen skall ske.
Särskilda bestämmelser om att ett allmänt ombud skall
delta i
konkursförvaltningen finns i försäkringsrörelselagen
(1982:713) och i
bankrörelselagen (1987:617). Lag (1989:1084).
3 § Innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut
om att flera
förvaltare skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.
Frågor om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen
mellan
flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten,
förvaltare,
en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren
skall höras. Rätten får, om det behövs, pröva
frågan vid en förhandling.
Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren
och, om frågan
har väckts av någon annan, denne kallas.
4 § Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad,
får de endast
gemensamt avhända boet någon rättighet eller vidta
en åtgärd som kan
medföra en förpliktelse för boet.
Finns det två förvaltare och kan de inte enas beträffande
en åtgärd eller
ett beslut som enligt denna lag ankommer på dem eller är
förvaltarna
flera än två och finns det inte majoritet för en viss
mening, skall den
mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.
Entledigande av förvaltare m. m.
5 § Om en förvaltare begär att få avgå och
visar skäl till det, skall
rätten entlediga honom.
En förvaltare som inte är lämplig eller av någon
annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor
om entledigande tas upp
på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en
borgenär eller
gäldenären.
En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten
har hörts.
Om någon annan än förvaltaren själv har begärt
att förvaltaren skall
entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl
är onödigt, pröva
frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall
tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och, om frågan har väckts av någon
annan, denne kallas. Om
det är av särskilt intresse att borgenärerna hörs,
skall de kallas till
förhandlingen genom kungörelse.
Rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan
på förhandlingen
försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan
det sker skall
tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts
ur tjänstgöring, kan
rätten utse någon annan att under tiden fullgöra hans
åligganden.
6 § Om en förvaltare entledigas, skall rätten genast
utse en ny
förvaltare.
Första stycket gäller inte om det finns flera förvaltare
och någon av dem
entledigas samt rätten, efter att ha hört tillsynsmyndigheten,
finner att
det inte är nödvändigt att utse någon annan i
den entledigades ställe.
7 § Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt,
får den, efter att
ha hört tillsynsmyndigheten, uppdra åt en lämplig person
att vara
rådgivare åt förvaltaren vid förvaltningen av
boet eller att som
förlikningsman biträda rätten med utredning och förlikning
i en
tvistefråga som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning
eller att
fullgöra båda dessa uppgifter.
Den som är anställd vid en domstol får inte vara rådgivare
eller
förlikningsman.
När uppdraget är slutfört skall det genast anmälas
till rätten. Samtidigt
skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget
har medfört.
Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har
gjorts eller när det
annars finns skäl till återkallelse.
Förvaltarens allmänna åligganden m. m.
8 § Det åligger förvaltaren att ta till vara borgenärernas
gemensamma
rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som
främjar en förmånlig och
snabb avveckling av boet.
Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen
av boet
beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja
sysselsättningen, om det
kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.
9 § Förvaltaren är skyldig att på begäran
lämna upplysningar om
boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer,
granskningsmän, gäldenären eller tillsynsmyndigheten.
Förvaltaren är dock inte skyldig att lämna borgenärer,
granskningsmän eller gäldenärer upplysningar om en anmälan
enligt 16 § innan han avger slutredovisning. Lag (2002:1125).
10 § I viktigare frågor skall förvaltaren höra
tillsynsmyndigheten och
särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger
hinder mot det.
Förvaltaren skall i sådana frågor höra även
gäldenären, om det lämpligen
kan ske.
11 § Om förvaltaren finner det nödvändigt, får
han anlita ett sakkunnigt
biträde för viss förvaltningsåtgärd.
12 § Förvaltaren skall snarast ta hand om gäldenärens
bo med det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Om
gäldenären är eller under det senaste året före
konkursansökningen
har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i det omhändertagna
räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt ange dagen
för
omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat
räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna
ut materialet till
förvaltaren i gäldenärens konkurs. Lag (1995:793).
13 § Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna
skall
boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden.
Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs
namn och postadress.
Om det finns anledning, skall bouppteckningen också innehålla
uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att
den finns
utomlands. Har gäldenären uppgivit att sådan egendom
saknas skall
bouppteckningen innehålla uppgift om detta.
I den utsträckning det behövs skall bouppteckningen också
innehålla
en förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra
handlingar
som rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och
tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka
före
edgångssammanträdet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut
getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas,
om förvaltaren
anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han
snarast anmäla
det till rätten och tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning
ännu
inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart
som möjligt och
senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka
en
förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs
postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett
bankaktiebolags, en
sparbanks eller en medlemsbanks konkurs skall till
bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift
om
insättningsborgenärerna
och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller
i
ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd
att ta emot
insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags
konkurs skall på
motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna
och deras
fordringar. Lag (1996:129).
14 § Förvaltaren får, om det behövs, begära
handräckning av
kronofogdemyndigheten för att kunna omhänderta eller annars
få
tillgång till gäldenärens bo med det räkenskapsmaterial
och de andra
handlingar som rör boet. Detsamma gäller sådant räkenskapsmaterial
som avses i 12 § andra stycket. Kronofogdemyndigheten får
då
genomsöka hus, rum eller förvaringsställen och, om tillträde
behövs
till något utrymme som är tillslutet, låta öppna
lås eller ta sig in
på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även
i övrigt använda tvång
i den mån det behövs för det avsedda ändamålet
och det kan anses
befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot
person får dock
brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och
i den mån
det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses
försvarligt.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut
eller
åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna
i
utsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet.
Lag (1995:793).
14 a § Att förvaltaren hos kronofogdemyndigheten kan begära
utmätning av lön och därmed jämställda förmåner
framgår av 3 kap. 4 §.
Lag (1995:308).
15 § Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig
berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd,
såvitt de har
kunnat utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet
kan
antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla
1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,
2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant
förhållande som
kan föranleda återvinning till konkursboet,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att
någon
enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära
olovlig
vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa
lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge
skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet
enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild
balansräkning
kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,
5. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär
som är
eller under det senaste året före konkursansökningen
har varit
bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten
har fullgjorts.
Berättelsen skall snarast och senast sex månader från
konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och
varje borgenär som begär det. När det finns särskilda
omständigheter får rätten medge anstånd med avlämnandet
av
berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig,
skall den
av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas
berättelsen. Lag (2002:1125).
16 § Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas
för något brott
som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta
allmän
åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma
gäller om
gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under
konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan
misstänkas för något
annat brott av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.
Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är
en juridisk person,
någon sådan företrädare som avses i 4 §
lagen (1986:436) om näringsförbud
har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud
kan komma i fråga,
skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om
detta och ange
grunden för misstanken.
16 a § Förvaltaren skall till den myndighet som enligt 26
kap.
miljöbalken har att utöva tillsyn anmäla om han har
anledning
att anta att konkursgäldenären har lämnat kvar kemiska
produkter, biotekniska organismer eller farligt avfall som
behöver omhändertas. Detsamma gäller vid misstanke om
mark-
eller vattenföroreningar. Lag (1998:810).
17 § Förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en
redogörelse för
de åtgärder som han har vidtagit för att efterforska
sådan brottslig
gärning som avses i 16 § första stycket och sådant
förfarande som avses i
andra stycket samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.
Förvaltarens medelsförvaltning m.m.
18 § Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo
skall
snarast göras räntebärande genom insättning på
boets räkning i bank.
Detta behöver dock inte ske i den mån medlen behövs
till betalning av
löpande utgifter.
Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets
medel
insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11
kap.
Förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken
bank medlen
står inne.
19 § Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga
om
bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande
bokföra in- och
utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver att
bokföringen sker på något annat sätt.
Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst
tio
år från utgången av det kalenderår då
konkursen avslutades. I
övrigt tilllämpas 7 kap. bokföringslagen (1999:1078).
Första stycket medför inte någon inskränkning i
den
bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven
för att
möjliggöra kontroll över viss verksamhet.
Beträffande skyldighet att sörja för underlag för
deklarations-
och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda
bestämmelser. Lag (1999:1095).
20 § Om konkursen inte är avslutad då sex månader
har förflutit efter
edgångssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad
därefter till
tillsynsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla
de åtgärder som
har vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant.
Berättelsen
skall innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den
gångna
perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning
av boets
affärshändelser. Har pengar under någon del av denna
period stått inne i
bank, skall till berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift
på de
insättningar och uttag som har förekommit.
Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från
utgången av
varje sexmånadersperiod avge en sådan berättelse som
sägs i första
stycket för den senaste perioden. Denna skall även innehålla
fullständiga
upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.
Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten.
21 § Också sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren,
så länge
boets medel är insatta i bank, inom en månad från
utgången av varje
kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter
som sägs i 20
§ första stycket andra och tredje meningarna. När några
medel inte längre
finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla det till myndigheten.
Förvaltaren skall samtidigt redovisa i vad mån utbetalning
av
utdelningsmedel skett med stöd av 11 kap. 13 a §. Lag (1990:1072).
22 § Om det vid konkursens avslutande finns några hinder
mot att det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar rörande boet som
förvaltaren har tagit hand om återställs till gäldenären,
skall de
överlämnas till tillsynsmyndigheten, om inte förvaltaren
anser att
han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med
vad som
i varje särskilt fall gäller om arkivering. Lag (1995:793).
