1 § Den som olovligen
tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet
innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.
2 § Är brott som i 1 §
sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid
brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader.
3 § Upphävd genom lag (1987:791).
4 § Är brott som i 1 §
sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse,
lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om tillgreppet
skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om
gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel
eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art,
avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar
skada. Lag (1988:2).
![]()
5 § Den som stjäl medelst
våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår
som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar
gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som
vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst
ett och högst sex år. Detsamma skall gälla om någon med sådant våld eller
hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning
för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe
denne är. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat
sådant tillstånd.
Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet
eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej
för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar. Lag (1975:1395).
6 § Är brott som i 5 §
sägs att anse som grovt, skall för grovt rån dömas till fängelse,
lägst fyra och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet
var livsfarligt eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller
allvarlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller på ett
hänsynslöst sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.
![]()
7 § Tager och brukar någon
olovligen motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel, som
tillhör annan, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt vad förut
i detta kapitel är sagt, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra
år.
8 § Den som, i annat fall
än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen tager och brukar eller
eljest tillgriper något, dömes för egenmäktigt förfarande till böter
eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla om någon utan
tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen
rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om våld
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.
![]()
9 § Rubbar man olovligen
annans besittning för att själv taga sig rätt, dömes för självtäkt till
böter eller fängelse i högst sex månader.
10 § Avleder någon olovligen
elektrisk kraft, döms för olovlig kraftavledning till böter eller
fängelse i högst ett år.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra
år. Lag (1993:207).
11 § Tager någon i
skog eller mark olovligen sådant som avses i 12 kap. 2 § andra stycket
och är ej brottet enligt vad där sägs att anse som åverkan, skall vad i
detta kapitel är stadgat angående tillgrepp äga tillämpning.
Gör någon intrång i annans besittning av fastighet, såsom genom
att olovligen anbringa eller bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga
väg eller låta kreatur beta, eller skiljer någon obehörigen annan från
besittning av fastighet eller del därav, skall vad i 8 och 9 §§ sägs om
egenmäktigt förfarande eller självtäkt äga tillämpning.
![]()
12 § För försök
eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av
fortskaffningsmedel eller olovlig kraftavledning, så ock för stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån dömes till ansvar
enligt vad i 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel,
om brottet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej
dömas till ansvar som nu sagts.
13 § Har annat i detta
kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot
1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,
2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag,
syskon, svåger eller svägerska eller
3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen,
får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet
till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan
som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller
häleriförseelse. Lag (1987:791).
Om
brotten
Om
Brott och straff
Hemsidan
Hemsidan
innehåll
![]()
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldéns Advokatbyrå
Internettelefon Webphone