ARVS- och GÅVOSKATT

Vid arv och gåva skall arvsskatt respektive gåvoskatt betalas under förutsättning att arvet eller gåvan överstiger vissa belopp. Bestämmelser återfinns i lag(1941:416)om arvsskatt och gåvoskatt .Vad en make får i bodelning på grund av giftorätten, ofta halva boet då maken avlider, utgör inte arv och är således skattefritt och arvsskatten beräknas således endast för den hälft som maken ärver. Finnes flera arvingar beräknas skatten för respektive lott. De värden som läggs till grund för arvsskatten är de som redovisas i bouppteckningen. Får en person under en 10 årsperiod gåvor och arv kan det bli aktuellt med sammanläggning vid beräkning av skatten. Vid överföring av större tillgångar genom gåvor bör detta således ske med beaktande av detta. Vid beräkning av företagsförmögenhet gäller att denna vid gåva och arv som huvudregel skall tas upp till 30 % av värdet. Arvsskatt fastställes av tingsrätt vid registrering av bouppteckningen. Gåva skall deklareras till länstyrelsen senast den 15 februari året efter det att gåvan skett. Det skattefria beloppet för gåva uppgår årligen till 10000 kr, endast överskjutande belopp beskattas. Två föräldrar kan således t ex utan skatt årligen till sina två barn totalt överföra 40000kr utan skatt. Det arvskattefria beloppet för make eller sambo uppgår till 280000 kr och för bröstarvingar till 70 000 kr. Bestämmelser om grundavdrag och skattebelopp vid arv återfinns i lagen under skattens bestämmande.Om den avlidne efterlämnar make och boets behållning ej överstiger 560000 kr blir det således ej aktuellt med någon avsskatt. Vissa välgörande organisationer är befriade från arvs-och gåvoskatt.
 

Innehåll

Inledande bestämmelser
Skattskyldighetens omfattning
Tid för skattskyldighetens inträde
Beräkning av skattepliktig lott
Värdering av egendom
Skattens bestämmande
OM GÅVOSKATT
När skattskyldighet föreligger>
Gåvoskattebefriade
Skattefritt belopp mm
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
Deklaration och vissa andra uppgifter för beskattning
Skattens fastställande och erläggande
Anstånd med erläggande av skatt
Eftergift av skatt
Återvinning av skatt
Återbetalning av skatt
Tillsyn å skattens utgörande
Särskilda bestämmelser

Arvs- och gåvoskattelagen(1941:416)

Inledande bestämmelser

1 § Skatt till staten utgår enligt denna lag för egendom, som förvärvas genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt).
-För egendom, som förvärvas genom att arv eller försäkringsbelopp avstås enligt 24 eller 25 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, utgår arvsskatt till staten som om förvärvet skett genom testamente efter den avlidne. Lag (1994:244).

2 § Skattskyldig är den som förvärvar egendomen.

3 § Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade

staten;

trossamfund som avses i 2 § lagen (1998:1593) om trossamfund,
kyrka, samarbetsorgan för sådana juridiska personer samt
stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till trossamfund
och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets
verksamhet;

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets
försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller
utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna,
sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda
tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;
 

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till
huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller
forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke
sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller
utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.
Lag (1999:1049).

3a § Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Lag (1987:1206).

Om arvsskatt

Skattskyldighetens omfattning

4 § Arvsskatt tas ut för egendom inom eller utom Sverige som efterlämnas av den som vid sin död var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige eller var antingen svensk medborgare eller gift med en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före dödsfallet.

Arvsskatt tas också ut för följande slag av egendom som efterlämnas av en annan person än som avses i första stycket, nämligen

 1. fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt i Sverige,

 2. i Sverige befintlig lös egendom som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i förvärvsverksamhet som bedrevs här av den avlidne,

 3. andel i bostadsrättsförening, bostadsförening eller bostadsaktiebolag i Sverige och rätt till royalty och periodiskt utgående förmån från egendom som avses i punkten 2,

 4. svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag,
aktiefonder och rederier, under förutsättning att de efterlämnas av
svensk medborgare.

- Utlänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses inte ha varit bosatt här i riket; ej heller sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de vid sin död bodde hos honom och var utlänningar. Lag (1988:1516).

Tid för skattskyldighetens inträde

5 § Skattskyldighet inträder, där ej nedan annorlunda stadgas, vid arvlåtarens (testators) död.
 

6 § Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen
rättshandling upplåtits hela nyttjanderätten till eller rätt till all ränta, avkomst eller annan förmån av viss egendom och har äganderätten tillfallit annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först då rättigheten upphör.

- Vad nu sagts skall dock icke gälla
- a) om ägaren förutom sålunda belastad egendom samtidigt erhållit annan egendom, vars värde uppgår till mer än tre gånger den skatt, som belöper å sammanlagda värdet av ägarens förvärv;
- b) om rättigheten upplåtits på viss tid, understigande fem år;
- c) om enligt förordnande i testamente å den belastade egendomen belöpande skatt skall gäldas av dödsboet eller eljest av annan än den egendomen tillfaller; eller
- d) om ägaren senast då skatteärendet i övrigt upptages till avgörande begär, att jämväl hans förvärv skall tagas till beskattning.

- Har någon fått sig tillagd ränta till visst belopp eller avkomst till viss angiven storlek, skall, såframt räntan eller avkomsten för år räknat uppgår till minst fem procent av värdet av den belastade egendomen, rättigheten anses omfatta all av egendomen utgående avkastning.

- Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom tid, varom i 52 § 1 mom. första stycket förmäles, skall meddelat beslut om skattens fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten inträda efter vad eljest är stadgat. Förordning (1958:562).
 