Redovisning av medel till tredje man
23 § Särskilda bestämmelser finns om en kommittents rätt
att, när
gäldenären såsom kommissionär för kommittentens
räkning i eget namn har
ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt
på grund av
avtalet. Detsamma är fallet i fråga om en kommittents rätt
till
redovisning för sådana belopp som flutit in till kommissionärens
konkursbo för sålt gods.
Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet
har sålt någon
annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om
betalningen helt
eller delvis flutit in till konkursboet efter konkursbeslutet, av
förvaltaren få redovisning för vad som har flutit in.
I den mån
betalningen inte har erlagts av köparen har han dessutom rätt
att själv
göra fordringsrätten gällande gentemot köparen,
om inte köparens rätt
därigenom skulle åsidosättas.
Vad som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren
skall
också gälla om det i något annat fall till konkursboet
flyter in medel
för vilka gäldenären skulle haft skyldighet att redovisa
till annan.
24 § Om gäldenären vid konkursbeslutet innehade redovisningsmedel
som
skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren
ta hand om medlen
och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har upplupit
från
dagen för konkursbeslutet. När det gäller att fastställa
vad som sålunda
skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt
i konkursen
samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av förfarandet,
tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till
säkerhet för sin
fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall
dock vila på
redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte
lämnar tillgång
till betalning av kostnaden.
25 § Kronofogdemyndigheterna är tillsynsmyndigheter. Lag (1996:1440).
26 § I fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten
gäller
utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen
(1986:223) att den som i
allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran
som görs
gällande i konkursen inte får fullgöra någon
tillsynsuppgift i konkursen.
27 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen
bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med
denna lag och andra
författningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen
av
konkursen inte fördröjs i onödan. Myndigheten får,
när den finner det
lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar
samt begära
redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter
motiverar det,
får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning
av boets
räkenskaper och förvaltningen i övrigt.
28 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillgång till det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna
upplysningar om
boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän
eller gäldenären. Lag (1995:793).
29 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får inte
överklagas i
andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §.
30 § Om en borgenär begär det, skall rätten förordna
en
granskningsman att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka
förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman
skall utses
den som borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen skall ha tillgång till det räkenskapsmaterial
och
de andra handlingar som rör boet.
Om borgenären begär det, skall även en ersättare
för
granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller
även
för ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör
framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
Lag (1995:793).
8 kap. Försäljning av egendom
Inledande bestämmelser
1 § Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen
kan ske, om inte
något annat följer av bestämmelserna i 2--5 §§,
6 § andra stycket, 8 §
andra stycket, 14 § samt 12 kap. 1 § tredje stycket.
2 § Har gäldenären drivit en rörelse, får
förvaltaren, om det lagligen
kan ske, fortsätta rörelsen för konkursboets räkning
i den mån det är
ändamålsenligt. Detsamma gäller om förvaltaren
sedan rörelsen har lagts
ned vill återuppta denna. Rörelsen får dock fortsättas
längre tid än ett
år från edgångssammanträdet endast om det finns
särskilda skäl för det.
3 § Har gäldenären överklagat konkursbeslutet, får
inte mot hans
vilja någon egendom i boet säljas förrän hovrätten
har prövat
överklagandet.
Första stycket utgör inte hinder mot
1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna
i 3 kap. 7 och
8 §§ samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är
utsatt för förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde
eller kräver
alltför kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån
medel annars
skulle saknas till betalning av utgifter för boet. Lag (1995:793).
4 § Om gäldenären ger in ett ackordsförslag, får
egendomen i boet inte
säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har
sagts utgör inte
hinder mot en försäljning om
1. den är förenlig med ackordsförslaget,
2. den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,
3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 § eller
4. det finns andra särskilda skäl.
5 § Om en inteckningshavare eller någon annan borgenär
som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den
egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt
till betalning ur
egendomen har lämnats obestridd eller fastställts genom ett
lagakraftvunnet avgörande, får försäljning av
egendomen inte uppskjutas.
Detta gäller dock inte i fråga om egendom som behövs
för en rörelse under
tid då denna fortsätts med stöd av 2 § och inte
heller om förvaltaren
anser att anstånd är nödvändigt för att förhindra
att konkursboet
tillfogas avsevärd förlust eller att genomförandet av
ett ackord
väsentligt försvåras samt anstånd inte är
oskäligt mot borgenären.
6 § Om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära
att den
säljs exekutivt. Egendomen får också säljas på
annat sätt, om
förvaltaren anser att det är fördelaktigare för
boet. Om egendom
säljs till konkursgäldenären eller någon denne
sådan närstående
person som anges i 4 kap. 3 § skall försäljningen ha
föregåtts av ett
offentligt anbudsförfarande, om särskilda skäl inte
gör det
obehövligt.
Har en exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör
till boet
utan att någon försäljning har kommit till stånd,
behöver förvaltaren
inte vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning.
Har någon
exekutiv auktion inte ägt rum men finns det anledning att anta
att en
sådan auktion inte kommer att leda till försäljning,
behöver
förvaltaren inte vidta någon åtgärd för
att sälja egendomen, om
samtycke till det har lämnats av de borgenärer som i konkursen
kan
göra gällande fordringar som skall utgå med särskild
förmånsrätt ur
egendomen.
Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom,
skall
förvaltaren före bevakningssammanträdet avlämna
den behållning som
under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inte avlämnas
före bevakningssammanträdet skall, om egendom säljs,
avlämnas före
tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.
Vid försäljning under hand skall behållningen avlämnas
före
tillträdesdagen.
Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet
anmäla
arvode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras
gällande
i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen.
När
förvaltaren gör en anmälan på en borgenärs
vägnar, skall han
skriftligen underrätta denne om det. Lag (1995:793).
7 § Försäljning av lös egendom som inte sker genom
fortsättande av gäldenärens rörelse skall ske på
auktion eller
på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest
fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären
eller någon denne sådan närstående person som
anges i 4 kap. 3 §
skall försäljningen ha föregåtts av ett offentligt
anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det
obehövligt.
Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon
annan
särskild förmånsrätt får inte utan hans
samtycke säljas på
annat sätt än på auktion, om hans rätt är
beroende av
försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får
egendomen
säljas på annat sätt än på auktion, om det
är sannolikt att
högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten
medger
det.
Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren
säljer
finansiella instrument, noterade vid en svensk eller utländsk
börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad, eller valuta till gällande börs- eller marknadspris
eller när det är fråga om försäljning av
lös egendom genom
fortsättande av gäldenärens rörelse.
Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd
finns i 14 kap. 26 och 27 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713). Lag (1999:1310).
8 § När ett fartyg som inte är infört i fartygsregistrets
skeppsdel eller i motsvarande utländska register, ett luftfartyg
som inte är registrerat,
gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas, får
förvaltaren, om
egendomen finns inom landet, begära att den säljs exekutivt.
Uppkommer fråga om att sälja ett registrerat skepp, ett
registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg
och finns
egendomen inom landet, tillämpas 6 § första och andra
styckena.
Skall gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar
hans
luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg säljas, skall förvaltaren
före försäljningen skaffa en särskild inteckningshandling
på det belopp
som tillkommer gäldenären, om det inte finns laga hinder
mot det. Skall
en inteckningshandling som innehas av gäldenären och för
vilken han är
personligen ansvarig säljas, är förvaltaren skyldig
att, om inte
gäldenären medger att handlingen får säljas med
bibehållen ansvarighet,
förse handlingen med en påskrift som befriar gäldenären
från ansvarighet.
Något medgivande av gäldenären krävs dock inte,
om denne har avvikit
eller på något annat sätt håller sig undan.
Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad. Vad
som
sägs om fartygsregistrets skeppsdel skall då i stället
gälla
fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel. Lag (2001:383).
9 § Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket tillämpas
även när lös egendom
som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under
konkursen. I ett
sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån
det behövs, i ärendet
föra talan för de borgenärer som har förmånsrätt
enligt 10 §
förmånsrättslagen (1970:979) och skriftligen underrätta
sådan borgenär om
ett yrkande som han framställer på dennes vägnar.
10 § En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt
får
själv ombesörja att egendomen säljs på auktion.
En sådan
försäljning får dock inte utan förvaltarens samtycke
äga rum
tidigare än fyra veckor efter edgångssammanträdet.
Borgenären
skall minst en vecka innan han vidtar åtgärd för egendomens
försäljning ge förvaltaren tillfälle att lösa
in egendomen. Om
det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, skall
egendomen säljas exekutivt.
Finansiella instrument som är noterade vid en svensk eller
utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan
reglerad marknad samt valuta får säljas omedelbart till
gällande börs- eller marknadspris av den som har egendomen
som
säkerhet.
Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta
förvaltaren om tid och plats för en auktion som inte hålls
i
exekutiv ordning.
Har egendomen sålts på annat sätt än exekutivt,
skall
borgenären för förvaltaren redovisa vad som har flutit
in.
