DOMSTOL

I 10 kapitlet rättegångsbalken återfinnes regler om viken domstol som i allmänhet är behörig att ta upp tvistemål.
I regel är den domstol där svaranden har sitt hemvist behörig. Särskilda regler angående behörig domstol finns i ett antal speciallagar tex vad gäller arbetsrättstvister och vissa fastighetsmål.

Känner du till svarandens kommun kan du via vår söktjänst fina rätt tingsrätt.

I. Om rättegången i tvistemål

10 Kap. Om laga domstol

1 § Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där
svaranden har sitt hemvist.

Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort där
han var folkbokförd den 1 november föregående år.

För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan
inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller,
om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där
förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan
menighet.

Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.

Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där
han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom
riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket
senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).

2 § Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet, som har att
bevaka talan i målet, har sitt säte.

3 § Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande
betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör
tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes.

Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där
handlingen är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt
hemvist. Är pant ställd för fordringen, må denna anses finnas där panten
är.

4 § Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått
förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist därom sökas
där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

5 § Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel
eller annan dylik rörelse med fast driftställe må i tvist, som uppkommit
omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är.


6 § Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld å ort,
där han mera varaktigt uppehåller sig, må han, medan han befinner sig å
orten, för sådan förbindelse eller gäld sökas där. Lag samma vare i
fråga om gäld, som någon vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig
för kost, bostad eller dylikt.

7 § Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares
förvaltning får väckas vid rätten i den ort där den omyndige eller
den för vilken god man eller förvaltare är eller varit förordnad har
sitt hemvist, eller också vid rätten i den ort där förvaltningen
förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på
grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen
förts. Lag (1994:1435).

8 § Talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid rätten i
den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom. Företogs
handlingen eller uppkom skadan å orter under skilda domstolar, må talan
väckas vid envar av dem.

8 a § I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst
eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt
bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där
konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i
tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d
§. Lag (1989:656).

9 § Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde
hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt
där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem
avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade
att svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra
stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

I fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av
bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser. Lag
(1987:792).

10 § Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om
besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort, där
fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten rör skyldighet för ägare
eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i
denna egenskap, eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till
egendomen upplåtits, fråga är om vederlag för upplåtelsen, byggnads
underhåll eller annat dylikt. Vad som sägs i denna paragraf gäller dock
ej arrendetvist.

Tvist med anledning av tillfällig upplåtelse av nyttjanderätt till mark
eller hus eller del av hus för uppställning av fordon skall vid
tillämpning av paragrafen ej anses som arrendetvist.

Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera
fastigheter under skilda domstolar, skall tvisten upptagas av den rätt,
under vilken huvuddelen ligger. Lag (1990:1128).

11 § Vid domstol, som sägs i 10 §, må ock väckas:

1. tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt anspråk på
grund av överlåtelse av äganderätt till egendomen;

2. talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att personligen svara
för gäld, för vilken egendomen utgör pant, om betalning samtidigt sökes
ur egendomen;

3. tvist om skada eller annat intrång å fast egendom;

4. talan om ersättning för arbete, som utförts å fast egendom; eller

5. talan om ersättning för det någon brustit åt hemul angående fast
egendom.

12 § Som fast egendom anses vid tillämpning av detta kapitel även
byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller
anläggning.

13 § Tvist angående ombudsarvode, fördelning av rättegångskostnad
mellan flera ersättningsskyldiga eller annat dylikt anspråk på grund av
rättegång må väckas vid den rätt, som först dömt i målet.

14 § Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där någon av
dem enligt vad förut i detta kapitel är stadgat har att svara, om det
sker samtidigt och käromålen stödja sig på väsentligen samma grund. Är
saken sådan, att endast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken,
må talan ock väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.

Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit huvudkäromålet.

Talan, som avses i 14 kap. 4 eller 5 §, upptages av den rätt, som
upptagit huvudmålet.

15 § Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i
förhållande, som betingat domstolens behörighet, vare den utan verkan.

16 § Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist eller
framtida tvist, härflytande ur angivet rättsförhållande, må väckas vid
viss domstol eller att för tvisten viss domstol ensam skall vara
behörig, lände det till efterrättelse, om ej annat är stadgat.

17 § Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att
upptaga:

1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av
särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart
prövas av skiljemän;

2. tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt lag eller
författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist;

3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda
tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;

4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall
upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;

5. äktenskapsmål;

6. tvist, som angår utmätt egendom eller giltigheten av
lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad;
eller

7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av
domstol.

Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid
domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag
föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 §.

Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt
första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran. Lag
(1981:828).

17 a § I lagen (1999:116) om skiljeförfarande finns särskilda
bestämmelser om hinder mot rättegång. Dessa skall beaktas
endast efter invändning av en part. Lag (1999:117).

18 § Är rätten av annan grund än i 17 eller 17 a § sägs
obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten dock
anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid gjort
invändning om domstolens behörighet eller uteblivit från första
inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit
att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller
underlåtit att inkomma med svaromål, skall kärandens uppgift om
de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för
god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej
förekommer, att den är oriktig. Lag (1999:117).

19 § Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens behörighet ej
upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes eller där
väckes av part, som är berättigad därtill, eller ock tvisten är sådan,
att den skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild
domstol eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller
författning skall omedelbart prövas av skiljemän.

20 § Förklarar högre rätt att lägre rätt inte är behörig att ta upp ett
mål som väckts där, får den högre rätten på yrkande av part hänvisa
målet till lägre rätt som är behörig.

Har flera domstolar genom lagakraftvunna beslut förklarats obehöriga,
får högsta domstolen, om någon av domstolarna ändå är behörig, på
ansökan av part hänvisa målet till den domstolen.

I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av högsta domstolens
förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller
vad högsta domstolen bestämmer. Lag (1987:747).

20 a § Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten
saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva
ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan
lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att
invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att
ansökan överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare
domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot
ansökan. Lag (1996:247).

21 § Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om laga
domstol, vare de gällande.

 

Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldens´Advokatbyrå