7 § Där jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av framtida händelse beror, vem egendom skall tillkomma, eller egendom eljest först framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden tillkommer annan, inträder skattskyldighet för äganderätten vid tiden för förvärvet.

- Är för tid efter förvärvet av äganderätten upplåten rättighet, som avses i 6 §, inträder skattskyldighet för äganderätten efter vad i nämnda paragraf stadgas.
 

8 § Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående innehavares rätt upphör. I fall av avstående från arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken inträder skattskyldighet för den avstående först vid den efterlevande makens död.

- Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ene till den andre.

- I fall, som avses i denna paragraf, skall vad i 7 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. Lag (1987:1206).

9 § Har genom testamente nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån tillagts två eller flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare innehavares förvärv av rättigheten då föregående innehavares rätt upphör.

- Skall eljest rätt, som nu avses, tillkomma någon först framdeles, inträder skattskyldighet vid tiden för förvärvet.

10 § Arvsskatt utgår efter värdet av skattskyldigs lott.

11 § 1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § andra stycket 1--4; dock skall, där i skatteärendet föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 § stadgas lända till efterrättelse.

- Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten uttages efter deklaration, med ledning av denna. Lag (1988:1516).

- 2 mom. Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av dödsboet, anses den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet, utgöra en särskild lott (skattelott), dock icke där mottagaren av legatet jämväl är arvinge eller universell testamentstagare eller skattskyldighet för legatet inträder senare än vid testators död.

12 § Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid
försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestämmelserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt.

- Vidare skall

- a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv
samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om
försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom
förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och
pensionsförsäkring stadgas i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen
(1999:1229).
 

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om
förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om
försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i
fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens
grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild
arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan
förmån från kommun, som motsvarar statens grupplivförsäkring,
även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund
av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid
beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet
och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen
tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan
försäkring som - om den inte hade varit utländsk - skulle ha
uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a),
tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension
på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som
pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte
skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av
utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket
andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats
i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldighet föreligger inte för rätt till pension på grund
av pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande. När behållning på
pensionssparkonto skall tas upp som en tillgång i dödsboet och
avskattning skall ske enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen
skall behållningen tas upp till halva värdet. Lag (1999:1233).

13 § 1 mom. Vid beräknande av behållning i dödsbo iakttages

1) att bland boets tillgångar inräknas egendom, vartill den avlidne på livstid haft i 8 § första stycket avsedd rätt;

2) att bland boets tillgångar icke inräknas egendom, vilken av den avlidne innehafts med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket;

3) att avdrag må ske för begravnings- och bouppteckningskostnad;

4) att bland boets skulder icke må inräknas:

a) gäld, för vilken under 2) avsedd egendom på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar;

b) belopp, som skall betalas i arvsskatt.

2 mom.
beräknande av behållning i kvarlåtenskap, som avses i 4 § andra stycket, får avdrag från värdet av den skattepliktiga egendomen göras endast för de skulder som kan hänföras till egendomen, såsom skulder på grund av förvärv, förbättring, reparation eller underhåll av den skattepliktiga egendomen eller, om fråga är om förvärvsverksamhet, lönekostnader, skatter och avgifter som belöper på förvärvsverksamheten. Lag (1988:1516).

14 § Har äganderätt eller annan rätt till egendom genom testamente tillagts två eller flera personer att samtidigt av dem åtnjutas, skall för envar beräknas andel i rätten efter huvudtalet, där icke annan fördelning blivit i testamentet bestämd.

15 § 1 mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make,
beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Den efterlevande makens andel skall dock beräknas i enlighet med en bodelningshandling som ges in i skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i skatteärendet föreligger

1. skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället, näst denne, har rätt till arv eller testamente, enligt
lag har bestämt vad som skall tillkomma den efterlevande med äganderätt och med fri förfoganderätt,

2. skriftlig uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken eller

3. dom eller avtal mellan efterlevande make och sådan efterarvinge eller
testamentstagare som avses i punkten 1, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbalken tillämpats.

Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där den inte enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal som avses i första stycket 1.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

När efterlevande makes enskilda egendom enligt 20 kap. 4 § ärvdabalken antecknas i bouppteckning, skall vid dess värdering 20--27 §§ äga motsvarande tillämpning. Lag (1987:1206).

15 § 1 a mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges

1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom.
första stycket med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken
erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset,

2. om den efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning
av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som
avses i 15 § 1 mom. första stycket, eller

3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken
men inte till den efterlevande maken, vid den först avlidne
makens död avstått från sitt arv till förmån för den
efterlevande maken.

Sådan handling som avses i första stycket skall ges in
tillsammans med bouppteckningen. Om handlingen upprättas efter
det att bouppteckningen getts in men innan beslut meddelats om
fastställande av skatt, skall handlingen ges in till
skattemyndigheten. Lag (2001:95).
.

15 § 2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat sägs
i andra-fjärde styckena.

Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3 kap.
2 § tredje stycket ärvdabalken, om

1. makarna eller någon av dem ägde enskild egendom vid den
först avlidne makens död,

2. den först avlidne genom testamente så förordnat att något av
kvarlåtenskapen vid dennes död tillföll annan än den
efterlevande maken,

3. den först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den
efterlevande makens bröstarvinge och denne inte avstod från sin
rätt till arv till förmån för den efterlevande maken eller

4. den efterlevande makens andel efter den först avlidne maken
i fall, som avses i 15 § 1 mom. första stycket, enligt lag
blivit bestämd till annat än hälften av boet.

Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer den
först avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt
lag bestämd till annat än hälften av boet och föreligger i
skatteärendet i behörig ordning upprättad handling över
förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet med denna.

Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap.
8 § ärvdabalken.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i
första - fjärde styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där
ej annat följer av testamente, varom fråga är.