Vill inte borgenären själv sälja egendomen, får
förvaltaren
ombesörja försäljningen. En inteckning i luftfartyg
eller i
reservdelar till luftfartyg som har lämnats som pant av den
intecknade egendomens ägare får dock inte säljas av
förvaltaren. Han får bara låta sälja den rätt
till andel i
inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet
kan
tillkomma gäldenären. Lag (1999:1310).
Kungörande av auktion i vissa fall
11 § Om konkursboets egendom skall säljas på auktion
genom förvaltarens
försorg, skall han låta kungöra auktionen på
det sätt och inom den tid
som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på
sådan egendom som
det är fråga om. Kungörelsen behöver dock inte
i något fall införas i
Post- och Inrikes Tidningar.
Första stycket tillämpas också beträffande en auktion
som enligt 10 §
ombesörjs av en borgenär.
12 § Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt
auktion i mindre
utsträckning än som följer av 11 § första
stycket, om han anser att det
är tillräckligt. Detta gäller dock inte i fråga
om kungörande av
1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg
eller intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte gäldenären
samtycker till det,
2. auktion på någon annan lös egendom i vilken en borgenär
har panträtt
eller någon annan särskild förmånsrätt,
om inte borgenären samtycker till
det.
Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första
stycket 1 krävs inte, om
gäldenären har avvikit eller på något annat sätt
håller sig undan.
13 § Förvaltaren bör i god tid före en av honom
utsatt auktion på lös
egendom särskilt underrätta varje känd borgenär
som har panträtt eller
någon annan särskild förmånsrätt i egendomen
om auktionen.
14 § Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan
ske vidta åtgärder för
att driva in utestående fordringar. Kan en fordran inte drivas
in inom
rimlig tid, får den säljas som annan lös egendom.
9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet
1 § Rätten får efter framställning från förvaltaren
besluta att
bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen. Bevakning
bör äga rum, om
fordringar utan förmånsrätt kan antas erhålla
utdelning i konkursen.
Utöver vad som följer av första stycket bör under
tiden den 1
januari--den 30 juni 1988 bevakningsförfarande äga rum om
det med hänsyn
till handläggningen av ärenden enligt lagen (1970:741) om
statlig
lönegaranti vid konkurs finns skäl för det. Lag (1987:1135).
2 § Beslutar rätten att bevakningsförfarande skall äga
rum, skall rätten
bestämma inom vilken tid bevakning skall ske. Tiden för bevakning
skall
utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för
beslutet att
anordna bevakningsförfarandet.
3 § Rätten skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§.
4 § En borgenär skall inom den tid som har bestämts för
bevakning av
fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och
den förmånsrätt
han vill göra gällande. Undantag från denna skyldighet
följer dock av 4
kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra stycket samt 5
§ i detta kapitel.
Att en fordran som omfattas av lönegarantilagen (1992:497) i vissa
fall
bevakas genom förvaltaren följer av den lagen. Lag (1992:498).
5 § En borgenär som till säkerhet för sin fordran
har panträtt i
fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för
att få rätt
till betalning ur den pantsatta egendomen.
En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank
eller en medlemsbank på grund av en insättning på
räkning behöver
inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift
om
fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket.
Detsamma
gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd
att ta emot
insättningar på konto. En försäkringstagare behöver
inte bevaka sin
fordran i ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om
fordringen
lämnats enligt det angivna lagrummet. Lag (1995:1584).
6 § I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om det
är
möjligt. Grunden för fordringen skall framgå tydligt.
Om förmånsrätt
yrkas, skall borgenären också tydligt ange grunden för
den. Inlagan skall
vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens
ombud.
Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt
kopia
bifoga de handlingar som han vill åberopa till stöd för
sitt anspråk.
Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogats denna skall ges
in i
två exemplar.
7 § Genast efter bevakningstidens utgång skall rätten
överlämna det ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.
Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över
de fordringar
som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om
förmånsrätt
har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats
i
förmånsrättsordningen som fordringen får enligt
borgenärens yrkande.
Kopior av förteckningen skall skickas till rätten och
tillsynsmyndigheten.
8 § När rätten beslutar att bevakning skall äga
rum, skall rätten
samtidigt, efter samråd med förvaltaren, bestämma
1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningarna,
2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna
skall
hållas tillgängliga för granskning,
3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall
hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första
stycket
fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.
Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör
minst två och högst
fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om
det behövs med hänsyn
till förhållandena i konkursen, får en längre
anmärkningstid fastställas.
Förlikningssammanträdet får inte hållas tidigare
än två eller senare än
fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.
Underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna
paragraf skall
tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären
samt de
borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen.
9 § Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och,
om han finner
anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings-
eller
förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten
inom den tid som har
bestämts enligt 8 § första stycket 1. I anmärkningsskriften
skall grunden
för anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt
undertecknad av förvaltaren eller dennes ombud.
Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och
gäldenären
får framställa anmärkning mot en bevakning. En sådan
anmärkning skall
framställas inom den tid och på det sätt som anges
i första stycket.
Anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas till stöd
för
anmärkningen skall ges in i två exemplar.
10 § Om en anmärkning görs av någon av dem som
har rätt till det, gäller
den också för de andra, även om de inte har tagit del
i anmärkningen.
11 § Den som har rätt att framställa anmärkning
mot en bevakning får
efter anmärkningstidens utgång till stöd för en
gjord anmärkning åberopa
även en annan omständighet än sådan som har angetts
i
anmärkningsskriften. Efter förlikningssammanträdet får
dock en ny
omständighet som innebär att grunden för anmärkningen
ändras åberopas
endast om omständigheten varken var eller borde ha varit känd
för den
anmärkningsberättigade eller om det i övrigt finns särskilda
skäl för att
ändå tillåta att omständigheten åberopas.
Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än
vid
förlikningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller
i fråga om
formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning
i 9 § första
stycket.
12 § En borgenär får den betalnings- och förmånsrätt
som han har yrkat i
sin bevakning, om det inte på rätt sätt och i rätt
tid har framställts
någon anmärkning mot den. Att anmärkning inte har framställts
hindrar
dock inte att talan om återvinning väcks vid domstol.
Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning,
får det inte gå
ut över dem som enligt lag har företräde till betalning
ur viss egendom.
Ett yrkande om förmånsrätt som inte avser någon
i lag föreskriven
förmånsrätt är utan verkan, även om någon
anmärkning inte har framställts
mot yrkandet.
Tvist angående en bevakad fordran
13 § Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda
anmärkningar och
som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanträde
inför rätten. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna
och gäldenären föra
talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer
mot vars
bevakningar anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna
kallas.
Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Att han uteblir
hindrar dock
inte att sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har
rätt att delta
vid sammanträdet.
Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna
och söka åstadkomma
förlikning. De närvarande som har rätt att föra
talan får med bindande
verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning
förfaller eller
inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå
förlikning med en borgenär
mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både
en borgenär och en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären
ansvarar för
borgenärens fordran närvarande och kan de inte enas, gäller
borgenärens
mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet
för fordringen.
14 § Beslut enligt 13 § tredje stycket får överklagas
av den som
enligt 13 § första stycket är taleberättigad, om
han anser att beslutet
inte har tillkommit på lagligt sätt. Beslutet överklagas
till
hovrätten inom tre veckor från dagen för beslutet.
Om inte hovrätten
förordnar annat, skall beslutet gälla omedelbart. Lag (1995:793).
15 § Tvistefrågor som inte har blivit förlikta skall
prövas av rätten vid
en förhandling. Rätten skall vid förlikningssammanträdet
förbereda de
återstående tvistefrågorna så att de kan behandlas
slutligt vid
förhandlingen.
Förhandlingen skall om möjligt hållas i omedelbar anslutning
till
förlikningssammanträdet. Om det inte sker, skall rätten
sätta ut
förhandlingen till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet
eller, om
det finns särskilda skäl för det, senare dag. Till en
sådan förhandling
skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna
riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.
16 § Tvistefrågor angående fordringar som har bevakats
skall prövas
snarast och om möjligt avgöras på en gång. Kräver
vissa fordringar längre
tid för att utredas och prövas, skall rätten besluta
särskilt över de
tvistefrågor som kan avgöras tidigare. Beror någon
borgenärs anspråk på
prövningen i en särskild rättegång, får
det inte fördröja avgörandet. I
sådant fall skall rätten fastställa hans rätt
i konkursen för det belopp
som kan bli bestämt genom dom i den rättegången.
Har ett ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning
av en tvistefråga
skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är
ändamålsenligt.
17 § Förlikning angående en anmärkning som har
framställts mot en fordran
får inte ingås på något annat sätt än
som sägs i 13 §, om inte alla vars
rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.
18 § Om ett beslut varigenom en anmärkning mot en fordran
har ogillats
ändras av högre rätt, gäller det även för
dem som inte har sökt ändring i
beslutet.
19 § Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran
avgörs
endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.
20 § Om bevakningsförfarande har ägt rum, får en
borgenär som efter
bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka
förmånsrätt
skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs
i 6 §.
Som ersättning för de kostnader för kungörelse,
kallelser och
underrättelser som föranleds av efterbevakningen skall borgenären
till
staten i förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent
av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
21 § När en fordran har efterbevakats, skall rätten så
snart som avgiften
enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det
ena exemplaret av
bevakningshandlingarna till förvaltaren och, efter samråd
med denne,
bestämma
1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningen,
2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna
skall
hållas tillgängliga för granskning,
3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall
hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör
minst två och högst fem
veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 §
andra stycket
betalades. Förlikningssammanträdet inför rätten
skall hållas inom fyra
veckor från anmärkningstidens utgång.
