Regler om vem som har arvsrätt återfinnes i ärvdabalken. I det följande skall vi gå igenom de huvudsakliga reglerna angående makes arvsrätt, andra anhörigas arvsrätt och om rätt för den först avlidne makens arvingar att ta arv i den sist avlidne makens bo. Genom testamente kan förordnas att kvarlåtenskapen kan fördelas på annat sätt än vad som föreskrivs i lag. Vissa inskränkningar gäller dock då bröstarvingar alltid har rätt till s k laglott. Även dessa regler kommer att behandlas liksom vad som gäller om förskott på arv.
Skyldemans arvsrätt
Makes arvsrätt och rätt för den först avlidne makens
arvingar i den sist avlidne makens bo.
Laglott
Testamente
Arvsavtal
Arvsförskott
1.Närmaste arvingar på grund av skyldskap är arvlåtarens avkomlingar(bröstarvingar).
I första hand barn.
Är något av arvslåtarens barn avlidit träder dennes avkomlingar i dess
ställe. Saknar barnet avkomlingar fördelas arvet mellan arvlåtarens övriga
bröstarvingar. Till bröstarvingar räknas också den som adopterats av arvlåtaren.
Adoptivbarnet är å andra sidan ej berättigad till arv efter sina biologiska
skyldemän. De ärver ej heller honom.
2. Finns inte bröstarvingar till arvlåtaren ärver dennes fader och moder
hälfren vardera.
3. Är fader eller moder död delar arvlåtarens syskon faderns eller moderns
lott. I avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar. Var gren tar lika
lott. Finns ej syskon eller avkomling till dessa men lever en av arvlåtarens
föräldrar tar denne hela arvet. Finns halvsyskon efter arvlåtaren, tar
de med helsyskon eller deras avkomlingar del i lott som skolat tillfalla
deras fader eller moder. Finns ej helsyskon och är båda föräldrarna avlidna
skall arvlåtarens halvsyskon ta hela arvet. I avlidet halvsyskons ställe
träder dess avkomlingar.
4. Lever ej arvlåtarens far , mor , syskon eller syskons avkomlingar, tar
farfader, farmoder, morfader eller mormoder arvet. Envar tar lika lott.
Är någon av dem avliden tager dennes barn hans lott. Saknar denne barn
tar den andre av farföräldrarna eller morföräldrarna eller om även denne
är avliden dennes barn lotten. Finnes ej arvingar å den sidan skall hela
arvet gå till arvingar på den andra sidan. Andra än nu sagts ärver inte.
Detta innebär att t e x kusiner inte ärver.
Åter till dokumentets innehållsförteckning
2 § Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först avlidna maken eller dennes fader, moder, syskon eller syskons avkomling, skall, om inte annat sägs i tredje stycket eller i 3--5 §§, 6 § tredje stycket eller 7 § tredje stycket, hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som då har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken. Den efterlevande maken får inte genom testamente bestämma över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar. Har en bröstarvinge redan vid den först avlidna makens död helt eller delvis fått ut sitt arv efter denne, skall bröstarvingens andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande mån. Om det som den efterlevande maken erhöll i arv av kvarlåtenskapen efter den först avlidne utgjorde annan andel än hälften av summan av detta arv och den efterlevandes egendom efter bodelningen, skall arvingarna efter den först avlidne ta samma andel i boet efter den sist avlidne. Lag (1987:231).
3 § Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig
handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat
väsentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande
makens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till arvingarna efter
den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.
Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt den
som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter
den först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem
år förflutit från det gåvan mottogs. Var vid dödsfallet gåva, som tillkommit
under omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande,
i den mån det skulle lända arvingarna efter den först avlidne till förfång.
4 § Överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den efterlevandes arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets förkovran härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död drivits av den efterlevande. Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3 §, skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av efterlevande maken.
5 § Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i värde överstiger vad å lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans lott. I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om bodelning är stadgat.