I bouppteckning skall anges om den avlidne tidigare varit gift
och om det finns efterarvingar till den avlidnes tidigare
bortgångne make. I sådant fall skall bouppteckning och, i
förekommande fall, delningshandling avseende den först avlidnes
dödsbo ges in till skattemyndigheten. Lag (2001:95).

15 § 3 mom. En sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses
i 1, 1 a och 2 mom. skall vid ingivandet vara åtföljd av styrkt
avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift eller kopia,
skall sådan göras på bekostnad av dödsboet eller den
skattskyldige. Avskriften eller kopian förvaras hos
skattemyndigheten. Lag (2001:95).

15 a § Om bodelning skall äga rum enligt sambolagen
(2003:376), skall den andel som skall tillfalla den avlidnes
sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften
av den behållna egendomen om inte annat följer av 18 § andra
stycket nämnda lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda
bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad
handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som avses i första stycket ges in till
skattemyndigheten gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.
Lag (2003:379).
 

15 § 3 mom. En sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid ingivandet vara åtföljd av styrkt avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift eller kopia, skall sådan göras på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige. Avskriften eller kopian förvaras hos beskattningsmyndigheten. Lag (1987:1206).

15a § Om bodelning skall äga rum enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna
egendomen om inte annat följer av 12 § andra stycket nämnda lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som avses i första stycket ges in till beskattningsmyndigheten gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom. Lag
(1987:1206).

16 § Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad
arvskifteshandling, skola arvingars och universella
testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen med
tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 eller
15 a § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller
universell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen
utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts.
Om i skifteshandling angivits grunden för blivande delning av
från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall
jämväl sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven
grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella
testamentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen
upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i dödsboet,
beräknad på sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån
avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel
eller efterlevande sambos enligt 15 a § skattefria andel, dels
legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet
av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom,
skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras
sammanlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd
avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras
storlek.

När skifteshandling ges in till skattemyndigheten gäller vad
som stadgas i 15 § 3 mom. Lag (2001:95)..

17 § För företeende av sådan handling rörande delning av
dödsbo, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. eller av sådan
handling, som avses i 15 a §, eller av arvskifteshandling skall
skattemyndigheten medge anstånd med skattens fastställande, om
arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller
testamentsexekutor gör framställning om det i samband med
ingivande av bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det
bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart
eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång
nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår vid
lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd
medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat
vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med
bouppteckningens registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller
testamentsexekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade
hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av
dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 2 mom. eller 15 a §, eller av
arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration,
därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga
motsvarande tillämpning.

Mot bevis att påförd skatt blivit betald skall säkerheten
återställas till den som nedsatt den. Om säkerheten minskat
genom borgensmans död eller av annan orsak och inte efter
anmaning annan godtagbar säkerhet lämnas, skall
skattemyndigheten förklara att beviljat anstånd inte längre
skall gälla. Lag (2001:95)..

18 § Har, då beslut om fastställande av skatt skall meddelas, ej kunnat utrönas, huruvida den döde efterlämnat arvinge, som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arvet, skall ändock lott beräknas tillkomma arvinge, om vilken kännedom sålunda saknas.

Är utrönt, att arvingar finnas, men äro arvingarna eller en del av dem icke kända till antalet, skall vad som tillkommer sådana arvingar inom varje gren beskattas såsom en lott.

19 § 1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens
beräkning sammanläggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne, under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom tio år dessförinnan. Har den
avlidne till arvingen eller testamentstagaren överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, skall, i den mån gåvan icke föe dödsfallet blivit fullbordad, sammanläggning äga rum även
om handlingen överlämnats mer än tio år före dödsfallet. Skatten å arvs-eller testamentslotten skall utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de sammanlagda
förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst beskattade delen därav.

Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med tillämpning av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla, där arvingen eller testamentstagaren av
arvlåtaren (testator) erhållit gåva, för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt. Förordning (1958:562).

2 mom.
arvs- eller testamentslott av egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt
än arvlåtarens (testators) död, och har mottagaren av lotten, medan föregående innehavare förfogade över egendomen, erhållit gåva av denne, skall, med tillämpning i övrigt av föreskrifterna i 1 mom., vid skattens beräkning lotten sammanläggas med sådan gåva, där ej mottagaren såsom arvinge eller testamentstagare efter föregående innehavare erhåller
egendom till högre värde än nämnda lott.

Inträder för gåvan skattskyldighet senare än för lotten, skall vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåvan.

3 mom.
givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant
förbehåll icke föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna rättigheten upphörde.

Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 mom., skola sammanläggas med annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §. Förordning (1970:174).

4 mom.
skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller
försäkran att sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgifter eller försäkran skall lämnas i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom. Förordning (1958:562).

5 mom.
upphävts genom förordning (1958:562).


Värdering av egendomen

20 § Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse i bouppteckning eller, där skatt uttages efter deklaration, i denna upptaget värde, så framt icke föreskrifterna i 21, 22 eller 23 § föranleda åsättande av annat värde. Nyttanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som av arvlåtaren stiftats genom testamente, uppskattas enligt i 23 § meddelade föreskrifter.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stadgas i 27 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 21--27 §§ skall vad som föreskrives om fastighet äga motsvarande tillämpning i fråga om byggnad som är lös egendom. Förordning (1973:1104).

21 § Uppskattningen sker med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde.

Där jämlikt 19 § skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av skilda förvärv, uppskattas det tidigare förvärvet med hänsyn till förhållandena vid den i fråga om sistnämnda förvärv för varje särskilt fall angivna tiden.

22 § 1 mom. Som värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla det föregående årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 eller 3 mom. föranleder annat. Finns det sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jodabalken skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § F om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen. Lag (1981:634).