Underrättelser om att en fordran har efterbevakats och vad rätten
har
bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren,
tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som
har bevakat
fordringar i konkursen.
22 § Utöver bestämmelserna i 20 och 21 §§ gäller
beträffande
efterbevakning i tillämpliga delar vad som föreskrivs om
bevakning.
Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas
gemensamt.
10 kap. Avskrivning av konkurs
1 § Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner
att konkursboets
tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade
konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig,
skall rätten
besluta om avskrivning av konkursen.
2 § Konkursen får inte avskrivas enligt 1 § förrän
bouppteckningen har
beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger
honom enligt 7
kap. 15 §.
Om det finns något hinder mot att bouppteckningsed avläggs
av gäldenären
eller någon annan inom skälig tid och om det saknas anledning
att anta
att det genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns
till
betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit
sig, får konkursen avskrivas trots att edgången inte har
fullgjorts.
3 § Om någon fordran inte görs gällande och inte
heller kan antas komma
att göras gällande, skall rätten efter anmälan
av förvaltaren genast
besluta om avskrivning av konkursen. Om rätten har beslutat att
bevakningsförfarande skall äga rum, får konkursen avskrivas
först efter
bevakningstidens utgång.
4 § Om det återstår tillgångar i boet när
förvaltaren har betalt
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig,
skall han
1. om det i fall som avses i 1 § står klart hur kvarvarande
tillgångar
skall fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, tillställa
berättigad borgenär vad som tillkommer denne,
2. i övriga fall återställa egendomen till gäldenären.
5 § Om ny tillgång blir känd efter det att konkursen
har avskrivits
enligt 1 §, skall 11 kap. 19--21 §§ gälla i tillämpliga
delar.
Inledande bestämmelser
1 § Om konkursen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån
medlen inte
går åt till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder
som boet
har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning
som föreskrivs
i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den
rätt till
betalning som tillkommer borgenärerna.
2 § Utdelning skall ske så snart som all tillgänglig
egendom har
förvandlats till pengar. Om egendom i sådana fall som avses
i 8 kap. 6 §
andra stycket eller 8 § andra stycket inte har blivit såld,
utgör det
inte hinder för utdelning. Har bevakningsförfarande ägt
rum, får
utdelning inte ske förrän den enligt 9 kap. 8 § bestämda
anmärkningstiden
har gått ut och, om anmärkning har framställts, förlikningssammanträde
har hållits.
3 § När ett ackordsförslag är under prövning,
får förvaltaren vänta med
utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det motiveras
av
förslaget.
4 § När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta
ett förslag till
utdelning. Förvaltaren skall då beakta alla de fordringar
och
förmånsrätter som dittills har bevakats eller efterbevakats
i konkursen
eller, när bevakning inte har behövts, de fordringar och
förmånsrätter
som dittills har gjorts gällande eller annars är kända
för förvaltaren.
Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange
1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen
skall
beräknas,
2. den förmånsrätt som följer med fordringen och
3. den utdelning som belöper på fordringen.
I förslaget skall också anges om det föreligger någon
sådan omständighet
som enligt 10 § andra eller tredje stycket medför inskränkning
i
borgenärens rätt att lyfta den utdelning som belöper
på fordringen eller
om det har betalts ut medel i förskott.
Till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen
av den
egendom för vilken medel avsedda till utdelning har flutit in.
Av
redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning
eller på annat
sätt har flutit in för egendomen samt, om inte hela detta
belopp enligt
förslaget delas ut, för vilka andra ändamål återstoden
har tagits i
anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom
vari särskild
förmånsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas
särskilt för den
egendomen.
5 § När ett utdelningsförslag har upprättats, skall
förvaltaren genast
skicka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse
till rätten och
tillsynsmyndigheten.
6 § Rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag
har upprättats, så
snart det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5
§ skall avge
över förvaltarens slutredovisning har kommit in till rätten.
Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall
hållas
tillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för
den som vill ta del
av handlingarna. En uppgift om detta skall tas in i kungörelsen.
Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslaget
skall göra det
hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger
i kungörelsen.
Denna dag skall bestämmas så att tre veckor förflyter
från den tidpunkt
då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes
Tidningar.
7 § När tiden för invändning har gått ut,
skall rätten fastställa
utdelningen i konkursen i enlighet med utdelningsförslaget, om
det inte
genom invändning eller på något annat sätt framgår
att fel eller brist
som inverkar på någons rätt föreligger.
Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats
eller efterbevakats
senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän
bevakningsskyldighet
har förelegat, är en invändning att fordringen eller
förmånsrätten borde
ha tagits upp i utdelningsförslaget utan verkan.
Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt
förslaget,
skall rätten antingen göra behövliga ändringar
i det och fastställa det
sålunda ändrade förslaget eller återförvisa
ärendet till förvaltaren. Att
ett nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras
endast om det
finns skäl till det. Om kungörelse inte utfärdas, skall
de borgenärer som
berörs av ändringarna i utdelningsförslaget underrättas
om det. I sådant
fall skall invändning mot förslaget framställas inom
tre veckor från
dagen efter den då underrättelserna sändes ut. Slutdagen
skall anges i
underrättelserna.
8 § Om rätten anser att det finns anledning att inte fastställa
utdelning
enligt förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren
och
den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till
nackdel tillfälle
att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Den som
har
framställt invändning mot utdelningsförslaget skall
få tillfälle att ta
del av ett yttrande, om det inte är obehövligt.
Rätten får hålla förhandling för att pröva
en fråga om att fastställa
utdelningsförslaget. Förhandling skall hållas, om det
begärs av den som
har framställt invändning mot förslaget, den för
vilken en ifrågasatt
ändring skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning,
förvaltaren. Till förhandlingen skall nu nämnda personer
alltid kallas.
Utbetalning av utdelningsmedel
9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslut
att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit laga kraft, skall förvaltaren
snarast
till borgenärerna skicka de medel som tillkommer dem, om inte
hinder mot
utbetalning enligt 10 § andra eller tredje stycket föreligger.
Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes
senast kända
adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare
åtgärd för att
verkställa betalningen. När medlen har skickats till borgenärerna,
skall
förvaltaren anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.
10 § Innan besluten att fastställa utdelning och att bestämma
arvode
till förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts
en
borgenär betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet.
Har tiden
för överklagande av besluten löpt ut, får dock,
utan att säkerhet
ställs, utbetalning ske till borgenär som inte till sin nackdel
berörs av ett överklagande av något av besluten.
Är en fordran beroende av något sådant villkor som
avses i 5 kap. 10 §,
får utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän
villkoret
uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran
innan den
har fastställts av domstol. När fordringen har fastställts
men innan
fastställelsebeslutet har vunnit laga kraft, får medlen
betalas ut
endast om borgenären ställer säkerhet.
Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för
en fordran
som har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken
anmärkningar får framställas mot efterbevakningen.
Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till
konkursboet betala tillbaka vad han har fått, skall han betala
ränta
på beloppet. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:635) från
den dag då medlen betalades ut till och med den dag då
skyldigheten
att återbära medlen inträder och enligt 6 § räntelagen
för tiden
därefter. Lag (1995:793).
11 § Säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller
borgen. Borgen skall
ställas såsom för egen skuld och, om den ingås
av två eller flera
personer gemensamt, vara solidarisk.
Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut
skall ställa
säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse
av institutet att infria
den förpliktelse som säkerheten skall avse.
Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver
inte ställa
säkerhet.
12 § En borgenär förlorar sin rätt till utdelning,
om han inte gör
anspråk på medlen inom två år räknat från
1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller
2. den senare dag då borgenären blev berättigad att
lyfta medlen utan att
ställa säkerhet.
De medel som borgenär har förlorat sin rätt till skall
fördelas mellan de
borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas
till
gäldenären.
13 § När medel som har tillagts en borgenär i ett förslag
till utdelning
betalas ut, har borgenären rätt också till den ränta
som har upplupit på
medlen från den dag då utdelningsförslaget upprättades.
13 a § Om det sammanlagda belopp som tillkommer en borgenär
understiger
100 kronor skall, såvida särskilda skäl inte föranleder
annat, beloppet
inte betalas ut till honom, utan fördelas på övriga
utdelningsberättigade
som inte tillgodosetts fullt ut. Lag (1990:1072).
14 § Innan utdelning äger rum, får förvaltaren
självmant eller på begäran
av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet
med vad
som föreskrivs i 15 §.
Även om en borgenär har fått betalt i förskott
för sin fordran, skall den
tas upp i utdelningsförslaget.
15 § Förskottsbetalning skall utgå för en fordran
med förmånsrätt, om det
lämpligen kan ske.
Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsrätt,
om det är
uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio
procent av sådana
fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.
Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den
mån det kan antas
att utdelning kommer att belöpa på denna. Är fordringen
beroende av
villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När
bevakningsskyldighet föreligger, får förskottsbetalning
ske endast till
en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen.