6 § Har efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning enligt detta kapitel av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom äga rum, innan bodelning må förrättas. Skall i efterlevande makens livstid bodelning äga rum mellan honom och hans make i nytt äktenskap eller dennes arvingar, skall av efterlevande makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom före delningen uttagas egendom till värde, motsvarande vad enligt 1--4 §§ belöper å den först avlidnes arvingar. Vad i 4 § stadgas för det fall, att egendom tillfallit efterlevande maken i arv, gåva eller testamente, skall äga motsvarande tillämpning, därest han, till följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt erhållit egendom utöver vad förut tillkom honom.
7 § Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och bodelning skall förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande makens behållna egendom delas enligt detta kapitel. Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt 1--4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens arvingar. Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har tillfallit den efterlevande maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver vad maken förut hade. Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Lag (1987:815).
8 § Finns det vid den efterlevande makens död arvsberättigade efter endast en av makarna, skall dessa arvingar ärva allt. Lag (1987:231).
9 § Om vid den först avlidna makens död någon som är bröstarvinge till denne men inte till den efterlevande maken avstår från sitt arv efter den först avlidna maken till förmån för den efterlevande maken, har bröstarvingen i stället rätt att ta del i dennes bo enligt bestämmelserna i 2 §. Lag (1987:231).
10 § Detta kapitel gäller ej, om mål om äktenskapsskillnad pågick vid arvlåtarens död. Lag (1987:231).
Åter till dokumentets innehållsförteckning
Laglott
Ursprungligen kunde en arvlåtare ej genom testamente förordna om sin
egendom utan denna skulle gå i arv inom ätten. Genom påverkan av den kyrkliga
rätten blev det möjligt att genom testamente förordna om kvarlåtenskapens
fördelning. Fortfarande råder dock vissa inskränkningar i denna rätt för
den som efterlämnar bröstarvingar. Dessa har rätt att begära att de skall
få ut hälften av vad de skulle ärva om testamente ej funnes den s k laglotten,
vilken således är hälften av arvslotten. Denna rätt är även skyddad mot
vissa förfarande som arvlåtaren kan ha vidtagit i livstid, varigenom kvarlåtenskapen
minskats.
Om testamente finnes, vilket inkräktar på laglotten måste arvingen inom
viss tid klandra detta för att han inte skall förlora sin rätt till laglotten.
1 § Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, utgör hans laglott.
2 § Bröstarvinge är pliktig att å sin laglott avräkna vad han av arvlåtaren mottagit i förskott å sitt arv, så ock vad han mottagit på grund av testamente, såframt icke annat föranledes av detta.
3 § För utfående av laglott äger bröstarvinge påkalla jämkning i testamente. Äro flera förordnanden, skall, om ej annat följer av testamentet, legat utgå före förordnande till universell testamentstagare och legat, som avser viss egendom, utgå före annat samt i övrigt nedsättning ske i förhållande till storleken av varje förordnande eller, vad angår förordnande till bröstarvinge, till den del därav som han ej är pliktig avräkna å sin laglott. Vad en bröstarvinge erhåller genom att påkalla jämkning i testamente skall inte omfattas av den efterlevande makens rätt till kvarlåtenskapen enligt 3 kap. i andra fall än då jämkningen avser testamentsvillkor som gäller till förmån för den efterlevande maken. Bröstarvinge, som ej inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet på sätt i 14 kap. sägs påkallat jämkning genom att giva testamentstagaren sitt anspråk tillkänna eller genom att väcka talan mot honom, har förlorat sin rätt. Lag (1987:231).
4 § Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen. Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad. Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej, med mindre särskilda skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång i bröstarvinges laglott.
5 § Har arvlåtaren genom testamente tillerkänt någon nyttjanderätt, avkomst eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom föreskrifter rörande dennas förvaltning eller på annat sätt inskränkt rätten att förfoga över den, äger bröstarvinge utan hinder av sådant förordnande utfå sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga.
6 § har upphört att gälla genom lag (1978:855).
7 § Bröstarvinges rätt enligt detta kapitel
att påkalla jämkning av testamente eller gåva övergår ej till hans borgenärer.
Lag (1975:245).