22 § 2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av verksamhet i vilken
egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning, skall skattemyndigheten i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger
beskattningsmyndigheten hos skattemyndigheten påkalla att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes
särskilt värde.

Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också
värderas till ledning för arvsskattens bestämmande. Värdering
behövs dock inte om det är uppenbart att egendomens värde inte
överstiger 50 000 kronor.

Värdering enligt detta moment görs av skattemyndigheten i den
region där fastigheten är belägen. Skattemyndigheten får uppdra
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant
uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och
om det inte medför avsevärd olägenhet för den som beslutet rör.

Vid värderingen skall hänsyn tas till egendomens beskaffenhet
vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall uppskattas
enligt de grunder som gäller för bestämmande av taxeringsvärde
året före det år då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i
22 § 1 mom. andra och tredje meningarna skall därvid tillämpas.
Skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor skall
lämna skattemyndigheten de upplysningar som behövs för prövning
av ansökningen. Skattemyndigheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har ärendet tagits upp på ansökan av
annan än skattemyndigheten, får dock sådant beslut fattas
endast om sökanden åtar sig att betala kostnaderna för
besiktningen.

Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte
överklagas. Lag (2001:95).
 

22 § 3 mom. Ingår fast egendom enligt inkomstskattelagen
(1999:1229) i en näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i
4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2
av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt. Vad nu har sagts gäller även
sådan egendom som enligt punkt 2 sjunde och åttonde styckena av
anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen om statlig
förmögenhetsskatt skulle anses som en särskild förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverksamhet.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket
skall som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2
mom. skall ligga till grund för beräkning av arvsskatt.
Lag (1999:1233).
 

23 § Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktier som är inregistrerade vid inländsk börs eller
noteras på utländsk börs, andelar i värdepappersfonder samt
andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är
av det slag som anges i 48 kap. 2 § inkomstskattelagen
(1999:1229) tas upp till 75 procent av det noterade värdet..

Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen.

Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje
styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag
tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under
normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den
mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i
en näringsverksamhet beräknas - under förutsättning att
egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller
sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§
den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt -
tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje
stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen
att de i 43 § andra stycket angivna kraven iakttagits. I den
mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i
första-tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses
motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av
bestämmelserna i första-fjärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje
och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid
en försäljning under normala förhållanden. Lag (1999:1233).

.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid, som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investeringskonto för skog, tas upp till halva värdet. Har medel satts av till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgetts för avsättningen, får halva det avsatta beloppet tas upp som skuld.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt
kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta på grund av försäkring skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall börja utgå framdeles, beräknas värdet efter försäkringstekniska grunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som belastar viss
egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske.

F. Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde som föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts av boets avveckling.

Vid värderingen av en näringsverksamhet eller en del av en
näringsverksamhet tillämpas - under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och
åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt - bestämmelserna
i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt
2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen om
statlig förmögenhetsskatt. Lag (1999:1233).
 

24 § Har egendom tillfallit någon med i 8 § första stycket avsedd rätt, uppskattas denna såsom om egendomen bekommits med äganderätt.

Sådan rätt till egendom, som omförmäles i 8 § andra stycket, uppskattas såsom nyttjanderätt.

25 § Häftar vid egendom förpliktelse på grund av nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, skall egendomens värde minskas med rättighetens kapitalvärde. Har rättigheten för livstid tillagts två eller flera efter varandra, skall vid avräkningen kapitalvärdet bestämmas efter den yngstes levnadsålder.

26 § Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av egendoms värde.

Till upplysning om värde av fast egendom skall företes taxeringsbevis eller, där egendomen enligt 22 § 2 mom. första eller tredje stycket åsatts särskilt värde, skattemyndighetens beslut i ärendet. Påkallar skattskyldig tillämpning av sådant särskilt värde, skall erforderligt anstånd med skatteärendets avgörande lämnas för uppvisande av skattemyndighetens beslut, såvida det visas, att ansökan om åsättande av särskilt värde av egendomen blivit gjord.

Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed
jämförliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare
eller annan sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad
och inte heller annars omsätts på kapitalmarknaden skall i
stället företes av skattemyndigheten meddelat bevis om det
värde, vartill handlingen enligt senast verkställd prövning kan
ha upptagits vid taxering till statlig förmögenhetsskatt.

Skattemyndigheten får, där särskild anledning föreligger,
förordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös
egendom till ledning för dess värdering. Förordnande som nu
sagts får efter överklagande meddelas av rätten. Det åligger
skattskyldig eller den, som för skattskyldig har hand om
egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning samt
att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och annan
utredning. Ersättning åt förrättningsmannen betalas, om
egendomen ingår i dödsbo, av boet och annars av den för
egendomen skattskyldige. Lag (2001:95).
 

27 § Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, väsentligt nedgått i värde på grund av allmän förändring i det ekonomiska läget eller har å börs eller eljest i marknaden noterad aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling efter den tidpunkt, som avses i 21 §, nedgått i värde med en fjärdedel eller mera och uppgår, därest egendomen uppskattas efter ovan i denna lag stadgade grunder, skatten för sådana lotter i boet, om vilkas
beskattande är fråga, till sammanlagt minst 3 000 kronor, må regeringen, såframt det finnes uppenbart att utgörandet av skatt efter nämnda beräkningsgrunder skulle verka oskäligt betungande, på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor medgiva, att skatten skall utgå efter lägre värde än det, vartill egendomen eljest skall uppskattas.

Ansökan som i denna paragraf sägs skall för att kunna upptagas till prövning vara till regeringen ingiven innan beslut om skattens fastställande meddelas. Lag (1974:857).