16 § Har en borgenär begärt förskottsbetalning,
kan förvaltaren kräva att
borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas,
om det visar sig
att borgenären saknar rätt att behålla vad som betalas
till honom. I
fråga om sådan säkerhet gäller 11 §.
Vad som föreskrivs i 10 § fjärde stycket om skyldighet
att betala ränta
skall tillämpas även vid återbetalning av medel som
har betalts ut i
förskott.
17 § Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med
begärt belopp, får
borgenären hänskjuta frågan till rättens prövning.
När en konkurs anses avslutad m. m.
18 § En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt
utdelning
enligt 7 §. Detta gäller även om en tvist angående
en fordran som har
gjorts gällande i konkursen eller en fråga om underhåll
åt gäldenären
ännu inte är slutligt avgjord eller någon ytterligare
tillgång till följd
av rättegång eller på något annat sätt
senare kan komma att tillföras
konkursboet.
Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag
som har getts in
tidigare prövas enligt 12 kap.
19 § Blir medel tillgängliga för utdelning efter det
att
utdelningsförslag enligt 4 § har upprättats, skall förvaltaren
dela ut
dem till borgenärerna.
20 § Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall
ett förslag till
efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna
i detta
kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och
förskottsbetalning.
I förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även
för en
fordran som har blivit känd efter det att utdelningförslag
enligt 4 §
upprättades. En fordran får beaktas utan bevakning trots
att
bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen.
Har så inte
varit fallet, får rätten emellertid besluta om bevakningsförfarande
inför
efterutdelningen.
Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som
inte har tagits
upp i utdelningsförslag enligt 4 § först så långt
medlen räcker tilldelas
så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats
i
utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med
övriga borgenärer
ta del i vad som kan återstå.
21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas
utan att
förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten
medger
det, får han dela ut medlen till berättigade borgenärer
utan att
föreskrifterna i det föregående i detta kapitel iakttas.
För
utbetalningen gäller dock 9 § andra stycket och 13 a §.
En borgenär
förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk
på medlen inom
två år räknat från det att förvaltaren
har anmält till rätten att han har
skickat medlen till borgenären.
Första stycket tillämpas också för det fall att
det finns skäl att
upprätta ett utdelningsförslag men medlen inte förslår
till betalning av
de därmed förenade kostnaderna. Lag (1990:1072).
Viss anmälningsskyldighet m.m.
22 § /Upphör att gälla U:2004-01-01/
Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ett
företagshypoteksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla
detta till
inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan beslutet
att
fastställa utdelningen eller efterutdelningen har vunnit laga
kraft
eller, i fall som avses i 21 §, när utbetalningen har ägt
rum.
Tillsammans med anmälningen skall förvaltaren sända
in
utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar
fördelningen.
När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas
på hypoteksbrevet.
22 § /Träder ikraft I:2004-01-01/
Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ett
företagsinteckningsbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla
detta
till inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan
beslutet att fastställa utdelningen eller efterutdelningen har
vunnit laga kraft eller, i fall som avses i 21 §, när
utbetalningen har ägt rum. Tillsammans med anmälningen skall
förvaltaren sända in utdelningsförslaget eller någon
annan
handling som visar fördelningen.
När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta
antecknas på inteckningsbrevet. Lag (2003:538).
1 § Visar gäldenären att han har kommit överens
om betalningen av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse
med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs,
vars fordringar
är kända för förvaltaren, skall rätten på
ansökan av gäldenären besluta
om nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren
höras.
Om bevakningsförfarande äger rum, får beslut om att
lägga ned konkursen
inte meddelas före bevakningstidens utgång.
Rätten kan förordna att boets egendom inte får säljas
innan ansökningen
har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon
sådan anledning
som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.
2 § Ett beslut att lägga ned konkursen skall kungöras.
Innan egendomen i boet återställs till gäldenären,
skall
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig
tas ut ur
egendomen.
Är någon kostnad eller skuld tvistig, skall förvaltaren
sätta in
behövliga medel till betalning av kostnaden eller skulden i den
bank som
parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir
berättigad till medlen.
3 § Reglerna i 4--28 §§ om ackord är tillämpliga
endast i en konkurs i
vilken det har beslutats att bevakningsförfarande skall äga
rum.
4 § Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa
rätten ett
ackordsförslag. I förslaget skall anges
1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,
2. när betalningen skall ske,
3. om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten
i så fall
består.
5 § Ett ackord får avse att fordringar som tillkommer de
borgenärer som
enligt 11 § har rätt att rösta om förslaget sätts
ned och betalas på
närmare angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade
borgenärer lika
rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte
en lägre
ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer
som har bevakat
fordran och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga
skäl för lägre utdelning. Betalning av föreskriven
minsta utdelning skall
ske inom ett år efter det att ackordet har fastställts,
om inte samtliga
nämnda borgenärer godkänner en längre betalningstid.
Ett ackord får innehålla villkor att borgenärer får
full betalning intill
ett visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn
till
omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser
till nackdel
för en viss borgenär får också äga rum,
om han medger det.
Ett ackord får även avse att gäldenären endast
får anstånd med
betalningen eller annan särskild eftergift. Första och andra
styckena
gäller i tillämplig utsträckning.
6 § Ett ackordsförslag får tas upp endast om det kommer
in till rätten
före den dag då kungörelsen om utdelningsförslaget
i konkursen är införd
i Post- och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligt 15 kap.
2 § sker,
före den dag då underrättelserna sändes ut.
Om ackordsförslaget har kommit in i rätt tid, skall rätten
inhämta
yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas
borgenärerna.
Avstyrker förvaltaren att det sker, får förslaget tas
upp endast om
rätten finner synnerliga skäl till det.
7 § Möter enligt 4--6 §§ hinder mot att ackordsförslaget
tas upp, skall
det avvisas.
Sammanträde för prövning av ackordsförslag
8 § Om ackordsförslaget tas upp, skall borgenärerna genast
kallas till
ett sammanträde inför rätten för att pröva
förslaget. Innan gäldenären
har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, får kallelse utfärdas
endast om det
finns synnerliga skäl för det. Kallelsen till sammanträdet
skall
kungöras.
Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor
efter det att
ackordsförslaget togs upp och inte heller innan tvistefrågor
som har
uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts
vid
förlikningssammanträdet.
9 § Förvaltaren skall snarast till rätten inkomma med
yttrande huruvida
han anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna.
Yttrandet skall
hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdet
för prövning av
ackordsförslaget, om det inte har sänts till dem tidigare.
10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget
bör förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen,
bör han skicka
ett ombud.
Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över
de borgenärer som
har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om
de fordringsbelopp för
vilka rösträtt får utövas. Har det mot någon
av dessa fordringar
framställts anmärkning som inte har prövats eller har,
om efterbevakning
har skett, anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall
det särskilt anges i
förteckningen.
Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, skall
anledningen
till det uppges vid sammanträdet.
11 § /Upphör att gälla U:2004-01-01/
Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt
utövas endast för
bevakade fordringar. En borgenär som kan få täckning
för sin fordran
genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt
deltar
dock inte i omröstningen. En borgenär, som enligt fordringsavtalet
har rätt till betalning först efter övriga borgenärer,
deltar inte
heller i omröstningen, såvida inte de övriga borgenärerna
medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt
eller
förmånsrätt, deltar han i motsvarande mån. Kan
en borgenärs fordran
endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger
värdet
av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt
hans
fordran, deltar han med återstående del av fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått
eller kan få en fordran mot gäldenären, får utan
bevakning delta med
fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har
förmånsrätt
skall få full betalning intill visst belopp, får rösträtt
inte utövas
för de fordringar som därigenom får full betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs
en borgenär som till
säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om
återtaganderätt.
Lag (1996:775).
11 § /Träder i kraft I:2004-01-01/
Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt
utövas endast
för bevakade fordringar. En borgenär som kan få täckning
för
sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad
med
förmånsrätt deltar dock inte i omröstningen. En
borgenär, som
har rätt till betalning först efter övriga borgenärer,
deltar
inte heller i omröstningen, såvida inte de övriga borgenärerna
medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt
eller förmånsrätt, deltar han i motsvarande mån.
Kan en
borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning
eller understiger värdet av den egendom i vilken borgenären
har
särskild förmånsrätt eller förmånsrätt
på grund av
företagsinteckning hans fordran, deltar han med återstående
del
av fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått
eller kan få en fordran mot gäldenären, får utan
bevakning
delta med fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har
förmånsrätt skall få full betalning intill visst
belopp, får
rösträtt inte utövas för de fordringar som därigenom
får full
betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs
en borgenär som
till säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll
om
återtaganderätt. Lag (2003:538).
12 § En anmärkning som har framställts mot en fordran
utgör inte hinder
mot att borgenären deltar med fordringen i omröstningen.
Är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte,
skall
rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka
åstadkomma
förlikning. De närvarande får med bindande verkan för
dem som har
uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller inskränks
eller uppdra
åt förvaltaren att ingå förlikning med borgenären.
Kan förlikning inte
träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs
i 17 § första
stycket för bestämmande av omröstningens utgång.
Har en anmärkning mot
någon yrkad fordran eller förmånsrätt prövats
enligt 9 kap. 16 §, skall
rättens avgörande dock tillämpas vid omröstningen
i ackordsfrågan, om det
inte före omröstningen visas att avgörandet har ändrats
av högre rätt.
