Innehåll
Inledande bestämmelser
Skadeståndsansvar eget vållande
Skadeståndsansvar arbetsgivare
och det allmänna
Arbetstagares skadeståndsansvar
Skadeståndets bestämmande
Gemensamma bestämmelser
1 § I denna lag meddeladelade bestämmelser om skadestånd
tillämpas, om ej annat är särskilt föreskrivet eller
föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd
i avtalsförhållanden.
2 § Med ren förmögenhetsskada förstås
i denna lag sådan ekonomisk skada som upppkommer utan samband med
att någon lider person- eller sakskada.
3 § Har upphävts genom lag (2001:732).
1 § Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet
vållar personskada
eller sakskada skall ersätta skadan. Lag (2001:732).
2 § Den som vållar ren förmögenhetsskada
genom brott skall
ersätta skadan. Lag (2001:732).
3 § Den som allvarligt kränker någon annan genom
brott som
innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller
ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär.
Lag
(2001:732).
4 § Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar
skada innan han
har fyllt arton år skall ersätta skadan i den mån
det är
skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling,
handlingens
beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra
ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Lag
(2001:732).
5 § Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada
under
påverkan av en allvarlig psykisk störning eller av någon
annan
psykisk störning som inte är självförvållad
och tillfällig
skall ersätta skadan i den mån det är skäligt
med hänsyn till
hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande
ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden
samt övriga
omständigheter. Lag (2001:732).
6 § För skada som vållats genom underlåtenhet
att avslöja brott
skall ersättning enligt denna lag inte betalas enbart på
den
grund att straff för underlåtenheten kan följa enligt
23 kap. 6
§ första stycket brottsbalken. Lag (2001:732).
1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skall
ersätta
1. personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom
fel eller försummelse i tjänsten,
2. ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten
vållar
genom brott, och
3. skada på grund av att arbetstagaren kränker någon
annan på
sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse
i
tjänsten.
I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun
gäller
även vad som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där
sägs om en
kommun gäller också ett landsting och ett kommunalförbund.
Lag
(2001:732).
2 § Staten eller en kommun skall ersätta
1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som
vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning
i
verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar,
och
2. skada på grund av att någon annan kränks på
sätt som anges i
2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan
myndighetsutövning. Lag (2001:732).
3 § Staten eller en kommun skall ersätta ren förmögenhetsskada
som vållas av att en myndighet genom fel eller försummelse
lämnar felaktiga upplysningar eller råd, om det med hänsyn
till
omständigheterna finns särskilda skäl. Därvid skall
särskilt
beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras samband med
myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när
de
lämnades. Lag (1998:715).
4 § Har upphävts genom lag (1989:926).
5 § Har upphävts genom lag (1989:926).
6 § Ersättning enligt 1 eller 2 § för sakskada
kan jämkas, om det är skäligt med härisvn till föreliggande
försäkringar eller försärkringsmöjligheter. Lag
(1975:404).
7 § Talan om ersättning enligt 2 § får ej
föras med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen eller
av Högsta domstolen, eller Regeringsrätten , om inte beslutet
upphävts eller ändrats. Sådan talan får ej heller
föras med anledning av beslut av lägre myndighet, vilket efter
överklagande prövats av regeringen, Högsta domstolen ellerRegeringsrätten
utan att beslutet upphävts eller ändrats. Lag (1995:24).
8 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej i
fråga om sådan skada i följd av trafik med motordrivet
fordon som vållats av fordonets förare, i den mån trafikskadeersättning
kan utgå för skadan enligt trafikskadelagen 1975:1410). Lag
(1975:1411).
9 § Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar
ej staten eller kommun med anledning av fel eller försummelse vid
lotsning.
10 § Talan om ersättning enligt 2 § med anledning
av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten, hovrätt
eller allmän underrätt väckes vid den dom stol som enligt
2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är
behörig att upptaga där angivna mål på grund av brott
av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande
gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med
anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i
nämnda lagrum i rättegångsbalken. "sådan talan med
anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta
domstolen. Lag (1986:650).
1 § För skada, som arbetstagare vållar genom
fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast
i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes
intresse och övriga omständigheter.
1 § Skadestånd till den som har tillfogats personskada
omfattar
ersättning för
1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande,
inbegripet skälig kompensation till den som står den
skadelidande särskilt nära,
2. inkomstförlust,
3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda
och
värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande
men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan.
Ersättning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan
den
inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han
icke hade skadats, och den inkomst som han trots skadan har
eller borde ha uppnått eller som han kan beräknas komma
att
uppnå genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och
färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn
till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller annan
liknande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden
och därmed
jämförliga omständigheter.
Med inkomstförlust likställs intrång i näringsverksamhet.
Med
inkomst likställs värdet av hushållsarbete i hemmet.
Lag
(2001:732).
2 § Har personskada lett till döden, skall ersättning
betalas
för
1. begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad
till följd av dödsfallet,
2. förlust av underhåll,
3. personskada som till följd av dödsfallet åsamkats
någon som
stod den avlidne särskilt nära.