Skattens bestämmande

28 § Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter
arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make eller sambo 280 000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 70 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 21 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 10 000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Klass I

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

-- 300 000 10 % inom skiktet;
300 000-- 600 000 30 000+20 % "" ;
600 000-- 90 000+30 % "" ;

Klass II

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

-- 70 000 10 % inom skiktet;
70 000-- 140 000 7 000+20 % "" ;
140 000-- 21 000+30 % "" ;

Klass III

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

-- 90 000 10 % inom skiktet;
90 000-- 170 000 9 000+20 % "" ;
170 000-- 25 000+30 % "" ;

Lag (1991:1836).

29 § Upphävd

30 § Där någon bekommit egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet inträtt senare än vid arvlåtarens (testators) död, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och föregående innehavaren, därest skatten vid sådan beräkning blir lägre än om den bestämmes efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och arvlåtaren (testator).

Då fideikommiss, som genom testamente eller gåvobrev instiftats för obegränsad tid, övergår från en till annan, erlägges arvsskatt beräknad efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och närmast föregående innehavaren. Förordning (1970:174).

31 § Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna lag utfärdar regeringen erforderliga tabeller. Lag (1974:857).

Efterbeskattning

32 § Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;

d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp. Lag (1987:1206).

Särskilda bestämmelser om beskattning i fall av dödsbos konkurs

33 § 1 mom. Där dödsbo, vari finnes skattepliktig behållning, avträtts till konkurs, skall för egendom, som hör till konkursboet, utgå arvsskatt endast i den mån i konkursen uppkommer överskott, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare.

Egendom, varav sådant överskott utgöres, uppskattas sådan den befanns vid överlämnandet till gäldenärens rättsinnehavare; och räknas med tillämpning i övrigt av vad i denna lag stadgas vid skattens bestämmande överskott såsom behållning i dödsboet.

Vad nu stadgats skall gälla jämväl då arvlåtaren (testator) vid sin död var i konkurs.

Om anstånd jämlikt 17 § blivit beviljat, skall, där dödsboet avträdes till konkurs, anståndet anses förfallet och ställd säkerhet återlämnas. Lag (1974:857).

2 mom.
efter konkursens avslutande för konkursboet ytterligare tillgång, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens
rättsinnehavare, skall i tillämpliga delar gälla vad i 32 § stadgas om efterbeskattning.

3 mom.
iHar inom ett år från det att skattemyndighet
meddelat beslut i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs,
har dödsboet eller skattskyldig rätt att återfå betald skatt.
Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå enligt
föreskrifterna i 1 och 2 mom.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den skattemyndighet, som meddelat
beslut i skatteärendet. Lag (2001:95).
 
 

Beskattningsmyndighet

34 § Beslut i fråga om arvsskatt fattas av den skattemyndighet
som enligt 2 kap. 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483)
är behörig att fatta beslut som rör arvlåtarens eller
testatorns dödsbo.

Bestämmelser om debitering och betalning av arvsskatt finns i
skattebetalningslagen.

Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är
behörig enligt första stycket. Lag (2001:325).
 
 


Om gåvoskatt

35 § Gåvoskatt tas ut för egendom inom eller utom Sverige som

1. ges bort av den som vid tiden för gåvan var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige eller var antingen svensk medborgare eller gift med en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före gåvotillfället, eller

2. ges bort av en svensk juridisk person.

Gåvoskatt tas också ut för

1. egendom som anges i 4 § andra stycket 1--3 och som ges bort av en annan person än som avses i första stycket,

2. egendom som anges i 4 § andra stycket 4 och som ges bort av en annan person än som avses i första stycket, om givaren är svensk medborgare eller gåvotagaren är svensk medborgare eller svensk juridisk person. Lag (1988:1516).

36 § Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad
i nästa stycke sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling,
innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom,
överlämnats till mottagaren. När en omyndigs förälder är
förmyndare och som gåva åt den omyndige till bank överlämnat
pengar eller överfört medel som föräldern haft innestående i
bank utan att förbehålla sig rätt att för egen räkning förfoga
över gåvomedlen anses gåvan fullbordad enligt denna lag när
gåvomedlen mottagits av banken för den omyndiges räkning eller
överförts till den omyndiges konto. I fall, som avses i 37 § 2
mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren
erhåller förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där
på grund av försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den
berättigade, skattskyldighet för sådant belopp vid dess
mottagande.

Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6-9 §§ skall vid
beskattning av gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna
i 6 § om skattskyldighetens inträde först framdeles skola
härvid, utan inskränkningar som angivas i andra stycket under
c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit sig själv
nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån
av den bortgivna egendomen. Lag (1997:445).

37 § 1 mom. Gåvoskatt utgår vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.

2 mom.
såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med lagen om försäkringsavtal i annat fall än i 12 § avses tillfaller någon i
egenskap av förmånstagare.

Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12 § andra--femte styckena tillämpas.

Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § sjunde stycket avses tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring. Därvid skall bestämmelserna i nämnda stycke tillämpas. Lag

3 mom.
Gåvoskatt utgår för utdelning från en
värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
till annan än andelsägare i fonden. En sådan utdelning skall
vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden.
Förordning (1998:270).

38 § Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befriade:

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller
tillhandahålla allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav. Lag (1980:75).

39 § Skattefrihet åtnjutes:

a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor;

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad make eller sambo vid bodelning, som förrättas av annan anledning än makes eller sambos död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel, i den mån värdet av vad maken eller sambon bekommit icke överstiger värdet av hans i bodelningen ingående egendom eller, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av
maken i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 10 000 kronor. Lag (1990:1430).

40 § Förhållandet mellan givare och gåvotagare lägges till grund för beräkning av skatten; dock skall vad i fråga om arvsskatt är föreskrivet i 30 § första stycket äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåva. Förordning (1970:174).

41 § 1 mom. Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under förutsättning att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskattning är fråga. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i 19 § 1 mom. första stycket stadgade
grunderna.