Förlikning angående en anmärkning som har framställts
mot en fordran får
inte ingås på något annat sätt än som har
nämnts nu, om inte alla vars
rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.
13 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon
annan som förutom
gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill
rösta för denna i
ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas
efter
borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens
mening, om inte
de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet
för
fordringen.
14 § Gäldenären får inte återta eller ändra
ackordsförslaget utan rättens
medgivande. Ett yrkande om detta skall framställas senast vid
sammanträdet och innan omröstningen sker.
Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen
av
ackordsförslaget skjutas upp till ett fortsatt sammanträde
inom tre
veckor. Om ändringen inte medför att förslaget blir
sämre för
borgenärerna, får prövningen skjutas upp endast om
det finns särskilda
skäl till det.
Om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket,
efter att ha
hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna,
anser att det finns
särskilda skäl för att borgenärernas prövning
av ackordsförslaget skjuts
upp, får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde
inom tre
veckor.
Borgenärsmajoritet vid ackord m. m.
15 § Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen
skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande
har
godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre
femtedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är
ackordsprocenten
lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre fjärdedelar
av de
röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår
till tre
fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda
belopp.
16 § Anser en borgenär eller gäldenären att ett
beslut genom vilket ett
ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har
tillkommit på
lagligt sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten
inom tre veckor från
beslutet. Gäldenären får dock överklaga beslutet
endast om hans rätt kan
vara beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte något
annat
förordnas. Lag (1990:1072).
17 § Har ett ackordsförslag antagits vid sammanträdet
men finns det
enligt 19 § anledning att inte fastställa ackordet, skall
ackordsfrågan
prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller,
om det vid
sammanträdet inte kan avgöras om förslaget har antagits
eller förkastats
av borgenärerna.
Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling,
skall rätten
fastställa ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre
rådrum är nödvändigt på grund av särskilda
omständigheter.
18 § Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget
beroende av om
kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns
det i övrigt skäl
att fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen
först pröva
anmärkningarna eller så många av dem att utgången
av omröstningen blir
densamma vare sig övriga anmärkningar godkänns eller
inte.
19 § Ett ackord får inte fastställas, om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt
och felet kan ha
inverkat på ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 §,
3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären
i hemlighet har
gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågan
eller att
något annat svek har ägt rum vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Även om första stycket inte är tillämpligt får
rätten efter
omständigheterna vägra att fastställa ackordet, om en
borgenär eller en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären
svarar för fordringen
har bestritt fastställelse på grund av att
1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns,
2. ackordet är till skada för borgenärerna eller
3. ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.
Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är
inte förslaget
förkastat av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna
på nytt
pröva ackordsförslaget och ett sammanträde sättas
ut för detta. Ett
sådant sammanträde får hållas tidigast tio dagar
efter beslutet om vägrad
fastställelse. Borgenärerna skall kallas till sammanträdet.
Kallelsen
skall kungöras.
20 § En förhandling enligt 17 § skall äga rum så
snart som möjligt. Till
förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och
de borgenärer som var
närvarande vid sammanträde som avses i 8 § kallas.
21 § /Upphör att gälla U:2004-01-01/
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer,
kända
och okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta
om
ackordsförslaget.
En borgenär, som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning
först efter övriga borgenärer, förlorar sin rätt
till betalning av
gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 11 §
hade rätt att
rösta om ackordsförslaget tillgodoses fullt ut genom ackordet.
Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden
av ackordet i fråga
om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning
som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§. Lag (1996:775).
21 § /Träder i kraft I:2004-01-01/
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer,
kända och okända, som har haft rätt att efter bevakning
rösta
om ackordsförslaget.
En borgenär, som har rätt till betalning först efter
övriga
borgenärer, förlorar sin rätt till betalning av gäldenären,
om
inte alla borgenärer som enligt 11 § hade rätt att rösta
om
ackordsförslaget tillgodoses fullt ut genom ackordet.
Den som har förmånsrätt i viss egendom eller förmånsrätt
på
grund av företagsinteckning är bunden av ackordet i fråga
om
belopp som inte kan tas ut ur egendom som omfattas av
förmånsrätten.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till
kvittning som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.
Lag (2003:538)
22 § En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag
förlorar inte genom
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som
förutom gäldenären
svarar för fordringen.
23 § En anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt
yrkas för den
bevakade fordringen, prövas på det sätt som föreskrivs
i denna lag även
om ackord har kommit till stånd.
24 § Innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har
fastställts
återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna
och andra skulder
som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren
skall dessutom
se till att de borgenärer som har förmånsrätt
för sina bevakade
fordringar av egendomen, så långt den räcker, får
den betalning som
tillkommer dem på grund av förmånsrätten.
Är någon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 § tredje stycket.
25 § När ackord har fastställts, får talan om återvinning
inte väckas av
någon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts
på behörigt
sätt får trots det prövas.
Vad som vinns genom återvinningstalan och inte behövs för
något sådant
ändamål som avses i 24 § skall, sedan kärandens
kostnader har ersatts,
tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande
som med
anledning av kärandens talan får en fordran mot gäldenären
har rätt att
på vad han annars skulle ha fått betala avräkna den
utdelning som
tillkommer honom.
26 § På begäran av en borgenär vars fordran omfattas
av ackordet kan
rätten, om det finns skäl till det, förordna förvaltaren
eller någon
annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären
fullgör sina
åtaganden enligt ackordet. Om det behövs, skall även
en ersättare för
tillsynsmannen förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne
begär och följa
de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar sig att
han inte
är lämplig eller att han av någon annan särskild
orsak bör skiljas från
uppdraget.
27 § Arvode till tillsynsmannen och ersättning för de
kostnader som
uppdraget har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen
eller
gäldenären begär det. Så länge ackordet inte
har fullgjorts, får en sådan
begäran framställas också av en borgenär vars
fordran omfattas av
ackordet.
28 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas
av ackordet kan
rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har
medgetts
gäldenären förfaller, om gäldenären
1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i
hemlighet
har gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,
2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummar sina
åtaganden enligt
ackordet.
Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras
förfallen,
får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande
mot gäldenären eller mot
den som har gått i borgen för ackordet.
13 kap. Förvaltarens slutredovisning
Avgivande av slutredovisningen
1 § Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning
i enlighet
med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som
avgår innan
konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om
han har haft
hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har
förvaltningen
varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av
förvaltningen som har ankommit på den avgående förvaltaren
ensam.
Om förvaltarens skyldighet att under konkursen redovisa
medelsförvaltningen m. m. finns det bestämmelser i 7 kap.
18--21 §§.
2 § Slutredovisning skall avges
1. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,
2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,
3. om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,
4. om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts
gällande i
konkursen,
5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 §,
6. vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 §,
7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,
8. om egendomen i boet återställs till gäldenären
till följd av att
ackord har fastställts.
3 § Slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. Till
slutredovisningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är
av
betydelse för kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall
ge in en kopia
av redovisningen till rätten. I fall som avses i 2 § 1, 4
och 7 skall en
kopia samtidigt lämnas till gäldenären.
4 § I fall som avses i 2 § 5 skall slutredovisningen avges
samtidigt som
utdelningsförslaget ges in till rätten. I övriga i 2
§ avsedda fall skall
förvaltaren avge redovisningen så snart som möjligt.
Granskning av slutredovisningen
5 § Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 § 2,
3, 5, 6 och 8
granska slutredovisningen samt i de fall som avses i 2 § 2, 5
och 8 avge
utlåtande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka
utlåtandet till
rätten. Redovisningen och utlåtandet skall hållas
tillgängliga hos rätten
och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.
6 § I fall som avses i 2 § 5 skall av den kungörelse
som rätten utfärdar
enligt 11 kap. 6 § framgå att slutredovisningen och utlåtandet
är
tillgängliga för granskning och var handlingarna finns.
I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten
har
lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen
och utlåtandet har
avgetts samt var handlingarna är tillgängliga för granskning.
I de kungörelser som nämns i första och andra styckena
skall det anges
vad den som vill klandra redovisningen måste göra.
7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten
och
gäldenären. Även en borgenär får klandra
redovisningen, om hans rätt kan
vara beroende av den.
Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid
den
tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.
I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 skall talan väckas senast
den dag som
rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag
skall bestämmas så
att tre månader förflyter från den tidpunkt då
kungörelsen kan antas bli
införd i Post- och Inrikes Tidningar. I övriga fall skall
talan väckas
inom tre månader från den dag då kopian av redovisningen
kom in till
rätten.
8 § I högsta domstolen för riksskatteverket det allmännas
talan i mål som
avses i 7 §.
9 § En borgenär som har väckt klandertalan har rätt
att av konkursboet få
ersättning för sina rättegångskostnader i den
mån de täcks av vad som
genom rättegången har kommit boet till godo.
Allmänna bestämmelser
1 § Med konkurskostnad avses
1. arvode och kostnadsersättning till förvaltare,
2. arvode och kostnadsersättning till en sådan rådgivare
eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 §,
3. ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltare
har anlitat med
stöd av 7 kap. 11 §,
4. ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,
5. kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,
6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser
till
borgenärerna som utfärdas i konkursen,
7. ersättning enligt 6 kap. 14 § till gäldenären
eller någon annan för
inställelse.
Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen,
kallelser och
underrättelser som föranleds av efterbevakning.
2 § Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför
andra skulder
som boet har ådragit sig. I den mån konkurskostnaderna
inte kan tas ut ur
boet, skall de betalas av staten, om inte något annat följer
av 3 §.
3 § Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon
annan borgenär än
staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, skall, i
den mån
konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för
dessa,
dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid
tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän
försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga,
svarar de
solidariskt. I beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär
åläggas
att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan
kostnaderna inte heller tas ut av borgenären, skall de betalas
av staten.
4 § Arvodet till förvaltaren bestäms av rätten.
Om det har utsetts flera
förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för
var och en av dem.
Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än
som med hänsyn till
det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet
varmed det
har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig
ersättning för
uppdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren
om
konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §.
5 § Arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för
allt, om inte
enligt 18 § ett särskilt arvode behöver beräknas
för egendom som avses
där. Ett sådant särskilt arvode får bestämmas
innan arvodesfrågan i
övrigt avgörs.
När ett särskilt arvode bestäms för viss egendom,
tillämpas de grunder
för arvodesberäkningen som anges i 4 §.
6 § Arvodet bestäms efter framställning av förvaltaren.
Har det utsetts
flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på
en gång, om det
lämpligen kan ske.
I arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp
som han begär
och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt
arvode för viss
egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas
en
redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört
med en specificerad
räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning
på de olika
förvaltningsåtgärderna. Har förvaltaren anlitat
ett sådant biträde som
avses i 7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gottgörelse
eller har
förvaltaren tillgodoförts ersättning för utgifter,
skall det anges i
redogörelsen.
Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för
viss egendom,
skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteckning
över de kända
rättsägare som har särskild förmånsrätt
i egendomen.
7 § Avser en arvodesframställning endast att ett särskilt
arvode skall
bestämmas för viss egendom, får rätten avgöra
om det finns skäl att ta
upp yrkandet till prövning innan arvode i övrigt bestäms.
8 § I andra fall än de som avses i 9 § tredje stycket
och 10 § skall
rätten, innan arvodesframställningen prövas, inhämta
yttrande i
arvodesfrågan av tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären
och de borgenärer
som hos rätten har begärt det tillfälle att yttra sig
över
framställningen inom viss tid, minst två och högst
fyra veckor. I fall
som sägs i 6 § tredje stycket skall varje känd borgenär
som har särskild
förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra
sig över framställningen.
Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan,
om den finner skäl till
det. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten,
gäldenären samt de borgenärer som har begärt att
få yttra sig över
arvodesframställningen kallas. I fall som avses i 6 § tredje
stycket
skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt
i egendomen
kallas.
9 § I fall då tingsrätten har att fastställa utdelning
eller
efterutdelning i konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas
samtidigt med beslutet om fastställelse, när inte något
annat följer av 7
§.
Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att fastställa
utdelning eller efterutdelning får högre rätt som ändrar
lägre rätts
beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet
om fastställelse som
föranleds därav eller, om det behövs, återförvisa
utdelningsfrågan till
förvaltaren.
Den domstol som har att pröva en fråga om utdelning eller
efterutdelning
får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för
arbete i anledning av
handläggningen av frågan vid domstolen.
10 § Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslutet
upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 § äger
rum, skall
rätten höra tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren
bestäms.
11 § En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän
han har avgett
slutredovisningen för sin förvaltning.
Förskott på förvaltarens arvode
12 § Rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt
belopp att utgå i
förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt
med hänsyn till
omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid
under
vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå
samt övriga
förhållanden.
En framställning om förskott skall ange det belopp som begärs
och de skäl
som åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen
skall bifogas
en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört
och en uppgift om
boets ekonomiska ställning. Rätten skall inhämta yttrande
i
förskottsfrågan av tillsynsmyndigheten.
Förvaltarens ersättning för kostnader
13 § Förvaltaren får under förvaltningens gång
ur konkursboet ta ut medel
för att betala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen
skall anges i
förvaltarens slutredovisning.
14 § Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 1 §, skall rätten
bestämma
kostnadsersättningen till förvaltaren samtidigt som arvodet
bestäms.
Tillsynsmyndigheten skall höras också över begäran
om ersättning för
kostnader.
15 § Rätten bestämmer arvodet till en sådan rådgivare
eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 § efter att
ha hört
tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid tillämpas
4 § andra stycket
och 5 §.
16 § Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har
anlitats med stöd
av 7 kap. 11 § bestäms av förvaltaren.
17 § Ersättningen till staten för tillsynen över
förvaltningen utgår
enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Ersättningen till staten för sådana konkurskostnader
som avses i 1 §
första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom
18 § /Upphör att gälla U:2004-01-01/
Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare
eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 § skall, om
det i boet
finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger
rum och i den mån det
inverkar på de borgenärers rätt som inte har sådan
förmånsrätt i
egendomen eller på statens ansvar för konkurskostnaderna,
den del som
avser egendomen i fråga fastställas att betalas ur egendomens
avkastning
och köpeskilling.
Då särskild förmånsrätt äger rum i boet
tillhörig egendom, får inte till
skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt,
av egendomens
avkastning och köpeskilling betalas någon annan konkurskostnad
än som har
sagts i första stycket. Om den särskilda förmånsrätten
är sådan som anges
i 5 § förmånsrättslagen (1970:979), får
dock av egendomen betalas också
övriga konkurskostnader, i den mån boet annars inte lämnar
tillgång till
det.
Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid
tillämpningen av denna
paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning
av egendomen i
fråga.
18 § /Träder i kraft I:2004-01-01/
Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare
eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 § skall, om
det
i boet finns egendom i vilken särskild förmånsrätt
äger rum och
i den mån det inverkar på de borgenärers rätt
som inte har
sådan förmånsrätt i egendomen eller på
statens ansvar för
konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga
fastställas att betalas ur egendomens avkastning och
köpeskilling.
Då särskild förmånsrätt äger rum i boet
tillhörig egendom, får
inte till skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt,
av egendomens avkastning och köpeskilling betalas någon
annan
konkurskostnad än som har sagts i första stycket.
Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid
tillämpningen av denna paragraf konkursboets kostnader för
vård
och försäljning av egendomen i fråga. Lag (2003:538)
15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs
1 § Kungörelsen om konkursbeslutet skall införas i Post-
och Inrikes
Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 § lagen (1977:654)
om
kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m., i
ortstidning.
När ett beslut eller en åtgärd i något annat fall
än som sägs i första
stycket eller i 8 kap. 11 § skall kungöras enligt denna lag,
skall
kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den
eller de
ortstidningar som rätten bestämmer.
Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser
till
borgenärerna
2 § I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum
skall följande
kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till
borgenärerna, om
det saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandet
med
kungörelse blir lägre eller att kungörelse i övrigt
är lämpligare,
nämligen
1. kungörelse med kallelse till förhandling angående
entledigande av
förvaltare,
2. kungörelse med information om att ett förslag till utdelning
eller
efterutdelning har upprättats samt att slutredovisningen och
tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga
för
granskning,
3. kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på
grund av frivillig
uppgörelse,
4. kungörelse med information om att slutredovisningen och
tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga
för granskning
i fall då förvaltare avgår före konkursens slut.
Om utbyte sker i de fall som anges i första stycket 2, 3 eller
4 skall
tid som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje
stycket
och 16 kap. 9 § första stycket i stället räknas
från dagen efter den då
underrättelserna sändes ut.
Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mot
kungörelse
3 § Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt
är mycket
stort, får underrättelser till dessa borgenärer och
sådana kallelser till
dem som inte behöver delges ersättas av ett tillkännagivande
genom
kungörelse.
Formen för kallelser och underrättelser m.m.
4 § Skriftliga kallelser och underrättelser enligt denna lag
sänds med
posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända
postadress, om inte något annat följer av särskilda
föreskrifter om
delgivning.
Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle
att yttra sig
i en viss fråga, får delgivning äga rum.
5 § Hos Patent- och registreringsverket skall, för de ändamål
som
anges i 6 §, med hjälp av automatisk databehandling föras
ett för
hela landet gemensamt register över fysiska personers och dödsbons
konkurser.
I handelsregisterlagen (1974:157), aktiebolagslagen (1975:1385) och
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser
om
registrering av juridiska personers konkurser. Lag (1995:793).
6 § Det register som avses i 5 § första stycket får
användas för
upplysningar till den som begär uppgifter om fysiska personers
och
dödsbons konkurser. Patent- och registreringsverket får
använda
registret för uppföljning av och tillsyn över de övriga
register som
förs hos verket samt för utfärdande av bevis om att
en person eller
ett dödsbo inte är försatt i konkurs vid någon
domstol i landet.
Lag (1995:793).
7 § Registret får innehålla uppgifter om:
1. konkursgäldenärens namn, personnummer och adress,
2. datum för konkursbeslutet,
3. datum för konkursens avslutande,
4. den domstol som fattat beslutet om konkursen och domstolens
målnummer,
5. beslut genom vilket högre rätt har upphävt konkursbeslutet,
6. konkursförvaltarens namn och adress samt
7. namn och adress på den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn
över
förvaltningen.