Ersättning för förlust av underhåll tillkommer
efterlevande som
enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller
som på
annat sätt var beroende av honom för sin försörjning,
om
underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om
det kan
antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära
framtid därefter. Förlusten ersätts i den omfattning
som är
skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga
och
möjligheter att genom eget arbete eller annars, på annat
sätt
än genom förmån som avses i 3 §, själv bidra
till sin
försörjning. Med underhåll likställs värdet
av den avlidnes
hushållsarbete i hemmet. Lag (2001:732).
3 § Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust
eller förlust av underhåll avräknas förmån som
den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form
av
-1. ersättning, som betalas på grund av obligatorisk försäkring
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller på
grund av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller annan
likartad förmån.
-2. pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön
om förmånen betalas av en arbetsgivare eller på grund
av en försäkring som är en anställningsförmån.
(Lag 1995:1190).
4 § Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställes i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp. Är ersättningen av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning, skall den utgå som livränta, om icke särskilda skäl talar däremot.
Fastställd livränta kan, om skäl föreligger, helt
eller delvis utbytas mot engångsbelopp.
5 § Sedan frågan om ersättning enligt 1 eller
2 § har avgjorts
slutligt genom avtal eller dom, kan ersättningsfrågan omprövas,
om förhållanden som enligt detta kapitel låg till
grund för
ersättningen har ändrats väsentligt. Ersättning
som har
fastställts i form av engångsbelopp kan dock inte sänkas.
Om ändring i skadeståndslivränta med anledning av förändringar
i penningvärdet finns särskilda bestämmelser. Lag (2001:732).
6 § Skadestånd med anledning av kränkning bestäms
efter vad som
är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet.
Därvid skall särskilt beaktas om handlingen
1. haft förnedrande eller skändliga inslag,
2. varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv
eller
hälsa,
3. riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att
värja sin
personliga integritet,
4. inneburit missbruk av ett beroende- eller
förtroendeförhållande, eller
5. varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet.
Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik
brottslig gärning eller som annars är skadeståndsskyldig
med
anledning av sådant brott kan på yrkande av den kränkte
i mål
om gärningen efter omständigheterna åläggas att
bekosta
tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet. Lag
(2001:732).
7 § Skadestånd med anledning av sakskada omfattar
ersättning för
-1. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
-2 annan kostnad till följd av skadan,
-3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.
1 § Skadestånd med anledning av personskada kan
jämkas, om den
skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet
har
medverkat till skadan. Skadestånd till förare av motordrivet
fordon som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt
rattfylleri kan även jämkas, om föraren därvid
genom
vårdslöshet har medverkat till skadan. Har personskada lett
till döden, kan skadestånd som avses i 5 kap. 2 § också
jämkas,
om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.
Skadestånd med anledning av sakskada eller ren
förmögenhetsskada kan jämkas, om vållande på
den skadelidandes
sida har medverkat till skadan.
Jämkning av skadestånd enligt första eller andra stycket
sker
efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande
på
ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Lag (2001:732).
2 § Är skyldighet att utge skadestånd oskäligt
betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska
förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som
är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet
och övriga omständigheter skall beaktas.
3 § Rätten till ersättning för fysiskt och
psykiskt lidande
samt för särskilda olägenheter faller bort, om den skadelidande
avlider innan krav på sådan ersättning har framställts.
Detsamma gäller rätten till ersättning för kränkning.
Lag
(2001:732).
4 § Skall två eller flera ersätta samma skada,
svarar de
solidariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer
av att
begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som
åvilar någon
av dem. (Lag 1975:404).
.
5 § Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt och annan som fullgör i lag föreskriven
tjänstgöring,
2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt
utför arbete som till sin art liknar sådant som vanligen
utföres av arbetstagare,
3. den som för annans räkning eljest utför arbete under
omständigheter liknande dem som förekommer i
anställningsförhållande. Lag (1994:2065).
6 §6 En skadelidande som har tillerkänts skadestånd
för
kränkning skall inte förpliktas att ersätta den
skadeståndsskyldiges rättegångskostnader i ett mål
där
skadestånd på grund av brottet prövas. Detta gäller
dock inte
om särskilda skäl föranleder annat.
Om det finns särskilda skäl gäller vad som sägs
i första
stycket första meningen också en skadelidande som har
tillerkänts skadestånd för fysiskt och psykiskt lidande
eller
för särskilda olägenheter på grund av brott.
Undantag från vad som sägs i första och andra styckena
får
göras i fråga om sådana kostnader som den skadelidande
har
orsakat genom att uppträda på ett sätt som avses i
18 kap. 3
eller 6 § eller 31 kap. 4 § rättegångsbalken.
Lag (2001:732).
Övergångsbestämmelser
1994:2065
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser
tillämpas beträffande den som före ikraftträdandet
antagits
till grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor.
1995:24
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. I fråga om beslut
som har meddelats av Försäkringsöverdomstolen före
ikraftträdandet gäller 3 kap. 7 § i sin äldre lydelse.
2000:126
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000. Den nya bestämmelsen
skall dock endast tillämpas i de fall yrkandet om skadestånd
har framställts efter ikraftträdandet.
Allmänna
skadestånsrättsliga regler-
Produktansvarslagen
Skadestånd
vid brott-
Skadeståndslagen
Strikt
ansvar
Skadestånd
i kontraktsrättsliga förhållanden
Privatpersoner
Företagare
Hemsidan
huvudregister
Hemsidan
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldéns Advokatbyrå
Internettelefon Webphone