Har den som mottagit gåva, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till tid efter givarens död, tillika erhållit annan gåva av samme givare eller arvs- eller testamentslott efter denne, skall vad i 19 § 1 mom. andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Att vid beräkning av gåvoskatt hänsyn i visst fall skall tagas jämväl till arvs- eller testamentslott, som härrör från annan än givaren, därom stadgas i 19 § 2 mom.

I fall, som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra stycket är för där avsedda fall föreskrivet. Förordning (1970:174).

2 mom.
fråga samtidigt förekommer om beskattning av flera, av skilda givare erhållna gåvor, skall skatt beräknas för vad som erhållits från varje särskild givare.

42 § Egendom, för vilken gåvoskatt utgår, uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde.

Vad i 21 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där gåva enligt 41 § skall sammanläggas med annan gåva eller med arvs- eller testamentslott.

43 § Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar,
förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21
och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 §
tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och 20 §§, 22 § med undantag av
3 mom., 23 § med undantag av F tredje stycket, 24-27 §§, 28 §
med undantag av andra och fjärde styckena samt 32 §. Därvid
skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 §
samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan
utgjorde arv efter givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller
annan och avser gåvan all givarens rätt till en
näringsverksamhet eller en del av en näringsverksamhet som han
äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver
bestämmelserna i första stycket - under förutsättning att
egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller
sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§
den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt -
även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket tillämpas när
gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren inom fem år efter det att
skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller något
därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av
annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller
väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det
värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts. Lag (1999:1233).
.

44 § Beslut i fråga om gåvoskatt fattas av den skattemyndighet
som, när skattskyldigheten inträder, är behörig enligt 2 kap.
1, 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) att fatta
beslut som rör den skattskyldige.

Bestämmelser om debitering och betalning av gåvoskatt finns i
skattebetalningslagen.

Förvaring av handlingar skall ske hos den myndighet som är
behörig enligt första stycket. Lag (2001:325).



Gemensamma bestämmelser

Deklaration och vissa andra uppgifter för beskattningen

45 § Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död
ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här
förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i
riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6--9 §§ beskattas senare
än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv
efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket
avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt
skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares
död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han
dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a §
ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a)--c) och e)--h) samt i 33 § 2 mom. angiven
omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning
som avses i 32 § h) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande
av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i
dödsbo
efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten
skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar
dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.
Lag (1989:311).

46 § Deklaration skall, i fall som anges i 45 § under A), B)
och C), avlämnas till skattemyndigheten inom fyra månader,
räknat i fall som anges

under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet
inträdde;

under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades
till den skattskyldige;

under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen
skedde och i övrigt från det att kännedom erhölls angående den
omständighet, som föranleder efterbeskattningen.

I fall som anges i 45 § under D) skall deklaration avlämnas
till skattemyndigheten senast den 2 maj året efter det år när
skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv
som avses i 37 § 2 mom., försäkringstagaren avlidit efter det
skattskyldighet inträtt, skall dock deklarationen lämnas senast
fyra månader efter dödsfallet. Lag (2001:95).

46 a § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten
bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna deklaration
enligt 45 §.

En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten
senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har
gått ut, får beslutet om anstånd omprövas. Lag (2001:324)..

47 § Deklaration skall avges på heder och samvete och
innehålla uppgift om

A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad
egendom:

1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga
namn, personnummer eller samordningsnummer enligt
folkbokföringslagen (1991:481) och hemvist;

2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet
inträtt senare, tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den
skattskyldige ävensom, vid tillämpning av 30 § första stycket,
det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall
beräknas:

4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;

5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten
består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares
död tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge
eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5)
angivna;

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed
i beskattningshänseende likställt fång:

1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn,
personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen
och hemvist;

2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet
till mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om
gåvan, eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten
härför;

3) förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom,
vid tilllämpning jämlikt 40 § av föreskriften i 30 § första
stycket, det förhållande efter vilket i sådant fall skatten
skall bestämmas;

4) egendomens beskaffenhet och värde;

5) tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tas
vid skattens bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen
eller testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan
under B) lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas
i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren
på livstid innehafts med sådan rätt, som sägs i 8 §, skall
också föregående innehavarens fullständiga namn, personnummer
eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen och hemvist
uppges.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall
beträffande fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla
närmast föregående innehavaren.

Deklaration avfattas på blankett enligt formulär, som
fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer. Deklarationen skall åtföljas av handlingar,
innefattande upplysning om de förhållanden, som är av betydelse
för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning
förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående
kvarlåtenskapen ännu inte blivit inregistrerad, skall vid
deklarationen fogas bouppteckningen i original eller bestyrkt
kopia. Till deklaration som ges in med anledning av att sådan
delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall handlingen
fogas. Om sådan handling gäller vad i 15 § 3 mom. är stadgat.
Lag (2001:95).

47 a § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den
som enligt 45 § första stycket D är skyldig att lämna en
deklaration inte gjort detta inom föreskriven tid.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.
Lag (2001:324).

47 b § Den skattskyldige skall befrias helt från
förseningsavgift om

1. underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den
skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller
liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,

2. underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till
uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller

3. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

Bestämmelserna i första stycket skall beaktas även om ett
yrkande om befrielse inte har framställts, om det föranleds av
vad som förekommit i ärendet eller målet om förseningsavgift.
Lag (2001:324).
 

48 § Avlämnade deklarationer skall förvaras hos
skattemyndigheten under tolv år från utgången av det år, under
vilket de har ingivits. Vad nu har sagts gäller även om
deklarationen inte har föranlett att skatt fastställts. Om
skattemyndigheten av särskild anledning finner det påkallat,
skall en deklaration förvaras under femtio år från utgången av
det år, under vilket den har ingivits. Efter utgången av nu
angivna tider skall deklarationerna förstöras. Lag (2001:95).
 