Uppgifterna i registret skall gallras fem år efter utgången
av det
kalenderår då konkursen avslutades. Lag (1995:793).
8 § Om en fysisk person eller ett dödsbo försätts
i konkurs, skall
tingsrätten samma dag till Patent- och registreringsverket sända
en
underrättelse om beslutet. Underrättelsen skall innehålla
de
uppgifter som anges i 7 § 1, 2, 4, 6 och 7. Tingsrätten skall
även
underrätta verket när en sådan konkurs har avslutats
eller när högre
rätt har upphävt ett konkursbeslut. Lag (1995:793).
16 kap. Bestämmelser om handläggning och överklagande m.m.
Handläggning av konkursärenden
1 § Prövningen av en konkursansökan och handläggningen
av konkursen sker
som ett konkursärende hos tingsrätten. Som konkursärende
handläggs inte
sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning.
2 § I konkursärenden gäller rättegångsbalkens
bestämmelser om tvistemål i
tillämpliga delar, om inte något annat sägs i denna
lag. Sker
handläggningen vid förhandling, tillämpas bestämmelserna
om
huvudförhandling i tvistemål, om inte sakens beskaffenhet
motiverar
avsteg därifrån.
Om den som har kallats till en förhandling uteblir, hindrar det
inte att
den fråga som förhandlingen gäller prövas och
avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.
3 § En tingsrätt skall vid handläggningen av ett konkursärende
bestå av
en lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten
bestå av tre
lagfarna domare.
Verkställighet av beslut i konkursärenden
4 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut
går i
verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av
rätten under
handläggningen av ett konkursärende i en fråga som
enligt denna lag skall
prövas av rätten, om inte något annat förordnas
eller följer av andra
stycket.
Beslut under handläggningen av ett konkursärende går
i verkställighet
först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser
1. arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,
2. arvode till en sådan rådgivare eller förlikningsman
som har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,
3. arvode eller kostnadsersättning till en sådan tillsynsman
som har
utsetts enligt 12 kap. 26 §,
4. utdömande av förelagt vite.
Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning
finns det
bestämmelser i 11 kap. 9 och 10 §§.
Överklagande av rättens beslut i konkursärenden m.m.
5 § Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en
fråga som enligt
denna lag skall prövas av rätten får överklagas
för sig, om inte något
annat följer av 6 eller 7 §.
Har ett beslut meddelats utan att förhandling har hållits,
skall de som
beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för
beslutet, i den
mån det med hänsyn till omständigheterna är motiverat.
När det är
lämpligt, bör i underrättelsen ges besked om utgången
av den prövade
frågan.
6 § Ett beslut enligt 9 kap. 1 § att bevakning skall äga
rum får inte
överklagas. Inte heller får ett beslut av tingsrätten
enligt 11 kap. 7 §
tredje stycket som innefattar återförvisning av ett utdelningsförslag
till förvaltaren överklagas.
Rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas
endast av den som i
rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget
eller, om
rätten beslutar fastställa utdelning som avviker från
förslaget, den vars
rätt påverkas av ändringen. Förvaltaren får
fullfölja talan i en fråga
som gäller återvinning.
7 § Mot beslut enligt 12 kap. 18 § med anledning av en framställd
anmärkning får talan inte föras.
Mot följande beslut får talan inte föras särskilt, nämligen
1. beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring
i ett
ackordsförslag enligt 12 kap. 14 §,
2. beslut enligt 12 kap. 19 § att borgenärerna på nytt
skall pröva
ackordsfrågan.
8 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens
beslut, om beslutet
rör
1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare
eller
delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,
2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,
3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att
lämna ifrån sig sitt
pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning
eller föreläggande
eller utdömande av vite,
4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,
5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande,
6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §.
I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas
talan i högsta
domstolen av riksskatteverket. Lag (1989:1002).
9 § Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 §
får
överklagas hos hovrätten. Överklagandet skall ske inom
tre veckor
från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga
om ett
konkursbeslut eller ett beslut om nedläggning av en konkurs på
grund av frivillig uppgörelse, räknas dock tiden för
överklagande
från den dag då kungörelsen om beslutet var införd
i Post- och
Inrikes Tidningar.
Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för
gäldenären
att lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda
pass samt om
någons häktande eller kvarhållande i häkte får
överklagas utan
inskränkning till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett
beslut på
den grunden att förfarandet onödigt uppehålls genom
beslutet.
Lag (1994:1050).
1 § En förvaltare skall ersätta de skador som han vid
fullgörande av sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar boet, en
konkursborgenär eller gäldenären. Skadeståndet
kan jämkas efter vad som
är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.
Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt
för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten
har jämkats för någon
av dem enligt första stycket. Vad någon har betalt i skadestånd
får sökas
åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn
till
omständigheterna.
2 § Talan om skadestånd enligt 1 § som inte grundas
på brott skall föras
genom klander av förvaltarens slutredovisning.
3 § Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om
borgenären när han
gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att
gäldenären var
på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären
den skada som skäligen
kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.
Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas
vid den tingsrätt
där ärendet om gäldenärens försättande
i konkurs är eller har varit
anhängigt. I detta ärende får sådan talan väckas
utan stämning.
4 § En gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap.
1 § första stycket
driver näringsverksamhet under konkursen döms till böter.
5 § En borgenär som för sin röst vid ett sammanträde
i samband med ackord
i konkurs har betingat sig någon särskild förmån
av gäldenären döms till
böter eller fängelse i högst ett år.
6 § Åtal mot en gäldenär för brott som avses
i 11 kap. brottsbalken och
åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 §
får väckas vid den
tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.
7 § Allmän åklagare och polismyndighet skall ha tillgång
till alla
handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida
gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande
mot sina
borgenärer.
1987:672
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen upphävs,
med
de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen (1921:225),
lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende
därå
skall iakttas samt lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars
konkurs.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga
om en konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som
i dessa
föreskrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället
avse
tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre
lag ankommer
på konkursdomaren består rätten av en lagfaren domare.
Skall efter
ikraftträdandet av den nya lagen en fråga hänskjutas
till rätten enligt
93 § tredje stycket, 108 § fjärde stycket eller 164
§ första stycket
konkurslagen (1921:225), handläggs frågan i den ordning
som är
föreskriven i den nya lagen för motsvarande fall.
3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet,
tillämpas äldre
föreskrifter vid prövningen av ansökningen.
4. Sådana underrättelser med anledning av en konkurs som
enligt någon
föreskrift i lag eller annan författning ankommer på
konkursdomaren skall
i stället lämnas av tingsrätten.
5. I fråga om återvinning av en rättshandling eller
åtgärd som avses i 4
kap. 5--9 §§ och som har ägt rum före lagens ikraftträdande
gäller
30--34 §§ konkurslagen (1921:225).
6. I fråga om rätten att göra gällande fordran
på lön, arvode eller
pension för tiden före lagens ikraftträdande gäller
100 a § konkurslagen
(1921:225).
7. Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift
om att en
åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet
i
konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss
tid efter detta
sammanträde, skall fristen i stället räknas från
edgångssammanträdet.
8. En fordran som har fastställts genom en sådan skiljedom
som avses i
12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken
skall godtas som stöd
för borgenärs behörighet att begära gäldenären
i konkurs, om skiljedomen
får verkställas enligt första meningen i nämnda
paragraf och en domstol
inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 3 kap.
18 §
utsökningsbalken.
9. Vad som sägs i den nya lagen om registrerat skepp gäller
även i fråga
om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973:1064)
om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) är upptagen i skeppsregistret.
10. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning
till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag,
tillämpas i
stället den nya föreskriften.
1989:1084
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1990. Äldre
bestämmelser tillämpas dock om konkursförfarande har
inletts
före ikraftträdandet.
1990:1072
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser
gäller
dock i fråga om tid för besvär över beslut som
meddelats före
ikraftträdandet.
1991:857
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning,
betalningsföreläggande
och handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1991:999
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Vad som i 8 kap. 7 och 10 §§ sägs om värdepappersinstitut
skall också
gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt
3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748).
1994:481
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter
tillämpas
i fråga om betalningssäkring som verkställts före
ikraftträdandet.
1995:308
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. Föreskrifterna
i 3 kap.
4 § tredje stycket gäller i sin äldre lydelse om en
förvaltare före
ikraftträdandet har gjort anspråk på en förmån
som avses i den
paragrafen.
1995:793
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995 såvitt avser
15 kap.
5-8 §§ och i övrigt den 1 juli 1995.
1996:775
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.
2. I fråga om återvinning av en rättshandling som avses
i 4 kap. 1 §
1 i dess äldre lydelse och som har ägt rum före ikraftträdandet
gäller bestämmelsen i dess äldre lydelse.
3. Har konkursansökan föregåtts av förordnande
av god man enligt
ackordslagen (1970:847), gäller 4 kap. 2 § i dess äldre
lydelse.
1999:1095
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången för det räkenskapsår som inleds
närmast efter den
31 december 1999.
2003:538
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning
som har
beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser
fram till den 1 januari 2005.
3. Vid en konkurs som har beslutats på grund av en ansökan
som
gjorts före ikraftträdandet tillämpas alltid äldre
bestämmelser.
- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - -
- - - - - - - -
HemsidanHemsidan
huvudregister
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå