(Register; ingår inte i lagen)
11 kap. Om god man och förvaltare
     Om god man
     Om förvaltare
     Gemensamma bestämmelser
12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet
     Förmyndares skyldigheter
     Gode mäns och förvaltares skyldigheter
     Gemensamma bestämmelser
     Överförmyndarens tillsyn
     Skadestånd
     Arvode och ersättning för utgifter
 

Föräldra balken 11 kap. Om god man och förvaltare

Om god man

1 § Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak
inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 §
skild från utövningen av det, skall överförmyndaren förordna god man
att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utövningen
av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.
Lag (1994:1433).

2 § Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den
underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna
god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen
liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om
sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har en
förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling
eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap.
8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller
förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna god man.

Överförmyndaren skall också i andra fall än som avses i första eller
andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare,
förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den
enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller
dennes makes eller sambos intresse. Överförmyndaren skall meddela ett
sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren,
den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan
egenskap företräder eller om det annars är lämpligt. Lag (1994:1433).

3 § Överförmyndaren skall förordna god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som
vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin
rätt i boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna
arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge,
eller också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap
saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på
grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och
hans eller hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller
är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad
som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en
bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling
beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla eller
egendom först senare skall tillträdas med äganderätt och det krävs
att den blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för
den blivande ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas
under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket efter
anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man
för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos
överförmyndaren av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett
förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som
förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var
förordnad att företräda. Lag (1994:1433).

3 a § I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket
äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denna balk skall god
man förordnas av rätten. Lag (1994:1433).

4 § Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person,
skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom
eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den
för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd
hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i
något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag
(1994:1433).

5 § En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt
förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En
rättshandling som utan dennes samtycke företagits inom ramen för
förordnandet är inte heller bindande för den som förordnandet avser,
såvida inte denne på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge
uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat
inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en
rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen,
skall samtycke från den som han företräder anses föreligga, om denne
inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot
vilken rättshandlingen riktade sig. Lag (1988:1251).

6 § Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir
bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta
godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Detta gäller
dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars
räkning den har företagits till följd av någon särskild omständighet,
som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog
kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till. Lag
(1988:1251).

Om förvaltare

7 § Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 §
är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att
anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock
inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller
att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje
särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller
angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma
uppdragets omfattning.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en
förvaltare i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut
enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av
överförmyndaren. Lag (1994:1433).

8 § Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med
förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat
efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan
egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har
förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande
vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall
omfattas av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att
förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i första
stycket. Lag (1994:1433).

9 § Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet
över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter
som omfattas av uppdraget.

Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar
för annans räkning. Lag (1988:1251).

10 § Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa
rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av
förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal som den enskilde har ingått
utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§ för
underåriga. Lag (1988:1251).

11 § Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en
förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i
sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne
har tillfogats. Lag (1988:1251).

Gemensamma bestämmelser

12 § Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man förordnas att
bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den
avlidne gett tillkänna vem den avlidne önskar till god man, skall
denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara
god man eller förvaltare. Lag (1988:1251).

13 § När omständigheterna motiverar det, kan flera gode män eller
förvaltare förordnas för den enskilde. Lag (1994:1433).

14 § Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada
som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för
ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de
ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar
tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas
ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag
(1994:1433).

15 § Ansökan om förordnande av god man enligt 1-4 §§ eller
förvaltare får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han
eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller
sambo och närmaste släktingar. Ansökan om anordnande av godmanskap
enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och
av överförmyndaren.

Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man
som avses i 4 §.

När det finns anledning till det skall rätten självmant ta upp
frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap.
Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av
god man eller förvaltare. Lag (1994:1433).

16 § I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon
som har fyllt sexton år skall rätten eller överförmyndaren ge denna
person tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från
den enskildes make eller sambo och barn, överförmyndaren och
vårdinrättning. Yttrande skall också, om det behövs, inhämtas från
andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar
landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökningen
avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom
eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår
vad saken gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den enskilde
muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit det
ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos
överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller
förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga
att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i
ärendet. Lag (1994:1433).

17 § Innan rätten anordnar förvaltarskap skall den inhämta
läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes
hälsotillstånd. Detta gäller även i ärenden om anordnande av
godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt
samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.
Lag (1994:1433).

18 § Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om
anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten
besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för tiden till dess
ärendet slutligt avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver
omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara
för den enskildes person eller egendom. Ett sådant beslut kan
meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag
då han eller hon fyller arton år.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om
förordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna
god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs,
om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den
som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske
utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten.
Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra
stycket. Lag (1994:1433).

19 § Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, skall
godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. Beslut om att godmanskap
enligt 4 § eller förvaltarskap skall upphöra fattas av rätten. I
övriga fall fattas beslutet av överförmyndaren. Har god man
förordnats enligt 3 § 1 5, skall överförmyndaren entlediga den gode
mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man
eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla
det till överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad
från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren.
Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode
mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god
man eller förvaltare har utsetts. Lag (1994:1433).

20 § En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk
eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på
ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget
eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha
uppdraget, skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av
överförmyndaren.

Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man
eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får
överförmyndaren besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall
skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om
dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller
förvaltarskapet avser. Lag (1994:1433).

21 § Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om
upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av
dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller
förvaltaren.

Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp frågor
som avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra.

I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller
överförmyndaren ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan
ske. Lag (1994:1433).

22 § Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin
vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som
har tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet. Lag (1994:1433).