 

49 § Där någon i enlighet med lagen (1927:77) om
försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger det
försäkringsgivaren att angående händelse, som enligt denna lag
medför skattskyldighets inträde, lämna kontrolluppgift till den
skattemyndighet, vilken har att ta upp fråga om beskattning av
försäkringsbeloppet och därvid även uppge övriga förhållanden
av betydelse för skattens bestämmande. Närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest
försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller
periodiskt, det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 13 000
kronor. Där fråga är om flera försäkringar, skall vad nu sagts
hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp.

Uppgift enligt första stycket skall för varje kalenderår lämnas
senast den 31 januari följande år. Har skattskyldighet inträtt
till följd av dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad
efter det försäkringsgivaren erhöll vetskap om dödsfallet.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande
tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.
Lag (2001:95).

49 a § Skriftligt meddelande i två exemplar angående beslut
om avstående av arv enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om
Allmänna arvsfonden skall lämnas till skattemyndigheten.

Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna
sådan uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle
skall beredas honom att yttra sig i ärendet i övrigt. Lag (2001:95

50 § Har någon på livstid innehaft egendom med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, skall bouppteckning efter honom vara åtföljd av skriftlig uppgift om fullständiga namnet å den, till vilken egendomen övergått, ävensom hans hemvist. Sådan uppgift lämnas av den som uppgivit boet.

Skattens fastställande och erläggande

51 § Ärende rörande fastställande av skatt, som inte skall
tas ut efter deklaration, tas upp till avgörande vid
inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning,
eller när handling som avses i 49 a § inkommit till
skattemyndigheten eller, där anstånd med skattens fastställande
beviljats enligt 17 §, när till skattemyndigheten ingivits
handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om
sådan handling inte inges inom anståndstiden, vid utgången av
sistnämnda tid.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall
tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling,
som avses i 49 a §.

Har anstånd med fastställande av skatten beviljats enligt 17 §,
åligger det dödsboet att tillhandahålla skattemyndigheten
utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i
föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som
där avses, tillhandahållas domstol när denna fastställt skatt
till högre belopp än förut beräknats. Lag (2001:95).

52 § 1 mom. har upphävts genom lag (2001:325).

52 § 2 mom. har upphävts genom lag (2001:95).

52 a § har upphävts genom lag (2001:325).

53 § I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp
än som förut beräknats, skall rätten till skattemyndigheten
snarast översända handling, som tillhandahållits rätten enligt
51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad
regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de
uppgifter, som denna behöver för att debitera skatten.
Lag (2001:325).
 

54 § Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt
vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 §
första stycket, föregående innehavarens död, skall förskjutas
av dödsboet, dock inte där fråga är om lott, som beskattas
efter vad i 6 § andra stycket d sägs, eller förvärv, som avses
i 1 § andra stycket eller 12 §. Den skattskyldige skall vid
tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten
förskjutits av dödsboet, till boet betala på lotten belöpande
skatt jämte andel i sådan ränta som betalats enligt
bestämmelserna i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Den
skattskyldige skall dessutom på det belopp som skall betalas
till dödsboet betala ränta enligt den räntesats som anges i 19
kap. 3 § skattebetalningslagen från den dag dödsboet försköt
skatten och räntan enligt skattebetalningslagen till dess full
betalning skett.

Om skatt inte har betalats inom den tid som anges i 16 kap.
7 a § skattebetalningslagen och om delning eller arvskifte har
skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång
av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom delning
tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu
sagts endast i den mån den efterlevande fått mer än som enligt
lag tillkommer honom. Lag (2001:324).

Anstånd med erläggande av skatt
 

55 § 1 mom. har upphävts genom lag (2001:325).

55 § 2 mom. har upphävts genom lag (2001:324).

55 § 3 mom. har upphävts genom lag (2001:325).

55 § 4 mom. har upphävts genom lag (2001:325).

55 § 5 mom. har upphävts genom lag (2001:324).

55 § 6 mom. har upphävts genom lag (2001:324).

55 § 7 mom. har upphävts genom förordning (1974:312).
 


 

Eftergift av skatt

56 § Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente
eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet
inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives hela
skattebeloppet. Avlider den skattskyldige senare men inom tio
år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp,
minskat med en tiondedel för varje helt år som förflutit från
sagda tidpunkt.

Fråga om eftergift av fastställd skatt tas efter skriftligen
gjord framställning upp av den skattemyndighet, som meddelat
beslut i skatteärendet. Lag (2001:95).
 
 

57 § Regeringen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt för

a) sådan historisk, vetenskaplig eller konstnärlig samling, som på grund av förbehåll i testamente eller gåvohandling är avsedd att bibehållas såsom dylik samling;

b) fast egendom, som tillagts någon med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, i den mån skatten prövas icke kunna erläggas utan men för ett med egendomen förbundet allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan art.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger regeringen medgiva befrielse från eller nedsättnin av återstående del av skatten. Lag (1974:857).

58 § Har egendom beskattats såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen eller den myndighet regeringen förordnar till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, när skäl därtill äro, på ansökan medgiva befrielse från eller nesättning av den här i riket fastställda skatten. Lag (1974:857).

58a § Även i annat fall än som avses i 57 eller 58 § äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt, när synnerliga skäl föreligger. Lag (1974:857).

58 b § I fall som avses i 57-58 a §§, skall regeringen besluta
i vad mån ränta skall betalas. (Lag 2001:324).
 
 


Återvinning av skatt

59 § Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om
försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller
motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill
hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom
lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående
delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med
ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom, 15 a §
eller 16 §;

d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens
inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i
deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas
eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i
sådana fall som avses i 18 §;

g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett
efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att
avvika från den som legat till grund för skattens
fastställande;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses,
någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad
beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för
högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den skattemyndighet som meddelat
beslut i skatteärendet. Lag (2001:95).
 
 
 

Överklagande

60 §
Skattemyndighetens beslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Beslut av skattemyndigheten i frågor som avses i 17 och 26 §§
får inte överklagas. Har någon enligt 67 § förelagts att vid
vite fullgöra en skyldighet som anges i 26 §, får föreläggandet
prövas endast i samband med överklagande av beslut om vitets
utdömande. Lag (2001:95).

60 a § Ett beslut av skattemyndigheten får överklagas även av
Riksskatteverket. Riksskatteverket får föra talan till den
enskildes förmån.

Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätt eller
kammarrätt även om verket inte tidigare har fört det allmännas
talan i målet. Lag (2001:95).

60 b § Om skattemyndighetens beslut innefattar prövning av en
fråga om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt,
får överklagande ske inom tre år från beslutets dag. Har ena
parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga
det, skall dock dennes överklagande ha kommit in till
skattemyndigheten eller till länsrätten inom två månader från
det att motparten har fått del av överklagandet. Prövningen av
om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av
länsrätten.

När ett beslut som avses i första stycket överklagas skall
länsrätten alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra
sig. Lag (2001:95).

60 c § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten av beslut enligt denna lag. Lag (2001:95).

60 d § Överklagar Riksskatteverket, skall det allmännas talan
föras av verket.

Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Lag (2001:95).

60 e § En skattemyndighet får uppdra åt en annan
skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det
allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det.

Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en
skattemyndighet att företräda verket i allmän
förvaltningsdomstol. Lag (2001:95).
 


Återbetalning av erlagd skatt

61 § har upphävts genom lag (2001:325).

61 a § har upphävts genom lag (2001:325).
 



Beslutsförteckning
 

62 § Skattemyndighetens beslut i skatteärenden tas upp i
särskild beslutsförteckning. Närmare föreskrifter om sådan
förteckning meddelas av regeringen.

Finner skattemyndigheten att avgiven deklaration bör bevaras
under längre tid än tolv år, skall anteckning om detta göras i
beslutsförteckningen i samband med beslutet om skattens
fastställande. Lag (2001:95).
 
 

63 § Upphävd
 

64 § 1 mom. Beskattningsmyndighets beslut i ärenden angående fastställande, eftergift eller återvinning av arvsskatt och gåvoskatt skola granskas av den myndighet regeringen förordnar. Lag (1974:857).

2 mom.
exemplar av skattemyndighets beslutsförteckning i skatteärende skall enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen, överlämnas till granskningsmyndigheten.

Vid beslutsförteckning som nu sagts ävensom vid renoverat exemplar av bouppteckningsprotokoll, som för granskning ingives, skola fogas till förteckningen eller protokollet hörande deklarationer, vilka sedan granskningen avslutat skola återställas till beskattningsmyndigheten. Finnes vid granskningen, att annan deklaration än beskattningsmyndigheten angivit bör bevaras under längre tid än tolv år, skall detta meddelas myndigheten vid deklarationens återställande. Lag (1990:337).

63 § har upphävts genom lag (1989:311).

64 § har upphävts genom lag (2001:95).

65 § har upphävts genom förordning (1971:77).

66 § har upphävts genom lag (1996:664).
 
 

Vite m.m.

67 § Skattskyldig eller annan får av skattemyndigheten
föreläggas vid vite att fullgöra det som åligger honom enligt
denna lag, dock ej såvitt avser betalning av fastställd skatt.

På ansökan av skattemyndigheten får den tingsrätt där den döde
hade att svara i allmänhet vid vite förelägga den, som uppgett
dödsbo, att med ed bekräfta riktigheten av lämnade uppgifter.
Edgång får även åläggas delägare, efterlevande make eller
efterlevande sambo, som ej uppgett boet, samt annan som tagit
befattning med boet.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i
tjänsten. Lag (2001:95).

68 - 69 § Upphävd genom förordning (1971:77).
 

Särskilda bestämmelser

70 § har upphävts genom lag (2001:325).
 
 

71 § 1 mom. Slutes beträffande arvs- eller gåvoskatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning eller för beredande av skattefrihet eller skattelindring åt juridisk person, som fullföljer allmännyttigt ändamål, äger regeringen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna lag är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning. Lag (1974:857).

2 mom.
tillämpning av vad i denna lag stadgas om skattskyldighet må regeringen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag
innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som finnes i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit därstädes bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten hemmahörande juridisk person.

Överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning. Lag (1974:857).

3 mom.
regeringen jämlikt 1 kap. 3 § eller 9 kap. 3 § ärvdabalken förordnat, att av egendom, som på grund av arv eller testamente
tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en särskild avgift, skall beträffande sådan avgift i tillämpliga delar
gälla vad i denna lag är stadgat om arvsskatt. Lag (1974:857).

72 § har upphävts genom lag (2001:95).
 
 

73 § Angående skyldighet för skattemyndighet att i vissa fall
lämna meddelande om fastställande av skatt gäller vad
regeringen förordnat.

Regeringen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas
erforderliga för tillämpning av denna lag. Lag (2001:95).

74 § /Upphör att gälla U:2004-01-01 genom lag (2003:534)./
Skatt enligt denna lag omfattas inte av förmånsrätt enligt
lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Lag (1996:664).
 

Arv och testamente

HemsidanHemsidan innehåll

Jag har frågor om arvsskatt
Formulär för bouppteckning

Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
E-post Aldéns Advokatbyrå
Internettelefon Webphone