Åter till dokumentets innehållsförteckning
Testamente
Genom testamente kan med de begränsningar som rätten till laglott medföra
bestämmas hur det skall förfaras med kvarlåtenskapen. Tex vem den skall
tillfalla, om den skall vara mottagarens enskilda egendom, m mottagaren
endast skall ha nyttjanderätt till egendomen,vem egendomen skall tillfalla
då förste testamentstagaren avlider mm. Vi har tagit in de närmare bestämmelserna
om testamente på en särskild sida.
Åter till dokumentets innehållsförteckning
Arvsförskott
Om arvlåtaren i sin livstid givit gåvor till ett av sina barn kan det bli
aktuellt att betrakta detta som förskott å kommande arv. Som huvudregel
gäller att gåvor till bröstarvingar skall anses som arvsförskott och avräknas.
Har gåvan skett till annan arvinge än bröstarvinge är huvudregeln den motsatta
d v s gåvan skall ej avräknas.
De närmare bestämmelserna om förskott å arv återfinnes i
6 kap Ärvdabalken.
1 § Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall
avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har
föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit
avsett. Är mottagaren en annan arvinge, skall avräkning ske endast om detta
har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas ha varit
avsett då egendomen gavs. Har en make av sitt giftorättsgods gett förskott
på arv till en bröstarvinge som är makarnas gemensamma, skall avräkning
för detta göras på arvet efter den först avlidna maken. Om detta arv inte
räcker till, skall återstoden avräknas på arvet efter den andra maken.
Vad som sagts nu gäller också då en efterlevande make av sådan egendom
som omfattas av bröstarvingars arvsrätt enligt 3 kap. 2 § har gett förskott
på arv till en bröstarvinge till den först avlidna maken. Lag (1987:231).
2 § Kostnader, som fader eller moder nedlagt å barns uppehälle och utbildning, skola ej avräknas å dess arv, såvitt den som vidkänts kostnaden därmed endast fullgjort honom åliggande underhållsskyldighet. Ej heller skall å bröstarvinges arv avräkning äga rum för sedvanliga skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.
3 § Avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid mottagandet, såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.
4 § Kan vad arvinge mottagit i förskott ej till fullo avräknas å hans arvslott, är han ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse därom träffats då förskottet gavs.
5 § Har förskott givits, skall, för bestämmande av arvslotternas
storlek, kvarlåtenskapen före delningen ökas med förskottets värde eller,
om avräkning ej kan till fullo ske å förskottstagarens arv, med vad därå
kan avräknas.
6 § Har arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, äro förskottstagarens avkomlingar pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter. Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i en gren mottagit förskott, äro, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkomlingar som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter; dock taga de ej mindre del i kvarlåtenskapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren levat.
7 § Vad en make av sitt giftorättsgods har gett ett styvbarn eller
en avkomling till styvbarn skall avräknas på mottagarens arv efter den
andra maken, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna
måste antas ha varit avsett. Med samma förbehåll skall, om inte annat följer
av 1 §, vad den efterlevande maken har gett en sådan arvinge eller testamentstagare
som enligt 3 kap. 2 § eller 12 kap. 1 § har rätt att ta del i den efterlevande
makens bo avräknas på mottagarens lott i detta. Bestämmelserna i 2--6 §§
skall tillämpas även i dessa fall.
Lag (1987:231).
Åter till dokumentets innehållsförteckning
1 § Har någon i fråga om arv efter den som ännu lever träffat avtal med annan än denne, är det ogillt. Samma lag vare om avtal angående rätt på grund av testamente.
2 § Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller testamente med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat. En underårig får inte avsäga sig arv. Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte avsäga sig arv utan förvaltarens skriftliga samtycke. Om något annat inte framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse också mot arvinges avkomlingar. Lag (1988:1255).
3 § Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåtenskap,
är ej gällande. Utfästelse om gåva, som icke må göras gällande under givarens
livstid, är giltig allenast såvitt följer av vad om testamente är stadgat.
Åter
till dokumentets innehållsförteckning
Arv
och testamente
Vem
ärver?TestamenteBouppteckningArvsskatt
Bodelning Boutredningsman
Arvskifte.Privatpersoner
Jag
har frågor om arv och testamente
HemsidanHemsidan
innehållsförteckning
Aldéns Advokatbyrå AB, Jönköping
tel 036/12 13 00, fax 036/150 190
Internettelefon Webphone