23 § Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap
enligt 4 § eller ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som
anges i 15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren
ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode
mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde ges
tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela
beslut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut
tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyndaren pröva om
godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna i första tredje
styckena skall också tillämpas vid handläggningen hos överförmyndaren
av frågor om sådan jämkning. Lag (1994:1433).

24 § Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon till god man
eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag,
skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om
beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller
förvaltaren ges tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål. Lag (1994:1433).

25 § Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 §
eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde
har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i
Sverige, Stockholms tingsrätt.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och
4 §§ samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där
den enskilde har sitt hemvist.

Har den enskilde inte hemvist i Sverige, är överförmyndaren
för den kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare i
frågor om godmanskap som tas upp med stöd av 4 kap. 3 § andra
stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. I andra
fall då den enskilde inte har hemvist i Sverige är
överförmyndaren för Stockholms kommun behörig överförmyndare.
Lag (1997:353).

26 § Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet till överförmyndaren för den kommun
där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i
Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man
annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för
den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom
eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den
överförmyndare som har förordnat god man. Lag (1994:1433).

27 § Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller
upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan
kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps
omfattning enligt 23 §. Lag (1994:1433).

12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet

Förmyndares skyldigheter

1 § Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem
i angelägenheter som rör tillgångarna.

Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag
själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente
eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande
enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande med villkor
att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än
förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande
av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är
särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen
årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt
lag skall göras av någon annan. Lag (1994:1433).

Gode mäns och förvaltares skyldigheter

2 § Gode män och förvaltare skall, i den mån det följer av deras
förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder,
förvalta deras tillgångar och sörja för deras person.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens
eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts
under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, skall
den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över
förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller
inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta
emot en sådan redovisning. Lag (1994:1433).

Gemensamma bestämmelser

3 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra
sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den
enskilde. Lag (1994:1433).

4 § Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans
eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som
inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13-15
kap. Lag (1994:1433).

5 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra
räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina
åtgärder i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper
och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses
behövlig med hänsyn till egendomens omfattning och omständigheterna i
övrigt. Lag (1994:1433).

6 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall se till att pengar och
värdepapper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte
sammanblandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter på
grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller
förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs.
Lag (1994:1433).

7 § I viktiga frågor skall förmyndaren, om det lämpligen kan ske,
höra den omyndige, om den omyndige har fyllt sexton år, samt den
omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhållande
till den enskilde samt den enskildes make eller sambo. Om betydelsen
av samtycke i vissa fall från den som har god man finns bestämmelser
i 11 kap. 5 §. Lag (1994:1433).

8 § Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig
och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som
förmyndaren företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda den
omyndige. Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda
de omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes
stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den
enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång
mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller
förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han
eller hon företräder å den andra sidan.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid
med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i
fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433).

Överförmyndarens tillsyn

9 § Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under
överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna
överförmyndaren de upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren
begär. Lag (1994:1433).

Avtal utan överförmyndarens samtycke

10 § Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått avtal för
den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från överförmyndaren,
trots att samtycke krävs enligt 13 15 kap., får motparten inte
frånträda avtalet, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren
begär överförmyndarens samtycke inom en månad från det att avtalet
ingicks och något annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndaren
inte lämnar sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, om inte
något annat har överenskommits. Lag (1994:1433).

11 § Om ett avtal som avses i 10 § inte blir gällande, tillämpas 9
kap. 7 § första stycket i fråga om återbärings- och
ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433).

Flera förmyndare, gode män eller förvaltare

12 § Om en persons egendom skall förvaltas av fler än en förmyndare,
god man eller förvaltare, skall ställföreträdarna utöva förvaltningen
gemensamt. Överförmyndaren kan dock besluta att förvaltningen av
tillgångarna skall fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna
eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en av dem ensam. I
samband med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även rätten
meddela ett sådant beslut.

Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss
åtgärd, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är
fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke
ges till åtgärden även om det finns delade meningar. Överförmyndaren
skall dock ge alla dem som har del i förvaltningen tillfälle att
yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken. Lag (1994:1433).

Ställande av säkerhet

13 § Om överförmyndaren finner skäl till det, skall förmyndare, gode
män eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen.
Överförmyndaren prövar säkerheten och bestämmer hur den skall
förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Lag
(1994:1433).

Skadestånd

14 § Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta
skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den
enskilde.

Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, svarar
de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt
fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om
någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas
ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag
(1994:1433).

15 § Talan om ersättning enligt 14 § skall väckas inom ett år från
det att handlingar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den
som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Om talan
inte väcks inom nämnda tid, är talerätten förlorad. Detta gäller
inte, om ställföreträdaren har gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande. Lag (1994:1433).

Arvode och ersättning för utgifter

16 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till
ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som
har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av
överförmyndaren. Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arvode
och ersättning för utgifter skall betalas med medel som tillhör den
enskilde.

Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall arvode och
ersättning för utgifter betalas med den enskildes medel i den mån
hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs
eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två
gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i
oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets medel, om inte särskilda
skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte skall betalas med den
enskildes eller dödsboets medel skall betalas av kommunen. Lag
(1994:1433).

17 § Föräldrar som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl,
rätt till arvode med anledning av förvaltningen av den omyndiges
egendom. De har också rätt till ersättning för utgifter som har varit
skäligen påkallade av förvaltningen.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av
överförmyndaren. Beloppen skall betalas med den omyndiges medel
eller, om det gäller dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar. Lag
(1994:1433).

Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå